2011-02-06

Ytterligare en tillnyktring

Ytterligare en västeuropeisk ledare av rang har nu tagit bladet från munnen och sagt det alla vettiga människor i decennier kunnat se med sina bara ögon: att den oändliga kravlöshet beblandad med bidrag som går under titeln multikulturalism i praktiken inte fungerar. Denna gång är det Storbritanniens premiärminsister David Cameron som vågat ta bladet från munnen och säger att kejsaren är naken.
Han efterlyste en "mer aktiv, muskulär liberalism", där lika rättigheter, rättssäkerhet, yttrandefrihet och demokrati aktivt upphöjs för att skapa en starkare nationell identitet.

- Om vi ska besegra det här hotet, tror jag att det är dags att vända blad för den misslyckade politiken tidigare, sade han under en paneldebatt som Tysklands förbundskansler Angela Merkel deltog i.
Sunt förnuft alltså. Tänk om någon ledande svensk politiker kunde våga säga samma sak, börja ändra på både politik och retorik och därmed - på sikt - rycka undan mattan för mer subversiva krafter som visserligen säger samma sak, men som i praktiken har grumligare motiv för det. Vi väljare och medborgare väntar...

Tillägg: En debattör i Wall Street Journal tar idag (9/2) upp Camerons tal och ger honom beröm för det:
Multiculturalism is a deeply misunderstood idea. That was one of the reasons for its political success. People were led to believe that "multiculturalism" meant multiracialism, or pluralism. It did not. Nevertheless, for years anybody who criticized multiculturalism was immediately decried as a "racist."

But the true character and effects of the policy could not be permanently hidden.
State-sponsored multiculturalism treated European countries like hostelries. It judged that the state should not "impose" rules and values on newcomers. Rather, it should bend over backwards to accommodate the demands of immigrants. The resultant policy was that states treated and judged people by the criteria of whatever "community" they found themselves born into.
I Sverige fortsätter dock förnekelsen, som i DN igår...

9 kommentarer:

  1. Hur vet vi vilka som säger vad de menar och vilka som säger samma sak men som i praktiken har grumligare motiv för det?

    Är det Aftonbladets kultursida som har koll?

    SvaraRadera
  2. Det är viktigt att utbildade, nyanserade, individer förutsättningslöst vill problematisera svåra frågor, t ex den tämligen ogenomtänkta, tämligen kravlösa massinvandring som våra kära elitpolitiker, över huvudet på folket, tvingat på landet sedan mitten på 1970-talet.
    Detta oavsett om de problematiserande personerna är höjdare som Angela Merkel, David Cameron m fl, eller mer vanliga dödliga.

    I sammanhanget undrar jag om det stämmer, att massinvandringen möjliggjordes genom ett riksdagsbeslut från 1975, innebärande att Sverige skulle gå från att vara ett land med enhetskultur, till ett land med mångkultur?
    I efterhand syns ett sådant ev beslut lite dåligt förankrat i verkligheten, för att uttrycka det milt.
    Utan ett dylikt beslut, hade det ju snabbt kunna bildas en vinnnande opinion mot en mer omfattande invandring med argumentet att en sådan företeelse lär leda till ett dysfunktionellt, mångkulturelllt samhälle.
    Dessutom skulle ju en massinvandring som förändrade landet i grunden, inklusive dess enhetskultur, just gå emot den då gällande lagen om att Sverige ska vare ett land som bygger på en enhetskultur.
    Nu kunde inte en sådan opinion byggas upp, eftersom politiker hela tiden kan hänvisa till att det finns ett riksdagsbeslut om att Sverige ska vara ett mångkulturellt land. Därmed tvingades vi s a s in i en mångkultur där ingen riktigt verkar ha förstått på djupet vilka enorma påfrestningar en sådan kulturell mix innebar för landet.

    För att göra det hela än besvärligare, lär det för några år sedan ha gjorts ytterligare en lagändring i Sverige riksdag som försvårade integrationen än mer. Det handlade om att det gamla kravet på att invandrare ska assimileras ströks, och att det numera blott krävs en integrering.
    Det som är problematiskt här, är att en invandrare kan gå i svenska skolor, lära sig god svenska, men av olika anledningar inte komma in på arbetsmarknaden, och blir därmed en bidragstagare. I värsta fall livet igenom.

    Det är självfallet inget fel i mångkultur, få vill ju ex leva utan romaner, filmer och musik från andra länder. Hur ljuvligt det än är med ett konstant inflöde av kulturyttringar från utlandet, blir det dock omöjligt i längden att ha ett massivt inflöde av människor från helt andra kulturer än den svenska, speciellt när det ej längre finns några krav krav på en verklig assimilering till det svenska samhället.

    Härigenom uppstår ju den destruktiva situationen att det svenska samhället kommer att bestå av sinsemellan oerhört olikartade kulturer som sällan eller aldrig lär mötas.

