Äntligen ställs...

...en av de Röda Khmerernas massmördare inför rätta (SvD 090331). Inte en dag för tidigt! Man bara önskar att regimens alla svenska påhejare också någon gång på allvar fick stå till svars för alla de dumheter sa på 1970-talet. Som Birgitta Dahl, riksdagens före detta talman...

Viktig bok om finanskrisen

Jag missade i dag tyvärr Johan Norbergs släpp av sin nya bok En perfekt storm. Jag skall dock kompensera detta med att lusläsa den a.s.a.p! Vilket jag tycker alla borde göra. Den beskriver ty i detalj hur det var regleringar av finansmarknaderna och politiskt korrekta ambitioner hos bland annat Clintonadministrationen som ledde fram till dagens finansiella moras. Läs mer om boken här.

Obamaras på NY börsen

Kurserna på New York börsen sjunker. Och enligt AP (läs hela artikeln här) beror detta på att: "Wall Street's big March rally was officially on hold Monday after the White House rejected turnaround plans from General Motors Corp. and Chrysler." Ergo - Obamaadministrationen har på bara några månader med sina löften om skattepengar och insatser till allt och alla överallt lyckats korrumpera marknadsmekanismerna så totalt, att uteblivna statssubventioner framkallar börsfall. Sic transit gloria mundi!

Könsneutralism var god dröj

Man kan bara hålla med Svenska Dagbladets Maria Abrahamssons analys i följande inlägg. Wanja Lundby-Wedin har garanterat blivit positivt särbehandlad. För en gubbe som hade så dålig koll både på sig själv och på stålarna skulle ha fått gå direkt...

Historisk rockad

Många av Europas 1900-talsproblem bottnade i förhållandet att Storbritannien och Tyskland stod för två olika modeller för politisk och ekonomisk utveckling. Storbritannien, den klassiska liberalismens och kapitalismens hemland, stod för demokrati och marknadsekonomi, medan Tyskland, marxismens och den statssocialistiska konservatismens Heimat, stod för diktatur och statsintervention. Dessa två diametralt olika syner ledde, uppblandade med traditionell stormaktsrivalitet, fram till första världskriget, som i sin tur ledde vidare till både den kommunistiska statskuppen i Ryssland och så småningom även andra världskriget.

I dag blir man, som anglofil, därför både glad och beklämd när man läser följande artikel, som summa summarum går ut på att Tysklands förbundskansler läckt information för att stoppa den brittiske premiärministern Gordon Browns (och Barack Obamas) planer på att tvinga fram ett halvsocialistiskt "Global New Deal", som skulle innebära kraftigt ökade utgifter och en krigstidsliknande expansion av den offentliga sektorn i många länder. Glad blir man därför att Tyskland nu äntligen verkar att ha skakat av sig sitt tungrodda ideologiska arv. Och beklämd för att Storbritannien helt verkar ha lämnat sin stolta intellektuella tradition bakom sig.

Ynkedom Wanja!

Här är ett tips till konungarikets samtliga män och kvinnor i ansvarsställning - luta er tillbaka och låt saker och ting tuffa på. Och går saker och ting beroende på detta åt fanders är det bara att spela dum och/eller skylla på andra! Ungefär så kan man väl sammanfatta sentensen av gårdagskvällens Monty Pythonliknande tilldragelse i LO-borgen (SvD 090330, DN 090330). Eller vad sägs om följande uttalande från fru ordföranden, som i åratal kunnat läsa årsredovisningar som klart visat vilka astronomiska belopp förre VD:n fått:

- Jag tänker fortsätta att kämpa mot bonusar och höga löner och jag har inga planer på att avgå. Det skulle vara att smita från det förtroende som medlemmarna har gett mig.

Håhåjaja. Som bland annat konstateras här anses nu tydligen att anfall nu är den enda strategi som återstår för att rädda Rörelsehydrans sekundära huvud från att ramla av. Och man gör detta genom att försöka vädja till den kungliga svenska avundsjukan genom att hävda att det är herr direktör Elmehagen som egentligen skall skämmas och betala tillbaka 20 av de miljoner som Lundby-Wedin & C:o i full öppenhet under åren premierat honom med.

Möjligen kommer detta att lyckas. Möjligen inte. En sak är dock säker - att en stor del av det lilla förtroende svenska folket eventuellt hade för den röde draken nu torde ha försvunnit. För att stå för det man gjort är en redbarhet och att erkänna sina misstag en dygd. Men att som ett ertappat småbarn med fingrarna i kakburken gråtande försöka skylla på andra är ynkedom!

Tillägg: Läs även gärna Dick Erixons inlägg om det inträffade här!

Dags kopiera Danmark

Eva Westerberg lyfte i helgen i ett blogginlägg fram det önskvärda med att Sverige, likt Danmark, inför ett så kallat felxicurity system på arbetsmarknaden. Man kan bara hålla med!!

Det drar ihop sig...

Det börjar dra ihop sig till slutminut i Wanjagateskandalen. Enligt pressuppgifter under eftermiddagen (DN 090329, SvD 090329) är nämligen revisorerna redo att avkunna en första "dom" redan i kväll. Och det skall sannerligen bli ett småperverst nöje att se hur LO-ordföranden tänkt klara sig ur detta, eftersom hon oberoende av vad revisorerna rimligen kan komma fram till kommer att få stora problem. För antingen så läste (alternativt begrep) hon inte alla papper hon fick och skötte ergo inte sitt jobb. Eller så har hon blåljugit. Det blir nog popcorn framför TV:n i afton...

Uppvaknande fem i tolv!?!

Enligt följande artikel verkar en senkommen men ändå tillnyktring hålla på att ske vad gäller de mest vansinniga kraven på "globala stimulansåtgärder" som Storbritanniens ledare Gordon Brown och USA:s president Barack Obama ropat efter för att bekämpa finanskrisen. Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy säger - av olika anledningar - nej. Gott! Kanske har de tagit sig ett par timmar och läst en något mer finstilt bok om historia, som reder ut hur politisk intervention och byråkratisk klåfingrighet ofelbart tenderar att fördjupa, förvärra och förlänga kriser. Bara synd att Brown och Obama tydligen inte anser sig ha tid att göra det samma!

Korporativa rester

Rester av den korporativa samhällsmodell som infördes i Sveriges under 1900-talet finns fortfarande kvar och skapar pinsamma situationer. Som att en LO-representant nu skall sitta i Arbetsdomstolen och utdöma böter för sin egen organisations felsteg i den så kallade Vaxholmsprocessen ( SvD 090328). Uppmaning: avskaffa detta vansinne så fort som möjligt genom att lägga ner AD och låta dylika mål i framtiden avgöras av riktiga domstolar!

Dum regel på väg bort

Tydligen finns det en regel som förhindrar folk under 25 att få starta-eget-bidrag. Jag är i och för sig emot bidrag till nyföretagande helt och hållet (jag föredrar en inledande skattefrihetsperiod på 2-4 år eftersom det är så lång tid det tar att bygga upp en hållbar verksamhet). Men om starta-eget-bidrag nu ändå finns så var detta en av de dummaste begränsningar jag någonsin hört talas om. Det är ju just ungdomar som behöver uppmuntras att starta eget! Liten tröst är dock att Allianspartierna nu säger sig vilja ta bort den (SvD 090328).

