Man behöver inte vara borta från Sverige mer än en dryg vecka för att få obehagligt många och svåra
herrejösses-upplevelser. Eller vad sägs om följande - utbildningsminister Jan Björklund
tvingas gå i replik mot sitt eget
departements underlydande byråkrater och bland annat förklara följande självklarheter:
Men faktakunskaper och förståelse för helheten är inte motsatser. Hur ska man kunna förstå växthuseffektens påverkan på jordklotet om man inte vet ungefär vad Arktis och Sahara är? Hur ska man förstå världspolitik utan att förstå ord som "Washington", "Ryssland" och "Mellanöstern"?
:-s
Det finns vissa saker man måste vara expert för att inte förstå...
SvaraRaderaTill EL: Good point! :-)
SvaraRaderaEtt tips är att läsa den debattartikel han replikerar, Janne själv verkar inte ha läst den eftersom inte påstår att det finns någon motsättning mellan faktakunskap och helhetssyn.
SvaraRaderaIbland drabbas jag av en känsla att Björklunds anhängare inte är läskunniga, men det låter ju nästan lika absurt som att forskarkåren skulle vara vänstervriden.
Till KL: Det dunkelt sagda är ofta det dunkelt menade. Svensk skolbyråkrati har ända sedan 1960-talet varit infekterad av "pedagoger" som avskyr faktakunskaper.
SvaraRaderaEtt generellt problem med dessa "experter" och andra, t ex de som propagerat för flummet i kriminalvården, bedömdes efter de resultat de åstadkommer så skulle de avskedas på grått papper.
SvaraRaderaOm nu "pedagogik" som ämne är så viktigt så måste väl skolan vara långt bättre nu än t ex 1970, eller före 1968 när student- och realexamen avskaffades? Det finns ju också såvitt jag kommer ihåg dubbelt så många anställda per elev nu som 1970.
KTH testar alla inkommande med ett diagnostiskt test i matte. Kring 1995 hade resultaten sjunkit vartenda år i 20 år.
Jag känner många som "läst" pedagogik". En mig närstående gjorde det i Göteborg för att få ett friår för en elitsatsning på idrott. Maken till flum hade han aldrig upplevt. Det han lärde sig på det året hade han kunnat inhämta på några veckor med samma studietakt som på biologlinjen.
Själv har jag undervisat lärare i ellära och fasta tillståndets fysik i kurslabbet 1990-1995. Man var då ibland tvungen att ge avkall på kunskapskraven att ha en trea i alla kärnämnen för att fylla platserna på lärarlinjen.
Om jag finge bestämma över mina egna pengar skulle jag vara beredd att betala mycket för att få rätt kursplan, rätt skola och rätt lärare till mina barn. Men det får jag ju inte.
Lärare borde ha bra betalt för att locka talanger. Men detta gäller inte en stor andel av de lärare som nu undervisar. De har antingen inte slitit hårt nog, lärt sig fel saker, eller har inte tillräcklig talang för att ta ansvar för våra barn.
På den tid vi fortfarande hade en bra skola, dvs upp till slutet av 60-talet, arbetade min mor på en folkhögskola som adjunkt, ungefär som en gymnasielärare. Hon berättar att hon tjänade dubbelt så mycket som sin bror (som var polis) och tre gånger som mycket som en industriarbetare.
Till EL: Ja, när det gäller svenska skolan så var det faktiskt bättre förr!!!
SvaraRadera"Det dunkelt sagda är ofta det dunkelt menade. Svensk skolbyråkrati har ända sedan 1960-talet varit infekterad av "pedagoger" som avskyr faktakunskaper.
SvaraRaderaHar du belägg för det? Och hur vet du att de som skrivit inlägget tillhör den påståda skaran? Ni som tillhör den reaktionära skaran inom skolpolitik är väldigt bra på att rapa upp "sanningar" utan att underbygga dem. Jag tycker att det är pinsamt hur skoldebatten kommit att domineras av tyckare som har oerhört lite insikt i skolans praktik och den didaktiska forskningen. Tänk om jag skulle tala om för dig hur det egentligen ligger till med Arvid Lidman, att det inte alls är så som du skrivit utan att ha någon koll, det skulle ju vara helt absurt. Men du kan, uppenbarligen utan kännedom om det didaktiska forskningsläget, häva ur dig lite vad som helst. hade ni varit intresserade av debatt hade ni försökt föra resonemang, men ni bara upprepar en massa dåligt underbyggda mantran.
