Det rör på sig

För bara några dagar sedan såg det mörkt ut inför höstens riksdagsval. Allt väsen kring sjukförsäkringsfrågan sent i höstas hade puschat upp det rödgröna blocket i en bastant ledning. Men detta försprång var - precis som jag förutspådde redan i december här - bara en dagslända. I dagens mätning är avståndet mellan blocken åter igen nere på minuskla 3 %, vilket är ett gott utgångsläge inom den berömda felmarginalen.

Dock!

Läget är fortfarande osäkert och de borgerliga måste nu därför ömt kultivera möjligheten att förändra Sveriges politiska historia. Det duger inte med fjompiga genderutspel och trianguleringstrams. De måste istället skjuta in sig på mer konkreta saker, som att det som står på spel i december bland annat är jobbeskatteavdraget och en rad frihetsreformer inom välfärden. Väljarna måste också få klart för sig att Mona Sahlin som statsminister - i sig en katastrof som hetter duga! - kommer att ge kommunisterna under Lars Ohly nycklar till Rosenbad. Och Peter Eriksson makten över bensinpriset...