Intressant bok på gång!

Äntligen verkar det som om det kommer en reaktion mot de senaste årens politiskt och massmedialt underblåsta helevetesprofetior. Journalisten och författaren Anders Bolling skriver i alla fall i dag kritiskt om dessa på Newsmill. Och han kommer dessutom nästa vecka ut en spännande bok i ärendet, som jag skall läsa med stort intresse. Den sägs nämligen bland annat bevisa: "Att det mänskliga framsteget är verkligt och inte politisk propaganda är tydligt på område efter område: krigen blir färre, svälten minskar, miljön mår i huvudsak bra."

Låt oss som sagt hoppas att detta är början på uppror mot miljöfundamentalismen. För i takt med det så kallade Köpenhamnsmötet i december rycker närmare står världen inför ett vägskäl, där vi nu riskerar att hamna rejält snett. Vad politikerna skall göra där är ty att besluta om vi skall fortsätta på den långsiktigt extremt framgångsrika väg som politisk demokrati och ekonomisk kapitalism skapat. Eller om världen, såsom miljödårarna kräver, skall vika av på en kommunist-fascistoid utvecklingslinje präglad av regleringar, skatter och hårt beskuren både politisk och ekonomisk frihet, som garanterat kommer att leda fel.

Wanjagate har ännu inte slagit igenom

Den rödgröna rörans ledning i opinionen har smultit ihop ytterligare några tiondelar i dagens opinionsmätning (DN 090328). Vilket bådar riktigt gott, för det lär dröja ytterligare någon vecka innan "Wanjagate" får fullt utslag i opinionen. Och det lär inte bli en rekyl uppåt!

Något guld kvar i Fort Knox?

För alla Bondälskare och andra som är intresserad av amerikansk nutidshistoria, här är en riktigt intressant artikel (SvD 090328)!

Rörigt värre

Hur skall sossarna egentligen ha det? Å ena sidan uttalade i dag Mona Sahlin till slut, efter flera dagars uppenbara vådor och våndor, sitt stöd för Wanja Lundby-Wedin (SvD 090328). Samtidigt far Thomas Östros å den andra sidan ut och gläfser som en bandhund mot henne (SvD 090328). Försöker man både äta kakan och har den kvar? Eller är det den svenska arbetarrörelsens finala intellektuella och organisatoriska bankrutt som infunnit sig?

Som s-allergiker blir man givetvis euforisk vid tanken på det senare. För vad Sverige efter åttio alltför långa år - där sossestyre kommit att uppfattas som ett naturtillstånd - skulle behöva är givet en kollaps för det "skruvstäd" som Partiet och Facket utgör. "Rörelsen" har ty gång på gång på gång genom att säga stopp och nej och aldrig-på-tin till marknadsreformer och skattesänkningar sedan 1970 petat ner Sverige från 3-4 platsen bland världens i särklass rikaste länder, till dagens mediokra position omkring 15:e plats i välståndsligan (BNP per capita).

Tillägg: Läs även Mina Moderata Karamellers tänkvärda inlägg här!

Ge oss FoxNews tillbaka!

Låt mig med anledning av följande konstaterande om att CNN fortsätter tappa tittare i USA starta ett litet upprop: Låt oss svenskar få möjlighet att titta på FoxNews! TV 8 sände tills för några år sedan kanalens nyhetsprogram nattetid, men ersatte sedan dessa sändningar med en (helt ointressant) tysk nyhetskanal.

FoxNews må av politiskt korrekta nissar på båda sidor Atlanten anses som dåligt och farligt eftersom man inte hymlar med att man har konservativa sympatier (medan CNN och andra kategoriskt förnekar sin minst lika tydliga "sliberala" bias). FoxNews är dock trots detta sedan länge USA i särklass viktigaste nyhetskanal. Tittartoppen ser som följer:

CABLE NEWS RACETHU., MARCH 26, 2009

FOXNEWS O'REILLY 3,420,000
FOXNEWS HANNITY 2,987,000
FOXNEWS BECK 2,374,000
FOXNEWS GRETA 2,160,000
FOXNEWS BAIER 1,940,000
FOXNEWS SHEP 1,888,000
MSNBC OLBERMANN 1,322,000
CNNHN GRACE 1,300,000
MSNBC MADDOW 1,208,000
CNN KING 1,144,000
CNN COOPER 1,118,000

Då samhällsutvecklingen i USA sedan länge är och under kommande år kommer att fortsätta förbli av största intresse vill man som politiskt intresserad ha tillgång till de nyhetsprogram som har störst inflytande. I synnerhet för att under de kommande åren få en mer mångfaceterad bild av det gigantiska samhällsexperiment som Obamaadministrationen nu är i full färd med att administrera fram än den som svensk gammelmedia mäktar med att producera.

Därför valfritt kabeltvbolag: Fortsätt gärna sända CNN, men ge oss också tillgång till FoxNews!

Bra artikel av Per Krause

Biståndsexperten och samhällsdebattören Per Krause behandlar här initierat om det avancerade vansinne som svensk biståndspolitik utgör. Han skriver bland annat att:

En tanzanisk företagsledare jag träffade för ett par år sedan sammanfattade fyra
decenniers svenskt bistånd till Tanzania på följande sätt: ”Se dig omkring. Ni
har skapat en nation bestående av tiggare!”

Som det så vackert heter, I rest my case...

Schyman tramsar vidare

Gudrun Schyman är i vår CD-ålder som en hackande LP-skiva: helt passé och totalt ointressant. Nu senast har hon gett sig på invandrarkvinnor som blivit utsatt för så kallat hedersvåld genom att säga att de egentligen inte har det värre än andra kvinnor (läs: talibanteorin). Man bågnar! Läs ett bra inlägg mot hennes dumheter här.

Rasistisk president

Brasiliens president Lula da Silva hänföll i dag till ren rasism för att förklara den finansiella krisen (läs här). Nu ser vi fram emot att den svenska tokvänstern fyller gatorna med upprörda protestdemonstrationer mot tilltaget...

Att bekämpa eld med eld

Den ekonomiska krisen beror enligt all trovärdig ekonomisk sakkunskap på överdrivet mycket regleringar och orimligt högt skatteuttag. Så (s) vill nu bekämpa den med ännu högre skatter och fler regleringar... (SvD 090327) Nästa krav - bensin i brandkårens slangar?

Dagens debatt

En bra sammanfattning på den skandalöst (o)roliga "bonusdebatten" i Riksdagen återfinns här. Jag hann tyvärr inte se den live, men det torde stå klart att den borgerliga sidan seglar i allt styvare medvind. Skulle inte förvåna mig om de sista tiondelarna av oppositionens för bara ett halvår sedan enorma försprång snart förbyts i en ganska hygglig ledning för Alliansen...

En inte alltför ljus idé

Missa inte följande briljanta inlägg: http://stockholm.cafebabel.com/sv/post/2009/03/25/Vissa-har-redan-borjat-slacka-ned För övrigt skall jag ha alla ljus tända på lördag. Elektricitet är ty ett tecken på civilisation och framåtskridande. Miljörörelsen sänker sig till ständigt nya rekordnivåer... Men svenska politiker hakar förstås på. Patetiskt!

