Fler goda nyheter...

"Säsongrensade data visar på fortsatt uppåtgående trend av antalet sysselsatta och fortsatt nedåtgående trend av antalet arbetslösa", skriver SCB.

Tillägg: Som kontrast kom i dag också siffror som visar hur bedrövligt illa det går i ett land som tills helt nyligen styrdes av ett parti som bedrev samma politik som de rödgröna partierna i Sverige förespråkar!

Dikten och verkligheten

Arbetslösheten sjunker. Varslen är rekordfå. Och Sverige är på helt fel väg. Enligt Mona Sahlin alltså...

Kul kampanj

Centerpartiet lanserar idag kampanjen Gilla RUT där man på ett lite kul sätt kan vara med och visa sitt stöd för forsatt RUT-avdrag. Jag uppmanar givetvis alla som det är någon som helst ruter i att gå med! ;-)

Förvånad, någon?

Svensk företag har börjat planera massuppsägningar för ifall de rödgröna vinner valet...

Ideologisk blockering

I Svensk Tidskrift ställdes igår i denna utmärkta artikel den adekvata frågan varför svensk press så sällan skriver om det uppenbara - att minskad arbetslöshet kräver växande företag:

Varje dag publiceras artiklar och inslag i svenska medier om arbetslösheten. Frågan belyses ur en mängd perspektiv, exempelvis hur stor arbetslösheten är, hur arbetslösheten hänger ihop med Sveriges ekonomi, stöd för arbetslösa, hur arbetslösa försöker få jobb eller hur det är att vara arbetslös. Man rapporterar också ofta att enskilda företag anställer eller säger upp. Men däremot saknas nästan totalt belysning av att arbetslösheten skulle kunna minska genom åtgärder som ökar företagens förmåga att anställa.

Artikeln har också sökt efter förklaringar. En nyhetschef säger att det beror på för lite utrymme. Och det är säkert en delförklaring. Men jag skulle vilja tillägga en ytterligare, högst möjlig sak: att svenska journalister i allmänhet inte är direkt förtjusta i företag och företagare. Eller i alla fall tycker att det skulle kännas lite ideologiskt tveksamt att kräva lägre skatter och färre regleringar.

Men, säger ju vän av ordning, detta vore ju att ta ställning i en politisk fråga och går därför inte ihop med kravet på journalistisk opartiskhet. Förvisso. Men detta krav på opartiskhet får som bekant i praktiken dagligen vika när det gäller andra frågor. Som växthuseffekten, matkvalité, trafiksäkerhet och en zilljon andra saker, där journalister i praktiken glatt tar ställning för nya skatter och regleringar utan att skämmas ett endaste dugg...

Naturligare än vatten

Svenskarna tror mer på moderat jobbpolitik än på sossditot (EXP 100426). Egentligen borde detta inte vara en nyhet. För medan Alliansen ser positivt på företag, företagare och företagande samt gillar tillväxt och utveckling, så har (S) dels alltid avskytt företag och företagare (såvida de inte varit så få och stora att man kunnat bjuda dem på mutmiddag bestående av kalvfilé med murkelsås på Harpsund), dels har man lierat sig med miljötalibanerna och kommunisterna. Och så skapas inga jobb. I alla fall inte utanför byråkratsvängen i kommuner och landsting...

100.000 fler i arbete? Javisst!

Inte ens den gubben funkade för vänstern: http://erixon.com/blogg/2010/02/reinfeldt-hade-visst-ratt-100000-fler-sysselsatta/ :-)

Gå från ord till handling

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin skäller idag på a-kassorna och funderar högt kring den utmärkta idén att förstatliga dem (så att Facket förlorar lite makt). Bra! Det är bara att skrida från ord till handling...

R.I.P.

Anslutningsgraden till facket har minskat länge. Och den kommer i framtiden att minska ytterligare (SvD 090820). Bra! Inte så att det är något fel i att anställda på en arbetsplats går samman, bara det sker på frivillig basis (och den som väljer att stå utanför inte straffas). Utan för att den svenska fackföreningsrörelsen - och jag talar här i första hand om LO - sedan decennier är en föråldrad, svårt politiserad och allmänt tröttande organisation som i praktiken enkom fungerar som särintresse för den kvasiadel av 35-plusare som har fasta arbeten och därför bedriver en politik och beter sig på sätt som försvårar för alla oss andra att både hitta jobb och bedriva näringsverksamhet.

Dags för kvotering?

Som väntat (med tanke på kombinationen internationell finanskris och LAS) stiger arbetslösheten mot 10 % (SvD 090723, DN 090723). Och värst är det för ungdomarna, som beroende på "sist in-först ut" reglerna inte ens får chansen att visa vad de går för. Nästan var tredje får gå hemma och släpa. Nedgången i sysselsättningen har dock samtidigt nästan enbart drabbat män. Antalet sysselsatta bland dessa har minskat med hela 74.000 i jämförelse med förra året, medan antalet sysselsatta kvinnor inte uppvisade någon säkerställd förändring alls. Hålla, Gudrun, var är du med dina skallande rop om kvotering...För så här kan vi ju inte ha det i en jämlik demokrati, eller hur!?!

