Den svenska 1900-talshistorien skildras ofta som en ren politisk skapelseberättelse. Sida upp och sida ner berättas i historieböckerna om hur fattigt och eländigt Sverige var innan politiker, fackföreningar och folkrörelser började "bygga landet" hösten 1932. Detta trots att Sverige var ett av världens rikare länder redan på 1920-talet.
I boken En annorlunda historia (Timbro 2009) och delvis även i min senaste Arvid Lindmanbiografi försöker jag ifrågasätta denna förvrängda syn på hur Sverige först blev ett rikt och välmående land, för att sedan från 1970 raskt falla tillbaka ner mot välståndets division två. Jag fick därför förleden en fråga om vilka jag anser vara de tio mest skadliga politiska besluten under 1900-talet, vilken härmed nu levereras även för en bredare publik.
1947 års källskattereform Fram till slutet av 1940-talet betalade vi svenskar våra skatter själva, direkt. Folk hade därför full koll på sin ekonomi. Med källskattereformen och sedan också införandet av löneskatter (1960) osynliggjordes dock i praktiken skatterna för gemene man - och politikerna kunde därefter börja höja dom kraftigt.
Den solidariska lönepolitiken Denna princip innebar ett upphävande av den fria lönesättningen och ledde till att vinstrika exportföretag i storstadsregionerna satte "golvet" i löneförhandlingarna. Små och växande företag förlorade därmed ett viktigt konkurrensmedel. Och detta ledde snart till enorma problem för Sverige och svenskt näringsliv, som i sin tur ledde fram till 1970- och 1980-talens (och inte till så liten del även dagens) problem.
ATP-beslutet När ATP, mot folkets vilja i två riksdagsval och en folkomröstning, infördes 1960 togs det första stora steget bort från den billiga, effektiva och rättvisa grundtrygghet som dessförinnan funnits. Istället infördes dagens inkomsttrygghetsmodell, som inte bara kostar enorma summor utan också underminerar folks drivkrafter till att arbeta, spara och företaga.
Metalltalet 1961 Tage Erlander stängde med detta typexempel på socialdemokratisk självtillräcklighet dörren till Europa för decennier och förstärkte ytterligare den självsuggestiva bilden av Sverige som ett undantagssamhälle, som då redan grundlagts med lögnen om neutraliteten.
Grundskolebeslutet 1962 Blev grunden för skolpolitikens urspårning och ”flummet” kodifierades sedan i 1969 års läroplan. Svenska elever är därför i dag sämre rustade än många andra att möta framtiden. Och detta drabbar naturligtvis både samhälle och näringsliv på så många sätt att det här är omöjligt att ens försöka utreda det.
Kommunsammanslagningen 1970 Ledde finalt till en professionalisering av politiken även på lokalplanet och förvandlade i praktiken kommunerna till statliga förvaltningsorgan.
Åmanlagarna MBL, LAS etc skapar en krångelkultur som än i dag gör att många inte vågar starta företag. Och dom avskräcker ännu fler från att låta sina företag växa och anställa.
1974 års kulturbeslut Förvandlade den svenska kultursektorn från en spännande och produktiv sektor till dagens svårt radikala agitpop-rörelse, som ägnar sig åt så mycket dumheter att man gång på gång tvingas gnugga sig i ögonen för att inse att Jo, det är faktiskt sant...
Nya grundlagen 1975 Försvårade regeringsskiften, gav semidiktatorisk makt till statsministern, etc. De sista formella hindren för de facto envälde undanröjdes. Med känt resultat.
Löntagarfonder 1983 Blev tack vare massiva politiska och folkliga protester knappt en tummetott i jämförelse med vad de egentligen skulle ha blivit. Men deras symboliska värde vart enormt och fonderna utgjorde troligen det mest långtgående socialiseringsförsöket i den fria världen. Lade ytterligare sordin på företagsklimatet.
Barnbidrag. Varför ska vuxna människor uppmuntras att skaffa ogenomtänkta barn?
SvaraRaderaTill Pipi: Ytterligare en grej. Jag har i o f sig inte några principiella invändningar mot att de medborgare som skaffar barn får en dusör från samhälelt. Men det bör i så fall komma iform av ett barnavdrag istället.