Briljant talare

Daniel Hannan är garanteras Europas i dag mest lysande talare. Och bra politiska idéer har han också!

Tillfälligt bloggstopp

I dag blir det tillfälligt bloggstopp då jag måste ägna dagen och kvällen åt releasen för min bok En annorlunda historia, vars första kapitel för övrigt finns tillgängligt gratis on-line (länk i kolumnen till höger). Missa dock inte den här analysen från dagens Svenskan...

Politisk korrekthet dominerar krisbevakningen

Missa inte denna excellenta artikel på Newsmill, som går igenom orsakerna till finanskrisen. Författaren konstaterar där nämligen bland annat att:

Den nuvarande krisen går inte att jämföra med tidigare kriser på grund av att huvudproblemet inte finns i själva den finansiella sektorn, utan är skapat av den amerikanska statens irrationella ingrepp i finansmarknadens funktionssätt som har pågått i mer än 40 år. Historiskt sett är det Jimmy Carter som lade grunden till den aktuella finanskrisen. Han genomdrev The Community Reinvestment Act som tvingade banker att av sociala orsaker ge lån till dem som inte hade råd att betala. Genom åren genomdrevs flera liknande lagar, the Fair Housing Act från 1968, Equal Credit Opportunity act (1974) och the Home Mortgage Disclosure Act (1975).

Och vidare att:

På 90-talet hade Bill Clintons administration en uttalad ambition att låta fattiga äga sina egna hus. Framför allt pressade Clintons regering Freddie Mac och Fannie Mae - de två giganterna på den amerikanska huslånemarknaden - att öka utlåningen till låginkomsttagare. En lag från 1977 förstärktes 1995 för att tvinga USA:s banker att ge så kallade subprimelån, dvs bostadslån till låntagare med sämre kreditvärdighet. Genom denna lagändring ökade trycket på bankerna att utdela riskabla lån. Därtill höll amerikanska centralbanken "Fed" sin styrränta på låga nivån 1 procent.

En något annorlunda bild än dagens massmediala populistdrev mot bonusar alltså (som nu tyvärr även den svenska regeringen fallit in i: SvD 090324, DN 090324). Liknande socialpolitiskt motiverade "insatser" finns också i en eller annan form i alla europeiska länder; i exempelvis Sverige i form av gigantiska transfereringssystem. Men mot detta hör vi, som bekant, sällan någon kritik.

Att vänstergängade journalister vare sig har ork eller lust att upplysa om denna problematik bör dock inte förvåna. Av två orsaker. Dels för att det alltså är statliga ingrepp, inte kapitalism, som lett till krisen. Dels för att det finns en "rasistisk" dimension som får många att väja i panik. I både USA och Europa är nämligen en oproportionerligt stor del "fattiga" svarta och/eller invandrare, vilket gör att många fruktar att klarspråk skulle kunna upplevas som rasistiskt.

Att tala sanning är dock i längden alltid bäst. För att ge folk med låga inkomster (eller någon annan) möjlighet att leva över sina tillgångar är alltid - och helt oberoende av hudfärg - vansinne. Dessutom angriper dylika socialpolitiska insatser inte grundproblemet "fattigdom" (som när vi talar om i-länder man alltid skall komma ihåg sedan länge enbart är ett relativt begrepp). Tvärtom tenderar de att cementera denna. För att på toppen av låga inkomster lägga exempelvis högre boendekostnader torde garanterat långsiktigt inte hjälpa någon. Mycket bättre att satsa på att skapa en öppen ekonomi, där alla som vill får möjlighet att själva arbeta och spara sig till en bättre livssituation.

Snart får tanten gå!

Är det någon som hör ett mystiskt metalliskt ljud så kommer det från de säkerhetssprintar som Rörelsens jämlikhetsjesuiter just nu håller på att dra bort från falluckan under Wanja Lundby-Wedins fötter... (SvD 090324, DN 090324)

Stalineskt

Stalin ler i sitt helvete... "JONATHON PORRITT, one of Gordon Brown’s leading green advisers, is to warn that Britain must drastically reduce its population if it is to build a sustainable society."

Hvad vilja socialdemokraterna?

August Palms gamla fråga från 1881 är efter helgens nja-jo-kanske-aldrig-på-tin-uttalande om kärnkraften aktuellare än någonsin (SvD 090323, DN 090322). "Uppgörelsen" är dock i sin luddighet mycket avslöjande och möter berättigad kritik från både kärnkraftsmotståndare och -förespråkare. För hur kan ett trepartisamarbete som aspirerar på att styra landet i fyra år tro att det går att svara både ja och nej en så stor och för landet, dess industri och företagsklimat avgörande fråga? Man bara undrar...

Here we go again...

Då var det dags igen. Enligt en TT-signerad artikel, publicerad på (SvD 090323), beskrivs nationalister i Israel som "extremhögerpartiet Yisrael Beitenu", trots att detta parti - om man besvärar sig med att läsa dess program - knappast kan beskrivas som höger (jag skrev om detta irriterande elände så sent som i förra veckan här)...

"Ödmjuk (s)talinism"

Tydligen skall det s-märkta kommunalrådet Levi Bergström i Västerbotten ha sagt sig förespråka ”ödmjuk stalinism”. Läs mer om detta fantastiska uttalande hos Dick Erixon.

Bra sagt om Iran

Följande inlägg på Newsmill är väl värt att läsa: http://www.newsmill.se/artikel/2009/03/22/obama-agnar-sig-onsketankande

Sydafrika är en diktatur

Att Sydafrika sedan apartheidsystemets efterlängtade upphävande blivit allt mer av en "demokratur" - en stat med formellt fria val men i praktiken ett diktatoriskt enpartivälde - har länge varit tydligt för alla som velat och vågat se sanningen i vitögat. Landet har med andra ord anpassat sig till klimatet i det regionala politiska landskapet, som utmärks av de facto diktaturer, permanenta ekonomiska kriser och krypande befolkningskatastrofer. Och det senaste (och skulle jag vilja säga slutgiltiga) beviset på just Sydafrikas korrumpering kom i dag, när det blev känt att landet vägrar släppa in Tibets andlige ledare Dalai Lama; ett uppenbart slick i en viss bestämd kroppsdel på de likaledes diktatoriska kinesiska makthavarna (SvD 090322).

Afrikas problem skylldes i årtionden av både inhemska och utländska politiska charlataner på kolonialismen. Allteftersom tiden går blir det dock allt tydligare att detta (såsom många av oss länge misstänkt) bara är struntprat. Om något verkar istället den brittiska överhögheten - den franska var betydligt både råare och mindre framgångsrikt - i många länder ha inneburit icke förkastliga framsteg (ehuru odemokratiskt framtvingade) som korrupta och allmänt inkompetenta ledare direkt efter självständigheten genast bokstavligen började slösa, spela och supa bort. Och det är dylika regimer som inte minst svenska skattemedel gått till att hålla flytande.