Ni banaliserar en väldigt komplex utveckling. Orsakerna till att skolans resultat blivit "sämre" (vilket man inte riktigt vet eftersom bedömningsinstrumenten inte var lika tillförlitliga förr) är många och komplexa, att påstå att det är för att vi inte lär ut faktakunskaper och tonat ner pluggandet är dels helt felaktigt, dels är det att banalisera något oerhört.
Tittar vi på resultaten i Timms och PISA till exempel, som är Björklunds favoritredskap för att visa hur illa det gått med svensk skola kan man tydligt se att de länder som hamnar högt i statistiken har två saker gemensamt: De har inte friskolor och de uppmuntrar eleverna att själva vara aktiva i undervisningen. De länder som hamnar lågt, bland annat sverige har en läroboksstyrd undervisning där studenterna inte får sammarbeta, eller med andra ord en pluggskola. På samma sätt har amerikanska studier visat att elever som får en undervisning där de kritiskt får granska och öva sig på att resonera redan under de tidiga åren blir bättre på naturvetenskap och matematik och börjar i högre utsträckning plugga vidare på universitet.
Det är inte en svensk vänstervriden forskarkår som ratar pluggskolan med sitt upprapande av lösryckta faktakunskaper, det är en internationell forskarkår som vid det här laget har väldigt mycket på fötterna. Men den praktik som finns i de svenska skolorna ser tyvärr i praktiken ut på det sätt som Jan Björklund förordar (det finns så klart studier på detta också) så vi står oss inte så bra längre i internationella undersökningar.
Till KL: 1) Det finns en stor grundläggande skillnad mellan fakta och "sanningar". De förrra är empiriskt bevisbara ting av typen Gustav Vasa dog 1560, medan de senare är uppfattningar om komplexa påståenden och sammanhang som att "alla barn har samma inlärnmingsförmåga". Vilket leder till 2) Bara för att det finns mängder av forskning kring något bevisar detta icke att det är rätt. Kärnan i vår västerländska vetenskapstradition är att ständigt ifrågasätta hävdvunna sanningar. Hade det räckt att "alla ledande experter är överens" så hade ju 1900-talets rasbiologi varit sann. Etcetera. DOch dn nuvarande flumpedadogiken inom både svensk och andra länders skolpolitik är bara ytterligare ett exempel på en sådant förfelad forskningsdiskurs. För som en tidigare kommentar konstaterade, det är omöjligt att komma ifrån att svensk skola försämrats de senaste 40-50 åren om man nu (som jag och många, många andra) vill ha en skola som i första hand lär eleverna elemnta (läsa, skriva, räkna) och förmedlar en bas av nödiga användbara faktakunskaper, snarare än att sätta "personlig utveckling" och annat i första rummet.
SvaraRaderaSå då behövs inte forskningen alltså. Eftersom det ändå inte är något man behöver ta hänsyn till. Den sida som du företräder har ju ingen forskning i ryggen, men du tycker att ni har rätt.
SvaraRaderaOch vad gäller det dunkelt sagda: Hittills har jag aldrig hört någon ge en ordentlig definition av ordet flumpedagogik. Vad är det egentligen ni åsyftar? Är det att man eftersträvar kvalitativ kunskap som är svår att mäta? Är det att man inte förespråkar katederundervisning? Eller vad är det egentligen? Ni uttalar er så tvärsäkert om att den svenska skolan är flummig, men ni verkar inte själva veta vad det innebär att vara flummig.
Jag håller helt med om att det skett många försämringar i den svenska skolan, men att påstå att dessa har sin grund i de tankegångar som företräds av de som i dag utgör forskarkåren är direkt felaktigt. Jag skulle rent av vilja påstå att det är vad du kallar fakta att forskare kritiserat även den skolpolitik som förts av Socialdemokraterna.
Du letar efter enkla svar på komplexa frågeställningar och du framför inte ens några argument för din sak, det är ovärdigt ett civiliserat land att debatten förs på en så låg nivå.
