Surt sa räven

Svenska Dagbladet är överlag Sveriges bästa tidning. Genom åren har dock två svaga punkter i kvalitetsfasaden utkristalliserat sig, där tidningen långt ifrån håller måttet. Den ena är miljöbevakningen, eller mer specifikt vissa reportrars ohöljda propagandism vad gäller växthuseffektsteorin, som ofta når rent sovjetiskt tarvligt låga nivåer.

Det andra området är USA-bevakningen, där tidningen bäst kan liknas vid en Svedalavariant av New York Times; det vill säga en rent demokratiskt megafon. Bushhatet var i åtta år lika ohöljt som den blint tonårsliknande förälskningen i ja-ni-vet-vem inför förra årets val.

I dagens kulturdel slår dock nu detta oprofessionella beteende delvis tillbaka i form av en minst sagt syrlig recenssion av en bok skriven av en av de partiska journalisterna, Martin Gelin. Denne har nämligen skrivit en bok om Obamas väg till makten som verkar ha flera förtjänster (och som jag vid tillfälle därför med stort intresse skall läsa). Recensenten konstaterar dock också bland annat att:

”Valet handlar inte om sakfrågor, utan om att ge väljarna en sammanhängande bild av kandidatens personlighet”, som McCains chefsstrateg Rick Davis sa. Trots att Davis uttalande lika gärna hade kunnat komma från (Obamas kampanjchef) Axelrod framställs det emellertid, gåtfullt nog, som graverande i ”Det amerikanska löftet”. Och att ett strategiskt snilledrag i Obamakampanjen blir till ett manipulationsförsök när det upprepas i McCainkampanjen är också ett exempel på en annan av bristerna i ”Det amerikanska löftet”: den är inte särskilt rättvis. Detta blir i sin tur ett intellektuellt hinder – det är tveksamt om påståenden i stil med att Rudy Giuliani hånade Obamas verksamhet som ”community organizer” eftersom han ansåg det vara patetiskt att bekämpa fattigdom, verkligen bidrar till att fördjupa förståelsen av amerikansk politik. Överlag beskrivs Obamas väg till Vita huset ungefär som Obamas kampanjorganisatörer själva skulle ha beskrivit den – som ett modernt, ungdomligt, hoppingivande, decentraliserat, moraliskt, historiskt och närmast opolitiskt företag. Även om denna uppbyggliga kampanjberättelse i någon utsträckning skulle stämma, är det inte självklart att den behöver upprepas i journalistisk form.

Ouch! får man väl lov att säga. Och hoppas på att detta bidrar till att Svenskan inför kommande amerikanska val - varav det första kommer att äga rum redan nästa höst - kommer att ställa krav på utrikesredaktionens medarbetare om att åtminstone försöka vara lite objektiva...