Inte lika kul längre

Det blev, som vanligt, ett jäkla liv på avundsjukevänstern om direktörsbonusar och annat när dessa började diskuteras härom veckan. Men när det så, som vanligt, visade sig att Facket hade sina långa klibbiga fingrar minst lika djupt nedkörda i syltburken som de höga direktörerna så var det inte lika kul med gnället längre. Aftonbladets Lena Mellin har i dag bra analys om hur man i LO-borgen nu, som vanligt, försöker dra foten ur dragspelet utan att det låter alltför illa här.

God bless America. And the World!

Den budget - eller vad man nu skall kalla det - som Barack Obama kommer att försöka och garanterat också kommer att lyckas pressa igenom Kongressen nästa vecka är utan konkurrens det mest oansvariga aktstycket alla kategorier i republikens mer än tvåhundraåriga historia (SvD 090322). Och då USA är och under all överskådlig framtid kommer att förbli världens i särklass viktigaste ekonomi kommer den fiskala lössläppheten - underskott på sammanlagt 75 biljoner kronor förutspås - förr snarare än senare att slå tillbaka inte bara på amerikanerna utan på oss alla i form av antingen hyperinflation eller en riktigt långvarig kris. Ändå hörs i (s)venska media nästan bara hallelujarop... Det finns förvisso ett hopp - att republikanerna i nästa års kongressval lyckas återta åtminstone en av kamrarna och därefter sätter stopp för vansinnet. Men tills detta möjligen sker uppmanar jag - i all ödmjukhet - alla som har lite större summor undanstoppade: Köp guld, diamanter, fast egendom eller något annat, mer bestående för pengarna!

Fortsatt snack

DN:s svårt klimatneurotiska Karin Bojs breder i dag på lite värre än vanligt om alla helevetesscenarier som eventuellt möjligen kanske kan inträffa om den osedvanligt illa underbyggda och ihåliga växthusteorin mot all förmodan skulle visa sig stämma... Läs en kort och kärnfull kritik av eländet här.

Jag ser dock klimatalarimisernas i dessa dagar allt högre och allt gällare skin som något positivt. Det är ty en gammal sanning att den som har slut på argumenten höjer rösten. Om detta skrev jag här för snart ett år sedan. Och det ser ut som om min förutsägelse, i motsats till alarmisternas, håller på att slå in!

Möjligt nederlag för Obama

Den 31 mars är det fyllnadsval till det amerikanska representanthuset i en normalt helt säker demokratisk valkrets utanför New Yourk City. Och en konservativ republikan, Tim Tedisco, leder i opinionsmätningarna mot den demokratiske mångmiljonären Steve Murphy. Detta kan bli ett första riktigt svidande nederlag för Obamaadministrationen. Och i så fall ett tecken på att amerikanernas hypnos inför pratkvarnen i Vita Huset redan håller på att släppa. Jag lovar återkomma med resultatet så fort det är klart...

Tillägg: Här är ytterligare ett tecken i skyn om att Demokraterna har problem!

Gemensamma listor

Svenska Dagbladets krönikör Thomas Gür kräver i dag gemensamma borgerliga listor inför riksdagsvalet 2010. En utmärkt idé. Jag skrev om detta för ett tag sedan på denna blogg och idén har vad jag kan se bara fördelar!

Oppositionen fortsätter krympa

Det verkar finnas hur många opinionsmätningar som helst. Och gärna för mig, ty visa alla samma sak - att den rödgröna rörans för bara ett år sedan "ointagliga" försprång är utraderat. I dagens mätning är skillnaden bara 3,5 %, vilket i sammanhanget i praktiken betyder dött lopp.

Äntligen!

Folkpartiet har under dagen presenterat ett förslag om att börja bygga om och riva delar av "miljonprogrammen" från 1960- och 1970-talet. Sannerligen ett så bra förslag att det är värt en extra fredagspilsner. Skål!

Bush börjar få rätt

Turistgrupper börjar nu kunna resa till och avnjuta alla de historiska sevärdheter som finns i Irak (SvD 090320, DN 090320). Som gammal student av assyriologi hoppas jag själv en dag kunna få tid och råd att åka dit och skåda den mänskliga civilisationens vagga i form av Sumer, Babylon, etc. Irak har också garanterat en storslagen framtid som turistland.

Den symboliska sidan av händelsen är dock just nu viktigast. Efterspelet till Irakkriget blev ett illa planerat och veritabelt helvete för både irakierna och de hundratusentals amerikanska, brittiska och andra trupper som fick lotsa landet genom åratal av sekteristiskt och religiöst våld. Och ansvaret för detta fiasko faller framförallt på två personer - förre amerikanske försvarsministern Donald Rumsfelt och dito Irakambassadören Bremer, vars valhänta agerande och vägran att ändra taktik kostade tiotusentals människor livet. Så fort de plockades bort började dock läget stabiliseras. Och i dag är det alltså så stabilt, att turister kan resa omkring.

Steg ett av den vision USA:s förre president George W Bush en gång målade upp för Irak - att skapa ett demokratiskt land i den muslimska världen - är alltså på god väg att uppfyllas. Nu ser vi därför också fram emot steg två - att Irak blir ett föredöme i regionen som sporrar folken i angränsande länder att omkullkasta de ruttna regimerna där. Detta kommer garanterat inte att bli lätt och ta lång tid. Ja, om Barack Obama drar bort de amerikanska trupperna från Irak för snabbt kan utvecklingen i hela regionen tvärtom bli värre.

Men nu finns alltså i alla fall möjligheten till en god framtid för Irak (och Mellanöstern). Hade slaskvänsterns militanta fredsivrare fått som de velat hade däremot Saddam Hussein fortfarande tronat i Bagdad, hans barbariska söner fortsatt plåga det irakiska folket och Baathpartiets terrorapparat rullat på som vanligt, med dagliga portioner mord, terror, våldtäkter, utsugning och misshandel. Priset för att bli av med Saddam & C:o blev som sagt högt. Men det vart en gång priset för att få bort Adolf Hitler från makten i Tyskland också.

Och så här efteråt - visst var det värt det!

Och så...

...kom då slutligen det i åratal outtalade men i luften hängande kravet på införande av diktatur från klimatalarmisternas sida: http://www.guardian.co.uk/science/2009/mar/18/nasa-climate-change-james-hansen

Härmed, alla demokratiskt sinnade - diktatur eller koldioxidutsläpp?

The game's a fot!

Liberala vapenlagar inget problem

Följande artikel på Newsmill sätter fokus på en i förbudspolitikens Sverige och Europa intellektuell öm punkt - att det inte är vapen i sig, utan den kultur som påverkar pek(avfyrar)fingret, som är problemet. Alla de som i "skolskjutningarnas" spår nu i åratal skrikit sig hesa om a) problemet med liberala vapenlagar och/eller b) stränga (läs: krävande) skolsystem har med andra ord mycket att bortförklara...

