De opererade med klinisk precision bort vår muskel för solidaritet och gav oss en protes: skattsedeln. När protesen rostade sönder fanns ingenting kvar.Politisk poesi av Roland Poirier Martinsson här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
De här frågorna har ju diskuterats i flera omgångar. Perspektivet finns redan i den tidiga 80-talsdebatten. Sedan dyker den upp igen i 90-talets debatt om det civila samhället. Ingen har lyssnat, och då får de skylla sig själva. Jag tycker inte synd om svensk socialdemokrati. Jag skulle vilja gå så långt som att hävda att den innehåller starka inslag av ondska. Till exempel ljugandet och det sätt som statsnyttan sätts före individens frihet och värdighet. Det finns inget gott att säga om detta. May they burn in a hot place!
SvaraRadera