    Därutöver går det att stillsamt undra om politiker - utan en någon som helst debatt värd namnet, och utan minsta tanke på en folkomröstning – verkligen ska kunna ge sig själva rätten att förändra ett land så fundamentalt som ju sker när det fattas beslut om att landet ska vila på mångkultur, därefter tillåta och genomföra massinvandring i decennier, och inte kräva att de som invandrat assimileras in i sitt nya hemland?

    I sammanhanget undrar jag om det finns fler länder som agerat lika huvudlöst som Sverige, eller har politikerna i dessa länder eftersträvat att nya kulturer kan komma in om detta sker via naturliga rörelser underifrån, i en långsam och övervakad process, och inte genom snabba, ogenomtänkta, lagändringar ovanifrån?

    Har kort sagt andra länders politiker förstått värdet av en mer enhetlig, sammanhållande, stabiliserande kultur, och att det kan bli rent destruktivt att lagstifta om att landet ska tvingas in i mångkulturalism?

    Inför valen år 2014 och framåt, lär en fortsatt ignorans av alla problem med massinvandringen tveklöst gynna gynna SD. Om ingen tillnyktring sker hos övriga partier, tippar jag försiktigt att SD får kring 10 procent år 2014, och ca 15 procent vid 2018 års val osv. Undrar om övriga partiers politiker verkligen inser detta?

    Ni får ursäkta om jag tonen i detta inlägg är lite bister och cynisk, men när vi talar om massinvandringen från 1970-talet och framåt, talar vi ju knappast om någon succé, alldeles oavsett vad den officiella bilden anger.

    Mvh

    SvaraRadera
  3. Till Thomas: Mycker kloka ord du använder! Man bara önskar att våra politiker vore hälften så insiktsfulla. Att det blivit som det blivit beror nu inte på något enda, specifikt beslut (även om ett par beslut rörande bl.a. flyktingar inte skulle få jobba i väntan på an- eller avslag i sig var enormt viktiga). Det rör sig istället om en process där gamla misslyckanden försökt skylas över med hjälp av nya politiska och retoriska innovationer. Någon borde skriva en mer detaljerad expocé över den svenska flyktingPOLITIKEN och dess historia. Skulle bli närmast som ett grekiskt drama...

    SvaraRadera
  4. Till Allan: De jag åsyftar är i första hand SD (med sitt nynazistiska ursprung). Men hursomhelst -- nu ser läget ut som det gör och jag anser inte det viktigaste vara att fördela historisk skuld utan att erkänna problemet och hitta lösningar. Sedan får historiens musa uttdela straff någon gång i framtiden...

    SvaraRadera
  5. Att vara liberal är att vara kluven är en gammal sanning.
    Enligt liberalismen och även inom konservatismen så skall staten och politikerna inte lägga sig i hur folket lever det skall individerna och familjerna och grupperna själva bestämma.
    Konsekvensen av det är att liberalerna och konservativa därmed bejakar det mångkulturella samhället.

    SvaraRadera
  6. Till Sven: Det du skriver är bara sant för klassiska (ny)liberaler. Konservativa har en ickedogmatisk syn på staten, där vad man kan kalla för funktionalism står i centrum. De flesta konservativa förespråkar exemepelvis (efter att ha tittat på världen och sett hur den fungerar) minimal statlig inblandning i ekonomin, men är öppna för viss påverkan av sociala och kulturella mönster och system, eftersom människor överlag inte är så helhjärtat goda, altruistiska och intelligenta som idealistiska socialister och vissa social- och trångsynta nyliberaler föreställer sig.

    SvaraRadera
  7. Till Sven igen: Råkade trycka publicera för tidigt... Och min point är ergo att vi konservativa visst är beredda att ställa upp minimkrav rörande uppförande, beteende, lagar, m.m. som den rådande multikultidogmen utesluter.

    SvaraRadera
  8. Edwardsson har rätt när det gäller dom klassiska definitionerna om liberalism och konservatism.Det råder ju nu för tiden minst sagt förvirring om det.
    Vi har haft en absurd situation i Sverige och västvärlden sen 70-talet.Vänstern talar om att man inte skall lägga sig i hur invandare lever och högern säger att det skall man visst göra.
    Det som betraktas som mansgrisiga åsikter bland svenskar har betraktats som kultur om invandrare framfört dom.
    Vänstern som vill lägga sig i hur "svenskar"lever har inte velat göra det om det gäller "invandrare"
    Högern som pratar om att man inte skall lägga sig i hur folk lever har talat att det måste man göra med "invandrare".
    Sverigedemokrater tror att inte lägga sig i hur etniska minoriter lever är ett socialistpåfund!

    SvaraRadera
  9. Till Sven: Och det har ju härför varit än absurdare - vänstern har i detalj (via skatetr och socialstat) sökt detaljreglera "svenskarnas" liv och leverene medan alla krav på utifrån inkomna medborgare avfärdats med rasistargumentet. Det enda flyktingar fram tills helt nyligen strängeligen förbjöds göra var (i avvaktan på PUT) att arbeta...

    SvaraRadera