Ytterligare en bra artikel

Dagens Understreckare handlar också om det svensk-ryska kriget för exakt 200 år sedan: http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_2615587.svd

Begreppsförvirring

Fick i dag tid att titta lite närmare på den "ideologimätning" som Svenskans ledarredaktion presenterade i går (SvD 090318). Och ovanstående graf slog mig som extra intressant. Den speglar nämligen, är jag övertygad om, den begreppsförvirring vad gäller höger och vänster, radikalt och konservativt som bland andra jag och Dick Erixon varit inne på de senaste dagarna i ett antal blogginlägg. För att beskriva kristdemokrater, moderater och socialdemokrater som likartat "konservativa" är felaktigt.

Vad kristdemokrater och moderater hade i tankarna när de besvarade frågan ovan om "traditioner" var ty garanterat mångtusenåriga västerländska och kristna värderingar, medan S-väljarna åsyftade de socialdemokratiska institutioner (i form av högskatte- och bidragsstaten) och värderingar (avundsjuka, nivileringssträvanden, värdenihilism, etc) som SAP:s nästan oavbrutna maktinnehav skapat sedan 1932. Två helt skilda saker alltså!

Besök Grisslehamn

Fick följande info http://www.norrteljetidning.se//kulturnoje/artiklar/id/7081 om ett evenemang i morgon fredag kl 14.00 i Grisslehamn. Kan tyvärr inte åka dit själv, men den som har tid att åka ser ut att få en trevlig dag och historisk upplevelse!

Äntligen lite hårdare tag

Sakta men säkert verkar den psykos som drabbade västvärlden efter andra världskriget på kriminalpolitikens område att ge vika. Det vill säga politiker håller på att åter acceptera att driften till att begå våldshandlingar och annan kriminalitet är reala otrevligheter som ingår i den mänskliga naturen och därför inte kan administreras och "vårdas" bort. Ergo: hårda tag är nödvändiga för att hålla ordning i samhället.

En som insett detta är i a f Frankrikes president Nicolas Sarkozy (SvD 090319). Efter att huliganer i förra veckan anföll en skola utanför Paris har han lovat hårdare bandage mot gängkriminalitet. På galliskt vis har han visserligen rusat åstad och sagt att "Bara det faktum att någon är med i ett gäng borde vara ett brott", vilket givetvis är en juridiskt omöjlig policy. Att en av EU:s ledande politiker lovar skippa dösnacket om att brottslighet är "samhällets fel" etc och säger sig vilja ersätta efterkrigstidens behavioristiska dillerier med den gamla hederliga (och svidande effektiva) batongen är dock uppmuntrande.

Nu väntar vi bara spänt på att även svenska politiker skall sluta dagdrömma och åter göra polisen till den myndiga ordningsmakt den måste vara. Fast vi lär nog få vänta. I detta land har ty inte bara de heltokiga idéer som underlegat den gamla stryka-medhårs-politiken starkare stöd än i andra länder. I det svenska samhällets topp sitter också mängder av i sakfrågan svårt jäviga personer i form av farsor, morsor, far- och morförldrar till det slödder (AFA, militanta fredsvänner, pälshatare, veganister, etc) som direkt garanterat skulle få smaka på en ny, hårdare politik.

En verkligt obekväm film

Klimatalarmisterna har nu byggt på sitt luftslott i två decennier. Här är en fil som avslöjar och smular sönder alltihop på en dryg timme... http://video.google.com/videoplay?docid=288952680655100870&ei=KPnASZb6MsLQ-AaC7KDDAQ&q=great+global+warming+swindle

Första kapitlet on-line

Så här en vecka före den officiella lanseringen av min bok En annorlunda historia släpper Timbro i dag första kapitlet som ett litet smakprov. Du kan läsa och ladda ner det här. Mycket nöje!

Protester från egna leden

Till och med vissa av Obamas egna partikompisar börjar nu protestera mot hans ansvarslösa politik: http://www.politico.com/news/stories/0309/20150.html

Kleopatras syster hittad

Inte svensk historia, men fascinerande så det räcker ändå: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2603375.svd

Palmes dubbelspel avslöjat

Redan Per Albin Hansson kallade på sin tid allt tal om svensk neutralitet för "dillerier" Och nu har ytterligare avslöjanden krupit fram (i form av en doktorsavhandling) som visar hur hycklande inte minst Olof Palme var i denna fråga (SvD 090317). I min bok En annorlunda historia som släpps nästa vecka skriver jag ingående om detta. Låt mig därför dagen till ära bjuda på ett lite längre smakprov:

Grunden för svensk utrikespolitik förblev (..) även efter Olof Palmes övertagande av statsministerposten 1969 kålsuparteorin och dess postulat om att det var fel att ta ställning i öst-väst-konflikten, liksom övertygelsen att allt som hade med FN att göra alltid var rätt och riktigt, hur galet det än var. Palme skulle dock omgående sätta sitt speciella signum på utrikespolitiken genom att hävda att neutraliteten inte bara tillät, utan att moralen – som han i värdenihilistisk anda till stor del själv formulerade – också krävde att Sverige klart tog ställning i den så kallade nord-syd-frågan. Vilket gjorde politiken ännu mer motsägelsefull. För även om det formellt rörde sig om två skilda problemkomplex – där öst-väst-konflikten utgjorde en ideologisk skiljelinje, nord-syd-frågan en ekonomisk – grep de djupt in i varandra då väst i praktiken utgjorde nord och öst sade sig stå på syds sida.

Detta bekom dock inte socialdemokraterna, som i början på 1970-talet tog så tydlig ställning i nord/sydfrågan att Olof Palme och andra allt som oftast hamnade på samma sida i den internationella debatten som Leonid Brezjnev. Som 1974, då Palme deklarerade Sveriges stöd för ropen på ”en ny ekonomisk världsordning”; ett krav byggt på rent planekonomiska principer som – om det genomförts – skulle ha inneburit en enorm och förutsättningslös resursöverföring från civiliserade demokratiska västländer till korrupta socialistdiktaturer sydvart. Svensk utrikespolitik under Olof Palme skulle också, trots att den officiellt skulle ”balansera” mellan öst och väst, utmärkas av hjärtliga omfamningar av diverse diktaturer kombinerade med högljudda fördömanden av demokratiska västländer.

Ledande socialdemokraters reaktioner på Sovjetunionens invasion av Afghanistan 1979 skulle till exempel bli så balanserade att de framstod som närmast överseende, samtidigt som Palme bara något år senare skulle fördöma krav på frihet för Öst- och Centraleuropas folk som antisovjetisk ”korstågsanda”. Denna relativism skulle också prägla synen på våld. Vissa folk och politiska rörelser kom nämligen att anses ha rätt att ta till vapen, men bara om de var ”goda”. Och vilka som var det avgjordes enväldigt av SAP, som till exempel skulle finna att palestinier hade rätt att gripa till vapen och bedriva terror mot civila medan contrasgerillan i Nicaragua för samma sak klandrades som terrorister.

Som en logisk följd av detta blev också diktaturkritiken minst sagt något selektiv. Uppgifter om övergrepp utförda på exempelvis Kuba – vars diktator Fidel Castro av Olof Palme betraktades som en personlig vän och av partibrodern Pierre Schori som ”en encyklopedist [med] en renässansfurstes drag” – skulle därför en bra bit in på 1990-talet förnekas eller förringas medan betydligt mindre blodiga diktaturer, som Sydafrika och Chile, skulle fördömas absolut. Rött var med andra ord nästan alltid rätt. Och undantaget som fick bekräfta denna regel och fungera som alibi fick bli Husákregimen i Tjeckoslovakien, som efter Sovjetunionens invasion 1968
kritiserades mycket hårt.