Är du insatt i den didaktiska forskningen? Vet du vilka slutsatser forskarna dragit och vilka metoder de använt? I så fall kan du ju föra ett sakligt resonemang kring varför den har fel. Om inte har jag väldigt svårt att förstå hur du kan säga att det är en förfelad forskningsdiskurs eftersom du inte ens vet hur diskursen ser ut.
Ditt och andras resonemang kring skolan är svepande och otydligt, ni har inte gjort någon faktakoll, ni bryr er inte om att ge korrekta återgivelser om det folk uttalat och ni kommer med grundlösa anklagelser om att forskningen skulle vara flummig och vänstervriden (fortfarande så spännande konspirationsteori att vi skulle ha en vänstervriden internationell forskarkår som verkar i länder som England och USA).
Till KL: Det är uppenbart att du och jag har helt olika syn inte bara på skolan utan på den akademiska världens natur. Jag är en stor framtids- och framstegsoptmist och beundrar och stödjer nästan alla framsteg som görs. Samtidigt är jag dock realist och har läst tillräckligt med vetenskapshistoria för att inse att vi befinner oss långt, långt ifrån att veta allt (det kommer i praktiken dessutom aldrig att göra efetrsom allt hela tiden förändras). Dagens skolforskning måste därför tas för vad den är: uttryck för ett högst bristfälligt forskningsläge komponerat av akadmeiker som ofta har en mer eller mindre klar agenda. Jag baserar därför mina åsikter på empiriska observationer: skolan funkade bättre förr, när det rådde orning och reda, eleverna fick betyg från lågstadiet och faktakunskaper stod i centrum: Ergo: Låt oss skippa de senaste 40-50 årens destruktiva experimenterande och återinföra det som fungerande.
SvaraRaderaDet är en typisk härskarteknik från den svenska nomenklaturan att hävda att kritiker saknar systematiska bevis. Man chansar på att ingen är tillräckligt påläst.
SvaraRaderaDet som det finns bevis för är att utnämningsmakten är politiserad i Sverige. I det ingår universiteten. Mer än så behöver egentligen inte sägas.
Vad beträffar pedagogik är det en del av kulturen, så det kommer aldrig att gå att fastslå en enda riktig eller sann pedagogik.
Att inte förstå detta tyder på en sociologistisk och utrerad positivistisk syn på humanvetenskaperna som de flesta har lämnat efter sig för ett par decennier sedan.
Dock inte förvånande att den lever kvar på svenska universitet och myndigheter. Att missbruka vetenskap som härskarteknik är ju typiskt svenskt och ganska korkat. Det kräver auktoritetsbundna medborgare och ett ja-sägar klimat. Det skulle antagligen inte fungera i något annat land.
Sedan finns det ju faktiskt kritisk forskning och debatt. Det finns en tidigare lärare på lärarhögskolan som har skrivit en bok som punkt för punkt bekräftar exakt det som Anders Edwardsson skriver. Sedan 70-talet har postmodernismen - som är en förtäckt marxism - härskat och helt andra prioriteringar har gällt än kunskap. Det har gått så långt att man kan jämföra med Kina under kulturrevolutionen. Ylva Johansson har varit den värsta agenten för det. Källmaterialet utgörs här av läroplanerna, och liknande. Så det är inga konstigheter.
Inte nog med det, socialdemokraterna har själva erkänt detta i en stor utredning ledd av Bengt Göransson. Den nestor som S utser för att skriva luftpastejer med lagom anpassad självkritik (han fick sedan ansvaret för demokratiutredningen).
Kristoffer Lindh är med andra ord ett bra exempel på vad som händer när man inte har fått en riktigt utbildning och inte klarar av att göra en enkel utredning eller bibliotekssökning. Men har lyckats tillägna sig den svenska - tämligen korkade - nomenklaturans alla vulgära härskartekniker.
1. Det som Anders Edwardsson har sagt bekräftas direkt vid en läsning av läroplanerna.
2. Staten har själv i en utredning erkänt att kunskap har gått förlorat som det huvudsakliga målet för skolan.
3. Kristoffer Lindhs brist på bildning gör att han sitter fast i gamla unkna sociologistiska och utrerade positivistiska synsätt som de flesta har övergivit för länge sedan.
Notera samtidigt att Lindhs huvudsakliga argumentation går ut på att ingen annan vet något om forskning eller har några fakta till grund för sina påståenden.