SvaraRaderaNästan värre var besluten som INTE togs - främst att avveckla andra världskrigets regleringar när kriget var över. Istället behölls valutareglering, hyresreglering och en drös andra regleringar med förödande resultat. Vi stockholmare lider fortfarande av hyresregleringen.
SvaraRaderaGeneralklaususlen mot skatteflykt var ett juridiskt missfoster som skrev folk på näsan att Skatteverket alltid hade rätt.
Vem fattade besluten som ledde till 80% marginalskatt? Det, kombinerat med 15% inflation, gjorde 80-talet till ett förlorat årtionde.
Formuleringen av kärnkraftsomröstningen 1980 borde platsa här. En enkel ja/nej-omröstning hade lätt passerats, men den vansinniga kombinationen av tre alternativ som alla var otydliga har lett till ett långvarigt politiskt trauma.
Till EG: Jag håller helt med! Men den fråga jag/uppgift jag fick var att behandla fattade beslut...
SvaraRaderaApropå valutaregleringen; Det var ett enormt misstag att inte avskaffa valutaregleringen när den inhemska kreditregleringen försvann 1985. Det beslutet, eller snarare frånvaron av beslutet att avskaffa regleringen, var en av de främsta (kanske den främsta) drivkrafterna bakom 1990-talskrisen - en kris som vi forfarande har vissa känningar av.
SvaraRadera"Punkterna utgör en form av argumentationslista för varför den nuvarande regeringen i höst bör få sitta kvar."
SvaraRaderaJag begriper nog inte andra halvan i nämnda mening. Hur menar du att de gångna fyra åren skulle kunna vara något annat än fyra bortkastade år - från en frihetlig och liberal synvinkel?
Vad jag begriper dock, är att det är kört om man önskar liberalisering i riktning av dina 10 punkter ovan.
Oavsett om det blir alliansen eller sahliansen, kan man bara kort konstatera att "håll i hatten, nu blir det vänstersväng igen".
Till PK: Jag håller med. Du skall veta hur svårt det var att avgöra VILKA tio dåliga beslut jag skulle välja ut - det fanns blott alltför många!
SvaraRaderaTill Jens: Jag är den första att hålla med om att nuvarande regeringen borde och kunde ha gjort mycket mer. Men i jämförelse med Stahlinalliansen framstår fyra år till som ytterst angelägna...
Varför ska folk belönas för att de gör något de tycker är roligt? Det borde ju, om något, vara skatt på barn. En väldigt stabil och säker skattebas.
SvaraRaderaMen Du är dock inte blockpolitiskt obunden, eller hur?
SvaraRaderaTill Pippi: Nje, där har vi helt divergerande åsikter. Barn är både bra och nödvändiga för att samhället skall fungera i framtiden. Därför vill jag inte beskatta dom.
SvaraRaderaTill Thomas G: Nej, jag håller på Alliansen. Tills något bättre dyker upp vill säga.
Anders, this is a great post.
SvaraRaderaIt is interesting to think about how each of these decisions have affected incentives.
Why for example are there so many large but nearly obsolete Swedish engineering companies that are being bought by foreigners?
(Answer: salary policy + capital gains taxes.)
And so on, for almost each of your observations.
So this takes us to incentives to have children. They are kind of a pain (at least sometimes). But if two parents only have one child (or less), there will be fewer and fewer Swedes, and who is then going to pay all the social welfare costs? Probably need some really good incentives here if you guys want a good retirement with a house on Mallorca!
Then there is the one about how Sweden (Swedes) are different (Metalltalet etc.). Not part of Europe. That is true. Many see this as honorific. Never could figure out why, but then I no longer live in Sweden, so maybe I just forgot;-)
And then there are the culture workers. I mean those who tried to run a military blockade with the keys to their laundry rooms and season soccer tickets in their pockets.
Talk about strange incentives!
Vilka motiveringar! Nu kommer alla som läser den här bloggposten tycka att de var dom tio sämsta besluten i Sverige. Snälla om du har en examen borde du kunna motivera dig och faktiskt hänvisa till något annat än ditt egna glada tyckande.
SvaraRaderaTill Beholder: Om du vill ha mer utvecklade motiveringar får jag hänvisa dig till min bok En annorlunda historia (2009). Detta är en blogg, inte en avhandling.
SvaraRadera