Sverige började under dessa år även att spela en radikaliserande roll i olika internationella sammanhang. SAP tog till exempel 1976 initiativ till en omdaning av Socialistinternationalen, som tidigare dominerats av västeuropeiska, pålitligt demokratiska socialistpartier. Tillsammans med västtyska och österrikiska broderpartier öppnade emellertid nu SAP organisationen för ideologiskt tvivelaktiga partier genom att i praktiken införa samma krav för medlemskap som för mottagandet av svensk u-hjälp: en läpparnas bekännelse till frihet och demokrati någon gång i framtiden.

I grunden gick detta beteende tillbaka på SAP:s uteblivna ideologiska uppgörelse med kommunismen efter partisprängningen 1917. Denna hade, vilket redan påtalats, lett till att socialdemokraterna av valtaktiska skäl med alla till buds stående medel bekämpade kommunister på hemmaplan, medan många av dess företrädare fortsatte att låta sig tjusas av ”folkdemokratiska” regimer utomlands. Dessutom verkar den radikala atmosfär som kom att råda omkring 1970 ha väckt liv i mången svensk socialists förkärlek för det preussiskt militäriska. Det politiska språkbruket blev i alla fall mer militärt än någonsin. Och den förkärlek för marxister i uniform som fick många att omhulda massmördare som Che Guevara torde ha haft rötter i romantikens ledarkult.

En sak värd att notera är också att den kritik som ibland ändå skulle riktas österut så gott som alltid stannade vid internationella spörsmål. SAP vägrade nämligen kategoriskt kritisera ”interna förhållanden” i de socialistiska diktaturerna, som enpartisystem och arbetsläger. Olof Palme ville 1970 inte ens protestera mot att den ryske dissidenten Aleksandr Solzjenitsyn inte kunde hämta sitt nobelpris i litteratur. Kritik i västerled, däremot, lät aldrig hejda sig av några sådana begränsningar. Tvärtom utsattes vissa länder – företrädesvis sådana som inrikespolitiskt valde att gå sin egen väg snarare än den svenska tredje – för både förtal och förakt. Amerikanska folkets vägran att rösta fram politiker som ville införa en nationell sjukförsäkring blev exempelvis tidigt objekt för mycket ojande. Och betraktas därför än i dag av mången svensk som fullkomligt obegriplig.

I anknytning till detta kan man även konstatera att det var under Olof Palmes partiledar- och statsministertid som antiamerikanismen på allvar kom att integreras i den offentliga svenska samhällsdiskursen (även om USA bland vanligt folk i mycket skulle förbli ett föredöme). Från tidigt 1970-tal fördömdes nämligen USA i allt från riksdagsdebatter till barnprogram öppet för allt ont: krig, fattigdom, förtryck, miljöförstöring. Och uppfinningsrikedomen blomstrade när det gällde att utdela tjuvnyp mot den stora demokratin i väster. Den ensidiga kritiken av Vietnamkriget kombinerades exempelvis med att Sverige tog emot amerikanska desertörer. Antiamerikanismen sammansmälte vid samma tid också, genom logiken fiendens fiende, med resterna av 1920- och 1930-talens antisemitism till allt fränare kritik av Mellanösterns enda demokrati, Israel.

Allt detta drabbade givetvis Sverige på olika sätt, om än mindre än man i dag skulle kunna tro då även andra västländer under 1970-talet präglades av liknande stämningar. I Sverige blev dock tonen ovanligt rå och vurmen för det mörkröda skulle här överleva längre, ända fram i vår egen tid. Och detta fick på minst ett område direkt skadliga följdverkningar: NATO-samarbetet. Detta hade under 1960-talet fortsatt att utvecklas eftersom den realpolitiska atmosfären då fortfarande varit ganska nykter. I takt med att Sveriges utrikespolitiska profil skärptes började dock skillnaden mellan dikt och verklighet bli ohanterlig. Och hyckleriet nådde botten då Olof Palme i början av 1970-talet sade åt en av sina medarbetare att bakom kulisserna hålla amerikanerna ”på gott humör” medan han bråkade med dem offentligt.

Efter ett famöst tal rörande amerikanska bombningar av Hanoi julen 1973 – där Olof Palme liknat USA vid Nazityskland – fick dock amerikanerna nog och frös de diplomatiska förbindelserna. Och då Palme bara lyckades prestera en halvkvädd ursäkt utvecklades en politisk permafrost som inte skulle släppa helt förrän moderaten Carl Bildt blev stats minister 1991. Än allvarligare blev att övertonerna även fick säkerhetspolitiska konsekvenser. Svenska militärer vågade nämligen i det rådande klimatet från mitten av 1970-talet inte längre aktivt driva det militära samarbetet vidare, varpå det snart började förtvina. Under några kritiska år i början av 1980-talet, då det kalla kriget åter blev riktigt isigt, skulle Sverige därför eventuellt ha fått försöka klara sig självt om Sovjetunionen behagat anfalla.

Vänster och höger inte så lätt

Jag fick nyss en fråga om att lite närmare reda ut hur jag ser på frågan om vänster och höger i politiken. Och gärna det! Begreppen kommer ju ursprungligen från franska revolutionens dagar, då de parlamentsledamöter som ville förändra mest satte sig till vänster i den franska Nationalförsamlingen och de som följaktligen ville förändra mindre fick sitta till höger. Sedan dess har begreppen också generellt använts som synonymer till radikal respektive konservativ.

I takt med att radikaler (kommunister, socialister, socialliberaler) under 1900-talet kunde genomföra sina reformplaner i form av regleringar, skattehöjningar, förbud och annat blev dock begreppen allt mer otidsenliga. Och i takt med detta blev ”vänstern” också allt mer konservativ (i meningen förändringsovilliga), medan ”högern” blev allt mer angelägen om att åstadkomma på förändringar (i form av avregleringar, skattesänkningar, etc).

Som framgår av grafen ovan – som jag har med i inledningen på min bok – är den traditionella höger-vänsterskalan också felaktig av andra orsaker. För särskådar man innehållet i den politik som olika ”rörelser” företrädde under 1900-talet framträder, i förhållande till exempelvis motsatsparen personlig frihet/etatism (statsvänlighet) och teori- respektive traditionsbundenhet, en delvis helt annan bild av det politiska landskapet än det gängse. Socialism och (kontinentaleuropeisk) konservatism förespråkade exempelvis länge båda höga nivåer av statsingripanden och var negativt inställda till personlig frihet. Och fascism – som rutinmässigt framställs som en ”högerextrem” företeelse – var i praktiken en mittenideologi. Etcetera.

Härav min skepsis mot att använda begreppen vänster och höger så slarvigt som många i dag ofta gör!

