2009-06-14

Bedrövligt svag reaktion

Mullorna i Iran slår nu till hårt mot opposition. Över hundra politiker har arresterats efter protester mot veckans valresultat, som luktar lika fräscht som surströmming. Tyvärr blir man inte förvånad över detta. Eller över att den enda reaktionen - i alla fall såhär långt - från Obamaadministrationen är att utrikesminister Hillary Clinton förskräckt pipit om "att hon hoppades att resultatet återspeglar folkets vilja." (SvD 090614, DN 090614) Att lägga sig platt inför brutala mördarregimer utgör ty numera kärnan i amerikansk utrikespolitik.

Tillägg: Här är en bra analys som visar att det som de senaste dygnen hänt i Iran troligen inte är något annat än en statskupp.

8 kommentarer:

  1. Ja, håller med dig! Hillary Clintons ord är ju i stil med det Obama sade i talet i Kairo den 4 juni, så vad kan man egentligen förvänta sig från USA:s sida. Tragiskt är det iallafall, men jag hade knappast väntat mig något annat i det starkt islamistiska Iran. Vi får stödja de människor som vill lämna förtrycket, de behöver det mer än någonsin!

    SvaraRadera
  2. Men va fan släpp några atombomber i dessa jävla muslimländer så jorden slipper dessa stenåldersmänniskor.

    SvaraRadera
  3. Läs på!! Alla exil-iranier och Mousavi-anhängare bönar och ber om att Obama och Västvärlden skall hålla tyst och inte säga ett ljud! Minsta lilla knäpp till förmån för Mousavi stärker Ahmadinejads makt något katastrofalt. Han använder det för att 'bevisa' att Mousavi och demonstranterna är köpta av USA.

    Skall Mousavi fortfarande ha en chans måste han framstå som helt oberoende av utländskt inflytande och driven enbart av inhemska intressen. Ett starkt uttalande från Obama nu skulle döda både honom och den begynnande 'revolutionen' — definitivt politiskt, kanske även fysiskt. Det finns starka inhemska krafter som försöker ogiltigförklara valet. De måste få arbeta ifred; det är Irans enda chans!

    Obama vet precis vad han gör, och hittills har han gjort allt rätt.

    SvaraRadera
  4. Till Anonym: Man behöver inte ge någon speciell kandidat uttalat stöd. Att inte protestera mot nuvarande presidenten gynnar dock bara mullorna långsiktigt. Så att Obama skulle ha gjort allt rätt torde du vara ganska ensam om att tycka...

    SvaraRadera
  5. Tvärtom. Läs t ex National Iranian American Council:

    "The Obama administration's approach to the election -- keeping its comments low-key and not signaling support for any candidate -- was exactly the right approach. While tempting, empty and self-serving rhetorical support for Iranians struggling for more freedoms serves only to aid their opponents. History has made Iran wary of foreign meddling, and American policymakers in particular must be sensitive to giving hardliners any pretense to call reform-minded Iranians foreign agents. That's why Iran's most prominent reformers, including Nobel-laureate Shirin Ebadi, have said the best thing the U.S. can do is step back and let Iran's indigenous human rights movement progress on its own, without overt involvement from the U.S-however well intentioned."

    'Mullorna' finns f ö på bägge (alla) sidor. En del av dem kämpar just nu för att få valet ogiltigförklarat. Ett uttalande från Obama skulle dra undan fötterna för dem.

    SvaraRadera
  6. Till Anonym: Det finns givetvis folk och organisationer som tycker olika. Min invändning mot det lama hanterandet av Iran är att det (ehuru måhända kortsiktigt välmenande) i Iran och andra diktaturer uppfatts som svaghet - och sådant gynner alltid, långsiktigt, de mörka krafterna!

    SvaraRadera
  7. Tvärtom. Ahmadinejad är skräckslagen för Obama och hans inflytande på iranierna. Och än mer så efter valet i Libanon. Det var liksom därför han inte vågade vänta in valresultatet utan ordnade så att färdigskrivna fejkade siffror lästes upp flera timmar innan rösträkningen borde varit klar. Antagligen innan urnorna ens öppnats.

    Lam är det sista Obama är. Han är en fruktansvärt stark ledare internationellt — särskilt gentemot den muslimska världen. Och även om vissa konservativa i USA inte fattar den saken, eftersom de inte begriper sig på något annat sätt att visa starkhet än att spela översittare, så kan jag garantera att ledarna i Mellanöstern är synnerligen medvetna om det.

    Vad sedan kortsiktighet beträffar så är det, som även citatet ovan framhöll, det agerande du förespråkar som är "kortsiktigt välmenande". Det är alltid lättare att vara moraliskt självrättfärdig när det är någon annan som får betala priset. I slutet av juli 1942 lästes det i alla holländska katolska kyrkor, trots starka varningar, upp ett biskopsbrev som starkt fördömde tyskarnas antisemitism och de deportationer som just påbörjats. En vecka senare gick nazisterna in i hundratals katolska kloster, prästgårdar och hem och fängslade alla de katolska judar som de ditintills lämnat ifred. Ytterligare en vecka eller två senare var de alla döda, runt 3.000 enligt de uppgifter jag nu kan hitta igen. Samtidigt intensifierades transporterna av övriga judar så till den grad att jag tror att Holland var det ockuperade land där högst procent judar avlivades.

    Dock lät man mycket demonstrativt bli att hämta de protestantiska judar man också kände till. Man till och med släppte dem som fängslats av misstag. Jag tror de flesta överlevde.

    Det finns en tid när det är rätt att tala, och en tid när det är rätt att hålla tyst. Personligen föredrar jag att Obama hämtar råd hos de iranska reformisterna själva, framför att han hämtar dem hos dig. Det är deras skinn det gäller. Och situationen kan ändra sig snabbt. Får han indikationer om att hans påtryckning skulle hjälpa så lär den komma snabbare än kvickt. Han har säkert redan ett preliminärt uttalande färdigskrivet.

    Sedan vet vi ju inte vad han gör inofficiellt. Ibland uppnår man mer om man inte tvingar folk att tappa ansiktet offentligt. Och tack och lov har han självförtroende nog att bry sig mer om resultat än om hur han själv framstår.

    EUs uttalande gillar jag däremot INTE! De mer eller mindre erkänner Ahmadinejad. Så långt har Obama verkligen inte gått vad jag sett. Hans första uttalande, som jag f ö tror kom före Clintons, löd "Like the rest of the world, we were impressed by the vigorous debate and enthusiasm that this election generated, particularly among young Iranians. We continue to monitor the entire situation closely, including reports of irregularities." På 'diplomatiska' torde det vara ungefär så nära ett slag i Ahmadinejads ansikte som man kan komma utan att säga det högt... Ju fler gånger jag läser det, desto mer imponerad blir jag över hur mycket han lyckas säga mellan de få raderna.

    SvaraRadera
  8. Till Anonym: Vi får se vem som får rätt i långa loppet...

    SvaraRadera