För den som är gammal nog att minnas 1970- och 1980-talens politiska realiteter känns det ungefär lika omskakande som om Karl XII-statyn i centrala Stockholm plötsligt skulle vakna till liv, skaka av sig duvlorten och glida in på Café Opera för en pytt å några bärs! Jag åsyftar givetvis Centerpartiets omsvängning i kärnkraftsfrågan. Efter fyra decenniers låsningar verkar det enda kvarvarande allvarliga orosmomentet för ett långsiktigt borgerligt regeringssamarbete vara på väg att försvinna. En ny energipolitik som kan skapa tillväxt, jobb och en bättre miljö ligger därmed inom räckhåll. Och skillnaderna mellan de politiska blocken har blivit tydligare än sedan löntagarfondsfrågans dagar, vilket minskar risken för regimskifte 2010. Mitt i vargavintern våras det sannerligen för en gångs skull för gamla Sverige!Tillägg I: Att (c) säger sig inte ha ändrat åsikt i kärnkraftsfrågan får stå för dem. Huvudsaken är att politiken förändras! Läs också gärna en träffsäker reflektion över det inträffade här.
Tillägg II: Svenskans ledarblogg noterar att omsvängningen även väcker internationell uppmärksamhet...
Vore det inte ännu mer omvälvande om man till denna fråga utnyttjade den riksdag vi har och låter varje riksdagsledamot oavsett parti rösta så som de faktiskt tycker. Det ligger inte så mycket partipolitik eller ideologi i denna kärnkraftsfråga och borde inte avgöras av partiledarna utan av riksdagsledamöterna.
SvaraRaderaSjälvklart vore detta ännu mer omvälvande. Men för att detta skulle kunna ske behöver vi ett nytt valsystem, som i Storbritannien eller USA, där ledamöterna sitter på personliga mandat och därför är ansvariga inför väljarna i första hand och partiapparaterna i andra. Tyvärr har Sverige inte något sådant system i dag. Men vem vet, en dag kanske vi får det...
SvaraRadera