Vad består hans fakta av? Svensk pedagogisk forskning från svenska universitet? Av samma personer som har skrivit läroplanerna?
Du är alltså inte intresserad av att sätta dig in in i skolforskningen. Dina antaganden bygger på felaktiga antaganden, inte på empiriska observationer, men du har ju byggt världens bubbla, för det spelar ju ingen roll vilka resonemang man för, du har ju redan bestämt dig för att de försämringar som skett i skolan beror på brist på betyg och forskningens påverkan. Jorden är platt, annars skulle man ju ramla av om man stod på undersidan, lite så resonerar du. Du verkar inte vara intresserad av att studera vilka faktorer som spelat in i den svenska skolans försämring, du har redan utsett dina syndabockar: Didaktiska forskare som kollektiv. Det kan ju inte vara borgliga skolpolitiker som genomfört två stora förändringar i läroplanerna utan att bry sig om att förankra det i lärarkåren till exempel.
SvaraRaderaAgendan som skolforskare generellt har är att man inte vill att okunniga politiker ska in och peta i tjänstemannafrågor. Väldigt lite av det som i dag behandlas inom skolpolitiken är inte politiska frågor. Man har kritiserat både högern och vänstern för detta, men eftersom Björklund gått längre än andra politiker i sin detaljstyrning av skolan har kritiken blivit skarpare, alltså vill man göra gällande att den forskarkår som traditionellt betraktats som liberal plötsligt blivit vänster.
Jag är inte objektivist, jag är medveten om att forskningen inte levererar sanningar, men precis som newtons teori om gravitation gav oss en bättre uppfattning om omvärlden trots att den var felaktig kan väl forskning åtminstone ge oss en klarare bild av världen omkring oss.
Till KL: Se Anonym (18:42) ovan!
SvaraRaderaNär du åkallar Newton ger du uttryck för själva grunden för det positivistiska misstaget, det vill säga att jämföra människan, som är alltings mått, med naturvetenskapens lagbundenhet och reduktionism.
SvaraRaderaJag har försökt läsa vad du faktiskt påstår, och jag tycket att det är märkligt. Samtidigt domineras dina inlägg av långa ordsjok om hur förutfattade meningar alla andra har. Jag hittar kanske ett eller två stycken med något innehåll som går att förstå och bemöta.
Hur kan du hävda att den svenska skolan är en pluggskola och har blivit det på grund av en borgerlig regering och att det är därför som vi få sämre resultat i internationella undersökningar? Det låter som ordsallad, för mig. Snacka om dålig historieförfalskning.
Hur kan du avfärda talet om politisering av den svenska skolan? Det är ju väl belagt, enligt ovan. Du försökte göra det, men när du fick svar på tal reagerade du med nya ordsjok om en platt planet, och annat. Vad är det för sätt att argumentera?
Låt oss hålla oss till verkligheten. Exakt hur mycket sämre och varför den svenska skolan är, kan jag inte uttala mig om. Jag tror inte heller så mycket på den typen av undersökningar, innan jag har granskat dem själv.
Den svenska skola som jag gick i var en extrem pluggskola på grund av det relativa betygssystemet, och på grund av medelklassbarn på teoretiska linjer som kämpade om att komma in på attraktiva utbildningar där staten hade kvoterat platserna. Det är också en bild av svensk utbildning. Jag har träffat ingenjörer som konstaterar att svenskar inte är lika bra på att göra snabba och säkra beräkningar, men är mer självständigt problemlösande än till exempel fransmän. Jag säger detta för att ge lite olika subjektiva bilder av den svenska skolan. Men också för att peka på kulturella skillnader som kanske varken är rätt eller fel.
Det som de flesta utbildade föräldrar reagerar på är att den svenska grundskolan är dålig och lärarna har låg status. Jag har hört det från både italienare, spanjorer och ryssar. Vad beror det på? Det säger samma sak: flum, brist på krav och läraryrkets låga status. Där har jag min bästa källan till vad som har hänt i den svenska skolan. I helgen hörde jag faktiskt att det bara är i Armenien som lärare har lika låga löner, relativt sett. På lärarutbildningarna är det nu kvinnor ur arbetarklassen som har det som andrahands- eller tredjehandsval som kommer in.
