2011-03-01

Får man lov att fråga...

Måste kännas lite snopet att förespråka en
helt annan ekonomisk politik i dessa dagar...

...hur det står till med glädjen hos den svenska vänstern denna förmiddag? Den svenska tillväxten slår ty alla rekord, över 7 % förra kvartalet och 5,5 % under förra året. Bara vissa av de s k tillväxtländerna borta i Asien hänger med i svängarna! Nu kan nog i o f sig en del av denna uppgång skrivas på återhämtningskontot från finanskrisens bråddjupa dalgång, men ändå. Man undrar därför om Mona, Maria, Peter och Lars och deras apologeter fortfarande tycker att Sverige är på helt fel väg och att det därför vore en finfin idé att, istället för att fortsätta dagens uppenbart lyckade (om än långt ifrån perfekta!) ekonomiska politik, börja chockhöja skatter, införa drösvis med nya regleringar, höja ersättningarna för att inte jobba kraftig, förstatliga SAAB och Volvo, snabbavstänga kärnkraften, införa butlers i Stockholms tunnelbana och clowner på ålderdomshemmen, samtidigt som rikets kvinnor ställs upp längs trottoarerna för tvångsmjölkning medelst bröstpump? Asch, förresten, vem tusan bryr sig... ;-)

12 kommentarer:

  1. Du, och många med dig, idag, glömmer den kanske viktigaste parametern att ställa i relation till dessa siffror: ett land blir inte bättre av stark tillväxt. Stark tillväxt kan, men behöver inte, generera reda pengar till statskassan. Det är väl vad det regerande alternativet tänkt göra med dessa eventuella pengar som är knäckfrågan.
    Och det återstår att se.

    SvaraRadera
  2. Det borde inte vara något problem för vänstern att slinka förbi den här statistiken heller om man har hängt med i debatten ett tag. Om det kan bevisas att de är sämre på att skapa tillväxt behöver de bara peka på att tillväxt är något dåligt och hänvisa till konsumtionshets eller miljöförstöringar eller whatever...
    /Steffo

    SvaraRadera
  3. Till Aonym: Jo, ett land blir alltid bättre av tillväxt, gärna därför stark sådan. Däremot behöver tillväxt som du poängterar inte nödvändigtvis innebära mer pengar i statskassan. Men detta anser jag i ett land med världens högsta skattetryck snarast bara vara en god sak. För det betyder att tillväxten tillfaller de som skapar välståndet (oss, dig och mig, företaget runt knuten där man bor...) snarare än de som så graciöst i decennier fördelat mödan av dessa våra ansträngningar under den bedrägliga beteckningen välfärd...

    SvaraRadera
  4. Nja, titta lite bakåt ska du se. 1998 hade vi väldigt hög tillväxt. 2000 var det väldigt få som tyckte att det var bra att tillväxten varit så hög två år tidigare.
    Den starka tillväxten på Island kanske inte var helt hundra, om man kikar såhär i backspegeln.
    Norge till exempel har ju lyckats riktigt bra med sin starka tillväxt. För att ta ett bra exempel också.

    Det jag menar är inte att gå i partipolitisk klinch utan jag menar mer generellt att man bör vara försiktig med lovorden innan man ser vad som händer framåt. Nu är det mest siffror som ser fina ut, snarare värd en tårta till kaffet på regeringskansliet än haleluljarubriker i var och varannan tidning.

    SvaraRadera
  5. Till Anonym: Naturligtvis skall man vara i grunden försiktig (det har jag som konservativ inga problem med:-). Och jag tror visst som du att det kan vara en viss mängd luft i siffrorna (i synnerhet i bostadssektorn). Men, sådan är nu verkligheten Och som Johan Norberg en gång sa: kapitalism utan kriser är som kristendom utan ett helvete, det funkar bara inte riktigt långsiktigt. Så låt oss njuta av framgångarna nu men också samtidigt försöka förbereda oss på de mottgångar som garanterat kommer. Och ju högre tillväxt nu ger ju också både stats, folk och företag möjligheter att spara i ladorna inför sämre tider. Om de sedan gör detta är dock givetvis omöjligt att veta - och styra över.

    SvaraRadera
  6. Precis, och jag tror att du kan utöka ditt Norberg-citat till: politik utan kriser…

    Att basa för ett land är väl lite som att köra tankfartyg på de stora haven: ibland stormar det, ibland är det stiltje, och man får anpassa fart och kurs lite beroende på.

    SvaraRadera
  7. Till Anonym: Absolut! Staten som ett skepp som måste styras med varlig med bestämd hamn är en god koservativ analogi. Liksom att det åligger besättningen att i nödfall förhindra kaptenen från att begå katastrofala dumheter.

    SvaraRadera
  8. Vi kanske har olika definitioner men att "anpassa fart och kurs lite beroende på" är ganska långt ifrån min definition av konservatism.

    Men det var inte heller partipolitik jag avsåg med analogin, utan hur det är att basa över ett land, generellt, oavsett om man heter Reinfeldt eller Sahlin.

    SvaraRadera
  9. Till Anonym: Absolut, det skrev jag ju -- "Staten som ett skepp..."

    SvaraRadera
  10. Möjligen är det den andra bubblan som är på gång. Ni vet den som just Johan Norberg har varnat för.

    Har också hört att Sverige i stor utsträckning har producerat för lager.

    SvaraRadera
  11. Tja, man kan ju köra ut bilen från ett stup och ropa "hurra, vi flyger" också.
    Hur kan en som kallar sig konservativ applådera att svensken skuldsätter sig över skorstenen för att köpa bilar och plasma-tv ?
    Och detta i ett läge där vi vet om att oljan sinar och att vi istället borde sätta in alla resurser på att ställa om vårt samhälle bort från oljeberoende
    /Freddy

    SvaraRadera
  12. Till Anonym (19:13): Som sagt, bubblor kommer alltid att uppstå och brissera i en fri ekonomi. Överlag så handlar det dockh om korrektioner av dödkött; när dammet lagt visar det sig att det toala välståndet är större även efter nedgången än före. De allvarligaste kriserna - och den som Johan N varnar för i sin film - blir därför de som beror på bubblor som hållits vid liv längre än nödigt med hjälp av offetliga subventioner, regler och annat. Den amerikanska husmarknads/finansbubblan var en sådan -- och politikerna med Obama i spetsen verkar nu till stor del göra om samma misstag som en gång Carter och Clinton. Så en kris kommer, absolut.

    Till Freddy: För stor skuldsättning är icke bra, det säger jag inget emot.
    Men resten låter alltför dystopiskt för min smak. Visst, oljeberoendet behöver långsiktigt brytas. Men, enda sättet att göra detta (om vi inte skall återvända till 1800-talets levnadsnivå) är fortsätt tillväxt som generar resurser som kan satsas på teknikutveckling. Att "ställa om" hela samhället till enkom detta mål vore dock förödande eftersom ekonomin i s f skulle gå i stå och vi får straxt inte skulle ha pengar till någonting. Marknaden kommer däremot att lösa problemet, för om och när oljepriset blir tillräckligt högt kommer alternativen som ett brev på posten. Så funkar kapitalsimen!

    SvaraRadera