Inget att förvånas över

Enligt DN (090428) så må vi svenskar "vara ett av unionens mer EU-kritiska folk - men inte i antal klagomål i fjol till EU:s Europeiska ombudsman, Nikiforos Diamandourus. Svenskarna kommer först på 17:e plats på listan." Detta förvånar inte. Sedan den lutherska ortodoxins dagar på 1500- och 1600-talen har vi blivit så hunsade, att vi sällan klagar högt. Istället gäller devisen In vino veritas ("I vinet sanningen"); det vill säga vi gnyr och gnäller privat efter X antal pilsner, men stryker sedan likväl lydigt av oss mössan och bugar djupt inför Makten. Låt oss dock hoppas att den saktmodiga men ändå internationalisering av det svenska kynnet som nu pågått i några decennier gör att vi till slut vågar börja protestera även offentligt mot tilltag både i Stockholm och Bryssel. Orsaker därtill fattas ty icke!