Varför? Det kan man läsa om i den bok som jag har nämnt (Arne Helldén, Skola på villovägar). Den svenska arbetarklassen har närt ett hat mot den bildade överheten. Det hatet har man tagit med sig in i politiken under det galna kvartsseklet. Efter Bengt Göranssons självkritiska utredning, 1992, fortsatte likväl Ylva Johansson med en syn på skolan som Arne Helldén betecknar som "kinesisk". Ett av de stor besluten under den tiden var att tvinga in arbetare i treåriga teoretiska gymnasieutbildningar, i "jämlikhetens" namn. Resultat blev extrem utslagning.
Betänk också att sossarna delvis har förlorat två val, eftersom svenska föräldrar till slut också har tröttnat på flumskolan. Sossarna har ju nu svängt och går med på det mesta som borgarna hävdar, även om de ibland försöker med ett och annat gammalt nummer.
Vad beträffar fakta och helhet - det som det här handlade om från början - är det ju en typisk argumentation från vänsterforskare, från 70-talet. Vad de vill är att mata eleverna med vänsteråsikter. För att det ska fungera måste man ge så lite och så ensidiga fakta som möjligt.
Tyvärr, du kan skrika som en gris om konspirationsteorier och didaktisk forskning. Anders Edwardsson har ju visat att det är precis den strategi som socialdemokrater har använt sig av nationellt, när det gäller historieförståelsen. Dåliga faktakunskaper gör att det blir lättare med politisk indoktrinering.
Den svenska modellen, skulle man kanske kunna kalla det för.
Till Anonym: Vill bara tillägga - att politiker använder sig av "forskning" och verklighetsuttolkare för att styrka sin position är urgammalt. Förr användes religion, som var den tidens verklighetsanalys. Innehållet förändras, metoderna (och målen) förblir de samma..!
SvaraRaderaAnonym: Du gör ju samma sak som du menar att jag gör. Jag förstår inte vad det är du anklagar mig för riktigt.
SvaraRaderaVäldigt många av de "åsikter" du bemöter har jag inte givit uttryck för. Men det verkar som att man lägger en massa åsikter i knät på sina meningsmotståndare (det kan hända att jag gjort det jag med, då ber jag om ursäkt för det).
Att kalla det historieförfalskning att borgarna skulle vara inblandade i läroplansförändringar är ju jättekonstigt. Det är väldigt lätt att kolla upp vilka som höll i pennan när LPO-94 och LPF-94 skrevs. Och det är ganska lätt att härleda många av de idéer som skrivs in i Lgr-11 till utredningar som beställts av sossarna. Det är okunnigt att tro att sossarna ensamma genomdrivit den skolpolitik som gällt fram tills nu. Jag har heller inte påstått att det är borglig skolpolitik som ligger bakom de dåliga resultat sverige får i internationella undersökningar, jag har påpekat att det finns många faktorer som spelar in, varav en är den genomförda skolpolitiken som både sossarna och borgarna genomdrivit.
Det är också väldigt svepande att tro att jag, bara för att jag kritiserar Jan Björklund är med i en konspiration som vill indoktrinera elever med vänsteråsikter. Och jag skulle nog vilja gå så långt att hävda att det är en helt makalös sak att tro om man har så lite kött på benen som ni verkar ha.
Jag har förvisso utbildat mig på svenskt universitet, men den forskning jag främst bygger mina argument på är amerikansk och engelsk. Menar ni att denna forskning, som i stora avseenden kommer fram till samma saker som den svenska också är vänstervriden?
Ni återkommer ofta till faktakunskapens betydelse, men vem är det som talar emot er? Jag tycker också att faktakunskap är viktigt, det tycker även de forskare jag tagit del av. Kanske finns det någon som inte tycker det, men dem har inte jag stött på. Kritiken mot Jan Björklund handlar inte om att han vill inkludera fakta i kursplanen, utan att han lösrycker faktakunskaperna från sitt sammanhang. Björklund har helt rätt i att fakta och helhetsbild går hand i hand, men den politik han driver segregerar han på dessa.
Ni pratar ofta om flumskola. Det vore kanske bra att klargöra vad man åsyftar. Kanske håller vi rent av med varandra, jag tycker att det är väldigt flummigt på många sätt i svensk skola.