Svensk media travar på

Så var det där med “höger” och “vänster”. Svensk media tvekar aldrig att brännmärka allt som deras (ofta svårt vänstergängade) reportrar av någon anledning inte gillar som ”extremhöger”. Ur dagens medieflod kan man exempelvis fiska upp att Likudpartiet (SvD 090316, DN 090316) i Israel skall bilda en regeringskoalition med “extremhögern” i form av det nationalistiska missnöjespartiet Yisrael Beitenu.

Detta är dock partiets program:

• A belief that the “land for peace approach” is fundamentally flawed – only a “land for land – peace for peace” approach, in which both parties compromise and commit to certain terms, can succeed
• The exchange of land highly populated by Arabs for land with Jewish settlements as a viable proposal for solving the Israel-Palestinian conflict
• The complete cutting of ties with Gaza and its separation from the West Bank
• The desire to see the introduction of a new citizenship law that would require citizens to affirm their loyalty to the State and readiness to serve in the army or in the National Service in order to be eligible for any state benefits
• The Maintenance of the Jewish character of the State as a balance of tradition, Zionism, modernity and tolerance as a political and educational imperative
• The easing of the conversion process for those who wish to join the Jewish people
• The adoption of the Norwegian Law, which would require Cabinet Ministers to give up their Knesset seat in order to reduce the role of partisan politics when deciding policy
• More funding for education, more training and higher salaries for teachers, and a tougher response to violence in the schools
• More funding for healthcare
  Increasing the police force so that it can reduce crime effectively
• Stiffer penalties for moving violations and more traffic police to enforce the law
• The clean-up of our sites of natural beauty and the passing of legislation for energy conservation
• The desire to see Israel join the European Union and Nato

Snälla, alla ni världsreportrar och andra som skriver om detta, svara på följande: Med undantag för punkten om hårdare straff och fler poliser, var finns det typiskt “högra” i detta? Jag tycker snarare det ser ut typisk socialdemokratisk/socialliberal mer-till-allt-politik...

Schlagereländet rullar vidare

Mitt i finanskris och annat verkar det inte finnas någon gräns för hur mycket utrymme som media anser det nödigt att lägga på Schlagerfestivalen. Som väl är finns det de som börjat reagera mot eländet; som den här debattören på dagens Newsmill. Personligen tröttnade jag på eländet redan för sisådär tio-femton år sedan. Och jag tycker att ovanstående lilla höjdare mycket väl kunde få representera Sverige varje år…

Nu är kommunismen här!

Nu är kommunismen (eller vad man skall kalla det) här. I Bryssel har man ty bestämt att EU:s samtliga glödlampor måste bytas ut. Dessa ansvarar nämligen för utsläpp av något tiotals miljoner ton koldioxid; en fullt naturlig gas som av klåfingrade extremister utsetts till storskurk i en global massmedial och politisk rövarhistoria byggt på en extremt illa underbygd teori om en eventuell tvågradig temperaturhöjning hundra år eller så in i framtiden.

För att undvika denna möjliga eventualitet skall dock nu alltså unionens samtliga glödlampor bytas ut. Och vi beordras att ersätta dem med lågenergilampor, som förvisso inte släpper ut ofarlig koldioxid men väl innehåller höggradigt giftigt kvicksilver. Svenska Dagbladets på alla koldioxidrelaterade spörsmål alltid lika durkdrivna miljöreporter Susanna Baltscheffsky vet emellertid minsann på råd vad vi i framtiden skall göra så fort en av dessa giftbubblor går sönder (SvD 090316):

– Om en varm lampa går sönder ska man stänga dörren, öppna fönstret och lämna rummet i 20–30 minuter. Det finns dåligt med kunskap om hur mycket kvicksilver
som kommer ut i luften, men vi tycker att man ska tillämpa försiktighetsprincipen, säger Göran Gabling vid Kemikalieinspektionen. Efter en stund kan resterna av lampan samlas ihop med en bit kartong och läggas i en glasburk med lock. Golvet bör torkas med en fuktig trasa som också läggs i burken som lämnas som miljöfarligt avfall vid återvinningsstationen. Använd inte dammsugare.

Se där, så enkelt och behändigt! Och tänk så mysigt det blir när Baltscheffsky & C:o i framtiden i kvicksilvrets sken till slut läser alla de vetenskapliga rapporter som redan i dag finns om att växthusteorin var fel och inför barn och barnbarn tvingas försöka förklara vad i h-e de höll på med i början av 2000-talet...

Populism i kvadrat

Hur desperata är socialdemokraterna? Svar: mycket! I takt med att opinionsmätarningarnas allt mer hårdnande motvind verkar de i alla fall för varje dag kastas allt redlösare hit än dit på populismens strömvirvlar. Thomas Östros utspel om att bonusar inom både offentliga och privata verksamheter bör förbjudas (SvD 090316) är ty icke mindre än något som Lasse Ohly & C:o skulle kunna ha snott ihop under en riktigt dålig dag på jobbet. För om Staten skulle gå in och förbjuda privata företag att betala ut bonusar, vad återstår då av den fria marknadsekonomin?

Om de nu aktuella bonusarna är bra, dåliga, nödvändiga eller nå't annat vet jag inte. Jag är historiker, icke ekonom. Vad jag i all ödmjukhet förespråkar är dock att alla de som nu med Luther på ena axeln, Jante på den andra och drivna av den konungsliga svenska avundsjukans bittra eld borde göra, istället för att ropa på statliga ingrepp och förbud, är att köpa aktier i de företag de kritiserar, gå till bolagsstämmorna och där försöka få en majoritet med sig på att slopa bonussystemen. För det är där som sådana beslut skall tas i ett fritt samhälle. Inte på partikanslier.

Gemensamma listor 2010!!!

Om det förtsätter som dagens opinionsmätning antyder kan vi 2010 få uppleva två historiska saker - att de borgerliga behåller makten och att SAP inte längre är landets största parti. Det första är givetvis viktigast. Men jösses va´kul det andra skulle vara!! Ett orosmoment är att Kristdemokraterna fortsätter sväva kring 4 %-spärren (i dag en bra bit under den). Men detta är - faktiskt - ett hanterbart problem. Lösningen heter gemensamma listor i valet 2010. Jag förstår inte att de fyra partierna inte redan tagit detta naturliga nästa steg i Alliansbygget. Förutom att garantera att KD-röster inte går till spillo skulle det nämligen sätta ytterligare press på en ytterligare fördjupning av vänstersamarbetet. Och ju djupare det blir, dessto bättre för de borgerliga!

Obama på nedgång

Stödet för Barack Obama och hans politik har redan börjat urholkas. Allt färre stödjer hans stimulansåtgärder. George W Bush var efter lika lång tid i Vita Huset populärare... Information om allt detta och lite annat som ni garanterat inte kommer att kunna läsa allt för mycket om i traditionell svensk media återfinns här.

Bra kommentar om Ramallmö

Bra skrivet av Svenskans PaulinaNeuding: http://www.weeklystandard.com/Content/Public/Articles/000/000/016/265rxhcw.asp

Vansinnespolitiken fortsätter

Det vansinne som kallas svensk invandringspolitik fortsätter skapa problem. Att den nuvarande politiken är destruktiv för både Sverige, svenskarna och de som aspirerar på att få bli det står sedan länge klart för alla. Förutom för ett litet massmedialt tongivande antal idealistiska journalister och dito vänster-, miljö- och folkpartister, vars ylande om att varje förändring vore en försämring leder till att Sveriges fortsätter sprattla emot i arbetet med att finna en EU-lösning på problemet (SvD 090313).

