Jahaja...

Och så var det det där med hur mycket vi människor egentligen vet: "För fem år sedan försvann Pluto plötsligt men nu hoppas forskarna kunna presentera gigantiska Tyche som puttar ner Jupiter från tronen som solsystemets största planet." (EXP; mer i detalj om fyndet på space.com här) I all ödmjukhet tycker jag att vi människor bör lägga tid och pengar på att få koll på sådana här basic saker innan vi kopplar på hybrisen och försöker ägna oss åt mer komplicerade saker. Som att försöka förutspå vädret hundratals år framåt i tiden...

Bon voyage!

Voyager (den nutida, obemannade amerikanska versionen) lämnar nu, efter 33 år, solsystemet... :-)

Föredömlig inställning

Jag har sedan barnsben varit enormt fascinerad av astronomi och kosmologi. Det är därför både frustrerande och intresseväckande att läsa artiklar som denna, som visar hur lite vi tydligen fortfarande faktiskt vet om universum och dess utveckling:

Forskare har hittat vattenånga i en kolstjärna trots att det rent teoretiskt inte borde vara möjligt. Fyndet, som presenteras i veckans nummer av vetenskapstidskriften Nature, innebär att teorin om processerna i kolstjärnorna — som tros vara en viktig del av grunden i vårt materiella ursprung — måste skrivas om.

Den astronomiska forskningen fortskrider alltså genom att ständigt pröva, kritisera och ompröva vedertagna antaganden. Det gäller med andra ord att ha en odogmatisk inställning till "sanningen" varom vi fortfarande vet alltför lite. Man bara önskar att samma ödmjukhet präglade fler vetenskapliga områden byggda på teoretiska antaganden. Typ klimatforskningen...

Fascinerande

Vetenskapens framsteg slutar aldrig fascinera mig, trots att jag är humanist. Nu har amerikanerna en ny rymdraket på gång som skall kunna korta restiden till Mars till 39 dagar! Inte warpdrive ännu alltså. Men ett ordentligt steg på vägen..! :-)

Fascinerande

Forskare säger nu ha hittat bevis för att Mars en gång i tiden var en våt och varm planet. Som alla forskningsresultat skall de givetvis ta med en stor nypa salt, men den astronomiska forskningen är sannerligen fascinerande att ta del av :-)

Detta avslöjar miljöbluffen!

Närmast som en kuriositet nämndes på TV-nyheterna i morse att en 30 meter stor asteroid i natt dundrade förbi jorden på ett avstånd motsvarande 1/5 av månens. Och bumlingen hade upptäckts, av en ren slump, för mindre än en vecka sedan. Om den hade slagit ner hade tusentals kvadratkilometer kunnat ödeläggas, kanske miljontals människor dött.

Se där ytterligare ett bevis för hur hycklande (och politisk) den så kallade miljödebatten är! För fatta vilket himmelskt väsen det denna morgon borde vara på miljödårarna. Kometer och asteroider är ty det i särklass största och vetenskapligt enda oomtvistade hotet mot inte bara mot det nuvarande klimatet, utan hela mänsklighetens existens. Jordens bana korsas nämligen ständigt av sådana och frågan är inte om utan när en kommer att dimpa ner. Och om det skulle råka bli fråga om en något lite större variant än morgonens, ja då kommer det verkligen att osa svavel. Greenpeace kan fråga dinosaurierna.

För att kunna undvika en sådan katastrof måste en komet eller asteorid upptäckas åratal, helst flera decennier i förväg. Skallande rop och ilskna demonstrationer med krav på att ta hotet på allvar och satsa resurser på det har dock, vad jag kunnat se, aldrig fyllt gatorna. I stället får kometövervakningen fortsätta skötas av en handfull överarbetade och underbetalda astronomer. Och glada amatörer med privatteleskop.

Nej, miljörörelsen har i stället fullt upp med att, på basis av en illa underbygd teori, kräva att biljontals dollar skall läggas på att undanröja hotet från en eventuell tvågradig eller så temperaturhöjning hundra år från nu. Men det är klart, komethotet låter sig ju inte ens på papperet lösas av nya skatter och regleringar av vårt vardagsliv. Det kräver i stället utvecklandet av raketer och vätebomber kraftiga nog att pulvrisera kometer miljontals mil härifrån. Och rop på kärnvapen går ju inte riktigt ihop med näbbstövelimagen.