Jag tycker att det är tråkigt att ni verkar ha bestämt er för att jag är sosse, jag har inte uttryckt något stöd för deras politik i den här debatten, finns det bara två alternativ att gå eller? Jag tycker att den socialdemokratiska skolpolitiken varit usel, jag håller med om det, men jag menar samtidigt att Jan Björklund tagit den usla skolpolitiken och gjort den något sämre. För i ärlighetens namn är det väldigt små förändringar vi sett i skolpolitiken de senaste åren. Man har lagt sig i mer tjänstemannafrågor och påfört lärarna mer administrativt jobb, det är väl de största skillnaderna från förr.
Om ni skulle vilja ta er tid att läsa didaktisk forskning (jag kan ge lite lästips) kommer ni märka att den står ganska långt ifrån även den socialdemokratiska politiken.
Till KL: Den forskning som präglat/präglar svensk skolpolitik kommer om jag inte är fel underrättad ursprungligen från USA, bygger i grunden på John Dewwys arbeten(http://en.wikipedia.org/wiki/John_Dewey) och blev under 1900-talet dominerande i en rad västeuropeiska länder. Kalla det konspirationstänkande om du vill, men detta anser jag vara huvudroten till problemet.
SvaraRaderaSverige har inte hittat på något själv. Vi är alldeles för fantasi- och initiativlösa för att göra det inom humaniora och samhällsvetenskap. Svenskar studerar och kopierar sådant som finns där ute.
SvaraRaderaGalningar finns det ju överallt, inte minst i U.S.A. Skillnaden är att de inte tillåts dominera där. I Sverige plockar den rådande statsideologin på sig det som passar, och det är inte sällan någon extremist i hemlandet, och syftet är nästan alltid någon form av statsindoktrinering.
Vad Björklund sysslar med, det vet inte jag så noga. Men, jag är tämligen övertygad om att när han säger att det behövs en betoning på fakta, och myndighetsexperter säger emot honom, då försöker han kompensera för tidigare brister och forskarna försvarar en tidigare "flum" pedagogik.
För övrigt är det min åsikt att skolan inte ska ägna sig åt att förmedla en "helhetssyn". Någon sådan existerar nämligen inte i sinnevärlden. Det finns olika helhetssyner, och jag skulle inte vilja att mina barn får ta del av den som just nu passar en regering, en stat eller en kommun. Helhetssyn ska barn få med sig hemifrån, tills de kan gå på universitet och lära sig om de olika tanketraditioner som finns. För övrigt är man under större delen av skolan så oerfaren och har så lite kunskaper att man knappast kan uppskatta mer avancerade resonemang. På gymnasiet börjar man kanske så smått bli mogen för det, men då är det likväl bäst att ägna tiden åt att skaffa sig kunskaper, istället för att inpräntas med statens just nu godkända åsikter.
Ett tips! Du talar dig blå om fakta och forskning, men du nämner inte särskilt mycket konkret. Kom med något konkret, så att man förstår vad det är du vill och vad du bygger dina resonemang på.
I övrigt tycker jag nu att du slirar runt lite grand, och inte riktigt står för vad du har skrivit. Jag vill inte behöva göra en Fisking, men du kan ju kolla av vad du faktiskt har skrivit.
Du tycker kanske att jag slirar runt eftersom jag inte följer den mall du har för meningsmotståndare. Jag är inte sosse trots att jag kritiserar Jan Björklund, jag är inte emot faktakunskap trots att jag tycker att jag tycker att det är en dålig idé att ha mål som uteslutande tar upp faktamål. Jag förstår att det kan verka inkonsekvent, men verkligheten är komplex, de enkla svaren som Björklund söker finns inte.
SvaraRaderaAnders har rätt i att Dewey (som för övrigt hade en väldigt liberal människosyn) är något av en portalfigur inom den didaktiska forskningen jämte Piaget och Vygotskij, men även Urie Bromfenbrenner och andra har gjort stort intryck, förvånansvärt lite har forskningen dock präglats av Focault och andra postmodernister, det har dock den pedagogiska forskningen, men det är någonting annat än den didaktiska forskningen (jag namedropar eftersom Anonym efterlyst att jag kommer med konkreta referenser).
Forskare som influerat min syn är bland andra Dylan Wiliam, en världsledande forskare på bedömning, hans studier visar att en kvantitativ summativ bedömning (betyg) leder till minskad kunskapsinhämtning hos elever med ungefär 7% (inte så farligt, men ändå), och att en kvalitativ formativ bedömning (feedback under pågående kurs) ger en ökning av kunskapsinhämtning med över 50%.