På rätt spår (II)

Svenskans PJ Anders Linder skriver här om Jan Björklunds förslag på ett nytt lärlingssystem, vilket är utmärkt. Förslaget är ty ett klart, om än indirekt och inlindat, erkännande av att regeringens - för att nu inte prata om den så kallade oppositionens - halsstarriga motstånd mot att avskaffa LAS är rent destruktivt. Låt oss därför hoppas att detta är början på en process, som leder fram till att motståndet mot en fri, modern arbetsmarknad avvecklas med förnuft - det vill säga a.s.a.p!

Nej till mer krångel

Förhandlingar inom EU om att öka krånglet på arbetsmarknaden ytterligare har brutit samman (SvD 090428). En liten (men är man rädd, tillfällig) seger för det sunda förnuftet...

Dåligt aprilskämt

I ekonomiskt tuffa tider kunde man förvänta sig att de som redan är väl betalda och dessutom i vanliga fall både bedriver kampanjer för "solidaritet" och stödjer partier som säger stå för "rättvisa" med mångmiljonbelopp skulle ta ett visst ansvar. Men nähä, aldrig på tin! Byggnads, som företräder några av Sveriges i särklass bäst betalda löntagare, varslar i stället om strejk i mitten av april (SvD 090401).

Tyvärr är detta inte ett aprilskämt. Logiken - eller rättare sagt bristen på sådan - i handlandet påminner dock om ett riktigt dåligt dito. För vari ligger det logiska i att ställa till med trubbel och skapa extrakostnader inom en sektor i ekonomin som traditionellt redan är bland de konjunkturkänsligaste, när hela ekonomin befinner sig i en recession? Om nu inte motivet är att förvärra konjunkturen ytterligare, för att på så sätt försöka klämma åt den sittande regeringen inför nästa års val, vill säga.

Men så cyniskt skulle väl aldrig ett svenskt fackförbund kunna vara, eller?

Dags kopiera Danmark

Eva Westerberg lyfte i helgen i ett blogginlägg fram det önskvärda med att Sverige, likt Danmark, inför ett så kallat felxicurity system på arbetsmarknaden. Man kan bara hålla med!!

Säg ja, annars..!

Enligt pressuppgifter (SvD 090311, DN 090311) har förhandlingarna om ett nytt "huvudavtal" på arbetsmarknaden havererat. Detta sedan LO och PTK vägrat att ens diskutera förslag om begränsningar i konfliktregler och LAS:s turordningsregler. Arbetsgivarsidan ville att kompetens och skicklighet skulle kunna vägas in när det gäller turordningen vid avskedanden. Men alltså så icke Facket. Detta bör dock inte förvåna. Inom Rörelsen finns nämligen sedan länge en speciell förhandlingskultur som bygger på devisen Ge oss precis allt vad vi vill ha!

När vänstern förlorat folkomröstningen om ATP 1957 kallade exempelvis dåvarande statsministern Tage Erlander till "förhandlingar" med de borgerliga vars enda acceptabla utfall sades vara att vinnarna (de borgerliga) lades sig platt inför socialdemokraternas förlorande förslag. Erlander hade då också redan före folkomröstningen deklarerat att det i (S)verige räckte med att regeringens förslag fick 40 % av rösterna för att ATP skulle anses godkänt av folket. (SAP gick också därefter mot folkviljan och införde ATP 1960; ett system som sedan spelade en stor och destruktiv roll i Sveriges ekonomiska moras på 1970, 1980- och 1990-talen.)

Historiskt beslut

Jag fick glädjande nog fel i min tidigare förutsägelse - facket går med på en form av lönesänkningar för att hjälpa industrin att klara sig igenom krisen! Äntligen ett stort, historiskt steg i rätt riktning (även om den tekniska utformning av förslaget verkar aningen överdrivet komplicerat). Så fungerade nämligen den svenska arbetsmarknaden fram till och med 1940-talet. Och Sverige klarade sig då genom kriser mycket snabbare och smidigare än efter "den solidariska lönepolitikens" introduktion på femtiotalet.

I väntans tider...

Någon form av "krisuppgörelse" verkar under dagen vara på gång inom industrisektorn (DN 090302). Vad denna kommer att innehålla skall bli intressant att se. Jag gissar på tillfälligt lönestopp. För att tro att SAP/LO skulle återvända till sitt ursprung och som under sina regeringsinnehav på 1920-talet acceptera en klassisk liberal arbetsmarknadspolitik, där löner inte bara kan gå upp i högkonjunktur utan också kan justeras nedåt i lågkonjunktur för att hjälpa företag att överleva, vore nog att hoppas på alltför mycket...