I avundsidiotins rike

Just återkommen från en långhelg utomlands läser jag att allt är precis som vanligt i avundsjukans hemland: förutsägbart sossegrått. Mona Sahlin säger sig vilja höja skatten (SvD 090909, DN 090909). Och Lasse Ohly att han vill höja den ännu mer (SvD 090909). "För att säkra jobb och välfärd", heter det från båda. Man kan göra två tolkningar av detta krav, den ena mer illavarslande än den andra.

Den ena tolkningen är att S, V och MP tror på vad dom själva säger. Det vill säga att de faktiskt tror att jobben skall bli fler och välfärden bättre om vi i landet med ett av världens högsta skatteuttag och i särklass största offentliga sektor höjer skatten ytterligare. I så fall har svenska skolsystemet åter igen bevisat vad det går för.

Den andra tolkningen är att Sahlin & C:o mycket väl vet att höjda skatter långsiktigt enkom skulle urholka den svenska tillväxten och därmed välståndet ytterligare, men att de struntar i det och kör på i populistisk stil ändå. Och i så fall är det riktigt illa, för det betyder att ca hälften av landets politiska partier struntar fullkomligt i både folk och fosterland.

Personligen tror jag att dagens utspel är en kombination av båda. Och jag är därför glad för två saker. Dels att vänsternissarna för tillfället sitter i opposition och att deras dillerier åtminstone inte just nu kan realiseras. Dels att jag åker utomlands igen på söndag, så jag slipper bry mig ytterligare en liten tid.