2011-02-11

Jo jävlar...

TV-oraklet Oprah kräver att vi visar respekt för Obama eftersom "the presidency is a position that 'holds a sense of authority and governance over us all,' and that 'even if you’re not in support of his policies, there needs to be a certain level of respect.'" Gällde det även George W Bush?

5 kommentarer:

  1. Anders m fl;

    "'... there needs to be a certain level of respect.' Gällde det även George W Bush?"

    Nej, det gällde inte en av vår tids stora hjältar - som avskaffade Saddam Hussein, befriade drygt 50 miljoner irakier, kraftigt decimerade diverse muslimska terrornätverk, satsade stort på att bekämpa såväl Aids i Afrika som att befrämja läskunnigheten bland amerikanska skolelever - ty på den gode W tvekade allehanda vänsterhjältar inte att slänga skor, och använda så pass grova invektiv som chimpans.

    Jag tror att det bl a är den vänsterliberala kultur- och mediaelitens överlägsna attityd mot konservativa som har gjort mig alltmer konservativ i själ och hjärta.
    Om diverse vänsteraktivister mest bara ägnar sig åt attacker på traditionellt värdeorienterade människor dagarna i ända, undrar jag om dessa vänsteraktivister i själva verket vill dölja någonting?

    Kanske försöka dölja att vare sig socialism eller vänsterliberalism har visat sig vara några formidabla succér direkt ang civilsamhället, snarare tycks de ofelbart leda till samhällen utsatta för märkbar normupplösning och efterföljande social oro.

    Måhända ligga lågt med att det alltid skapas fler jobb i kapitalistiska/fiskalt konservativa länder inte minst pga en begränsad stat, medan vänsterhjältarna aldrig vill begränsa statens roll och aldrig sänka skattetrycket.

    Förmodligen försöka dölja att för att ett land ska mötas med verklig respekt internationellt, bör det ha en stark militärmakt, och militära frågor verkar vänstermänniskor vara komplett ointresserade av.

    Genom att hela tiden attackera högern i form av libertarianer och konservativa, hoppas nog mången vänsteraktör att slippa en närmare granskning av den egna ideologin.

    Därutöver upplever jag att det finns mycket i den konservativa läran i sig som är attraktivt. Detta oavsett att jag frestas att hålla på konservatismen inte bara utifrån mitt gillande av allsköns konservativa policies, utan även utifrån faktumet att konservatismen är så nedtryckt och förtalad i vänsterliberala gammelmedier, att en stark och varaktig sympati för denna underdog nästan automatiskt uppstår.
    Inte minst har jag utifrån ohejdad vana blivit allmänt nyfiken på denna ideologi som så många väljer att hata intensivt, och om detta gäller nog många, har ju alltså vänstermänniskornas attacker på konservativa visat sig kontraproduktiva.
    Minst sagt.

    George W Bush var en mycket fin president som gav allt i sitt arbete som president, inte minst när det gällde att bevara Amerika tryggt. För detta kommer jag alltid att minnas honom, och hoppas att historiens omdöme av hans insats blir betydligt ljusare än den fruktansvärda nidbild av W som media- och kulturvänstern försökt nita fast ända sedan valkampanjen mot Al Gore, år 2000.

    Jag gillar George W Bush.

    Mvh

    SvaraRadera
  2. Till Thomas: Jag tycker du gör en god sammanfattning av en rad bra argument för att räkna sig som liberalkonservativ. I Sverige och Europa är det fortfarande p g a av den närmast teologiska graden på i ideologisk renlärighet svårt att hävda att man står med "ett ben i varje läger", men jag tycker inte ens det teoretiskt är en fungerande invändning eftersom konservatismen inte är en ideologi utan en filosofi som går ut på att empiriskt studera världen, människan och historien och sedan välja ut och slå vakt om det som visat sig fungera. Och eftersom en fri/liberal ekonomi visat sig fungera är det inga problem för en konservativ att ansluta sig till den. Sedan finns det vissa anledningar att kritisera GWB utifrån denna ståndpunkt (framförallt hans s k big government conservatism) men i det stora hela håller jag med om att han varit medveten underskattad president. Hans "revival" har dock redan börjat borta i USA, med hans memoarer (i Sverige lär vi dock som alltid få vänta på att verkligheten hinner ikapp).

    SvaraRadera
  3. Anders m fl;

    "Till Thomas: Jag tycker du gör en god sammanfattning av en rad bra argument för att räkna sig som liberalkonservativ..."

    Så uppstår då frågan om vad en svensk, medkännande, generellt välfärdsinriktad, konservativ ska rösta på?

    Att rösta på KD i nästa val är måhända att slänga bort sin röst, åtminstone i riksdagsvalet.

    Att rösta på den värdekonservativa falangen inom M, är måhända att rösta mer eller mindre socialliberalt, eftersom den senare grenen av partiet verkar ha blivit så stark och dominant.

    Bäst vore kanske om vi väljare erbjöds att i en valteknisk samverkan få rösta på 'Allians för Sverige', och då ha chansen att kryssa för mer konservativa kandidater.

    Min känsla av konservatismen i Sverige idag, är att den mest förekommer bland vissa konservativa intellektuella inom akademin och hos vissa tidningar, samt i en blogg som denna. Därutöver tycks det vara tunt, och något distinkt konservativt politiskt alternativ finns kanske inte?

    Mvh

    SvaraRadera
  4. Till Thomas: Tyvärr har du rätt i även detta. Begreppet konservativ har i Sverige/Norden varit stigmatiserat i snart hundra år. Och det finns därför ytterst få som vågar stå upp för en sådan politik. I teologisk, luthersk, teoretisk renlärighetsiver tävlar alla istället om att vara 110% socialist eller liberal. Och eftersom liberal i Sverige i praktiken är det samma som socialliberal (d v s socialister utan socialism) blir det som det blir. Jag kan ergo inte svara på frågan hur man som konservativ bör rösta 2014. Jag kan bara säga att jag kommer att lyssna och leta efter den enkildd kandidat i ett av de borgerliga partierna som står mig närmast i en rad viktiga sakfrågor...

    SvaraRadera
  5. Anders m fl;

    "... Jag kan ergo inte svara på frågan hur man som konservativ bör rösta 2014. Jag kan bara säga att jag kommer att lyssna och leta efter den enskilda kandidat i ett av de borgerliga partierna som står mig närmast i en rad viktiga sakfrågor..."

    Det är nog en mycket god handlingsplan, som även jag ämnar följa. Därutöver vore det rent allmänt intressant om du under tiden fram till nästa val, lite försiktigt skrev om enskilda riksdagskandidater hos Alliansen som fortfarande kommer ihåg att det finns en ism som kallas konservatism. ;)

    Mvh

    SvaraRadera