Neil Mercer, Anita M. Martin och Stephen P. Norris tittar på hur elever lär sig naturvetenskap, de pratar om vad man kallar för scientific litteracy, förmågan att förstå och kunna resonera med hjälp av vetenskapligt arbetssätt. De visar hur ren faktainlärning är synnerligen inneffektiv och hur viktigt det är att eleverna upplever att det är meningsfullt och att de förstår vad det är som händer.
Och jag undrar om det inte är i synen på vad kunskap är som vi skiljer oss i grunden. Anders pratar om att det var bättre förr i svenska skolan, man lärde sig mer faktakunskaper, min personliga erfarenhet är att de människor jag träffar som gick i skolan för 40 år sedan inte har någon större faktakunskap än de i min ålder som gick i skolan för 20 år sedan. De kanske gjorde bättre ifrån sig på proven, men när provet är avklarat försvinner det man lärt sig. Jag tycker alltså att sådan kunskap är bortkastad, dessutom är fakta en färskvara, det som var sant på 70-talet är inte sant i dag och det som är sant i dag är inte sant i morgon.
Jag tror att det är avgörande att man lär sig saker i ett sammanhang, man måste förstå vad det är man lär sig och varför det är angeläget att jag lär mig det. Jag tror att de flesta som har en hobby kan relatera till detta, är man intresserad av någonting går det oerhört lätt att lära sig, är man inte intresserad vill inte kunskapen sitta kvar.
På 70-talet kunde en lärare säga "han läser jättebra, men han förstår inte vad han läser", men i dag menar man att man inte läser om man inte förstår. En elev som på 70-talet hade bedömts som läskunnig skulle inte det i dag alltså, detta kan vara en orsak till att "läskunnigheten" sjunker i landet (givetvis inte den enda, bland annat har vi många fler utlandsfödda elever i den svenska skolan i dag). Vill ni ha forskningsreferens rekomenderar jag Frank Smith och vår egen Bo Sundblad, vars LUS-schema Jan Björklund själv gjort obligatoriskt i Stockholms skolor.
För någon som är bevandrad i den didaktiska forskningen är det centralt att fråga sig vad det är att kunna någonting. Kan jag till exempel multiplikation när jag kan rabbla multiplikationstabeller, eller är det först när jag förstår varför fyra gånger 9 är 36? De nationella proven visar att man lägger alldeles för mycket tid på mekanisk matteboksräkning i svensk skola (vilket är fallet i alla länder som får dåligt resultat i Timms och PISA) och alldeles för lite tid på begrepsförståelse och talanalys (vilket man gör i de länder som klarar sig bra i PISA och Timms). Den didaktiska forskningen förespråkar talanalys och vad man kallar elevnära ämnesinnehåll, att man utgår ifrån det som är relevant för barnen att kunna i sin vardag. Men så ser alltså inte verligheten ut i svenska skolor, man räknar tyst i sin matematikbok utan att få prata (forskningen visar även på vikten av att få prata matte under matematiklektioner). Det leder dels till att elever kan slinka igenom utan att egentligen förstå vad de gör utan bara rent mekaniskt utföra uppgifterna, dels att elever som faktiskt förstår matematik tappar intresse, och dels att det blir svårt att förstå vad det är som gör att vissa barn får svårt för matematik.
SvaraRaderaOm man haft sådan undervisning i lågstadiet syns inte effekterna förrän i högstadiet där man plötsligt måste förstå vad likhetstecknet betyder och man måste kunna rimlighetsbedömma. Man har ju inte förstått vad det är man håller på med, så hur ska man kunna rimlighetsbedömma det?
Så, i fallet matematik i de yngre åldrarna, har alltså den didaktiska forskningen i praktiken inte fått något genomslag i svenska skolor. De metoder som används i praktiken sågas tvärtom av forskarkåren men hyllas av Jan Björklund. Jag vet att det finns siffror på detta, jag vet dock inte hur de ser ut, men det är väldigt hög andel av svenska skolor där matematikundervisningen ser ut så här, och det är i de skolorna det går sämst i nationella prov och det är de skolorna som klarar sig sämst i PISA och TIMMS.