I min bok, som släpps om två veckor, har jag sammanfattat bakgrunden till den nuvarande svenska politiken:

Den nya utrikespolitiken (från och med 1960-talet) skulle också så småningom leda fram till ett av modern svensk inrikespolitiks största debacle. För samtidigt som Sverige gjorde sig känt som moralisk stormakt blev (...) de ekonomiska tiderna kärvare och arbetslösheten steg. LO började därför mot slutet av 1960-talet kräva ett stopp av den ekonomiskt och socialt lyckade arbetskraftsinvandring som pågått under hela efterkrigstiden. Ett krav som den socialdemokratiska regeringen också till slut, 1974, skulle gå med på. Men då Sverige som världssamvete inte gärna kunde leva med stängda gränser började signaler sändas ut om att landet i stället var berett att ta emot förföljda. Varpå politiska flyktingar från världens alla hörn – varav ironiskt nog ett icke obetydligt antal från svenska bistånds länder – raskt började anlända. Men då även dessa förnekades rätten att arbeta hamnade de ofta som socialbidragstagare i miljonprogramsområden, som på många håll därför först skulle utvecklas till etniska enklaver och sedan till getton, präglade av en typiskt svenskt blek men ändå misär (Rinkeby utanför Stockholm, Gottsunda i Uppsala, Rosengård i Malmö, med flera). Invandringen skulle därmed för första gången i svensk historia bli en samhällsekonomisk belastning. Och därför periodvis också en brännande politisk fråga.

Man behöver alltså - vad som än ofta påstås - inte vara rasist för att vara kritiker av den nuvarande invandrings- och flyktingpolitiken. Personligen har jag den principiella åsikten att fri rörlighet för folk, varor och tjänster skall råda i hela världen. Samtidigt är jag realist och både in- och anser att regleringar under överskådlig framtid måste finnas kvar. Samt att hårda krav på assimilering kan och måste ställas på den som invandrar till ett land. Men sådana simpla och humana ställningstaganden betecknas väl i politiskt korrekta kretsar som ren nazism...

Man tager sig för pannan

Den svenska byråkratin har slagit till igen. Och dess beslut gynnar - surprise! - extremvänstern. För medan det om jag förstått saken rätt är i princip är olagligt för exempelvis en företagare att ha ett kundregister på sin dator utan speciellt tillstånd, så står det nu enligt Datainspektionen (DN 090313) i praktiken terrororganisationer som AFA fritt att föra register över svenska civilpoliser som anses "hota" deras verksamhet. Dylikt verksamhet är tydligen "olaglig och kränkande, men inte straffbar".

Nähänä... Och vad är det tänkt att brottsrubriceringen "Förberedelse till brott" (eller vad det nu heter) skall användas till? Att ge Medelsvensson parkeringsböter när han köper en bil?

Ett beslut i rätt riktning

Regeringen verkar slutligen ha tagit intryck av externa relatiteter (framförallt utvecklingen i Ryssland) och intern kritik och beslutat sig för att stoppa de mest långtgående planerade nedläggningarna inom försvaret (SvD 090313). Gott! Lånsiktigt är dock ett fullvärdigt svenskt NATO-medlemskap både det säkerhetspolitiskt enda rimliga och moraliskt rätta vägen att gå. Myten om "neutraliteten" är en helig ko som varit färdig för slakt ända sedan den började odlas efter andra världskriget.

Trots allt glädjande läsning

Anhängare av Jantelag och konungslig svensk avundsjuka får troligen lite av sitt lystmäte mättat då de i dagens blad (SvD 090312, DN 090312) kan läsa om hur antalet dollarmiljardärer i världen minskat med en tredjedel till 793 på grund av finanskrisen. Se där ett "negativt" bevis för det - och av många till vänster förenekade - sambandet mellan personlig rikedom och tillväxt! Alla de som kräver "utjämning" och "rättvisa" borde väl därför nu i konsekvensens namn kräva en både intensifierad och permanentad finanskris, eftersom de (med Ernst Wigforss ord) tycker att “fattigdomen fördrages med jämnmod, då den delas av alla”.

För mer realistiska (och mindre avundsamma) läsare utgör dock sammanställningen ändå en både imponerande och glädjande läsning. Topp 20-listan är nämligen vad jag kan se med ett undantag när (en typ som är mexikansk knarkboss) ett ypperligt bevis på entreprenörskapets välsignelser. Listan är ty fylld med namn som Bill Gates, Warren Buffet och inte mindre än fyra Waltons (amerikanska varuhuskedjan Wal-Marts ägarfamilj), vilket bevisar att personlig framgång, teknisk utveckling och växande välstånd är tre organiskt sammanhörande storheter.

Inte mindre än två svenskar - Ingvar Kamprad (IKEA) och Stefan Persson (H&M) tränger sig dessutom in bland de topp 20; Ingvar till och med så nära toppen som på femte plats. Från en som är på tok för lat och alltför intresserad av andra saker än affärer för ens drömma om att någonsin ens komma i närheten av någon sådan placering - grattis båda!!!

Tippingpoint snart nådd!?!

Amerikanerna, ett av de folk som (vid sidan av svenskar och övriga skandinaver) utsatts för den mest systematiska, ensidiga och mest dogmatiska massmediala "informationen" om hur sann "växthusteorin" är håller enligt Gallup på att vända alarmismen ryggen. Hela 41 % säger nu att hotbilden är överdriven. Och den långsiktiga trenden är - som framgår av grafen ovan - tydlig.

Vilket inte bör förvåna. Amerikanerna är ett av världens bäst utbildade folk. Och de har en stolt kulturell tradition av att tänka själv, snarare än att låta myndigheter och förståsigpåare göra det åt sig. USA har också därför historiskt varit ett av de länder som varit politiskt mest framsynt och därför drabbats i särklass minst av andra kollektiva villfarelser som socialism, kommunism, fascism och nazism.

Vilket leder mig till följande förutsägelse:

Att amerikanerna under kommande år kommer att fortsätta bli allt mer sunt skeptiska till klimatalarmisternas helvetesteori. Och att den dag när en majoritet kommit fram till att hotbilden är nys, så kommer även det i dag närmast unisona politiska stödet för denna domedagsprofetia snabbt att kollapsa. För så funkar politiken - det som man inte kan vinna röster på är i praktiken ointressant.

Populistisk smörja!

Mycket behavioristisk och populistisk smörja har man läst, men detta inlägg på Newsmill i dag tar priset. Författaren låter ty påskina att det är faktumet att södra Tyskland är "konservativ(t) i sin skolpolitik" och att Finland har "har en liknande segregerade och auktoritär pluggskoleprofil som i södra Tyskland" som ligger bakom dagens tyska respektive förra och förförra årets finska dödskjutningar av sinnesstörda ungdomar.

Ergo: skolsystem som håller hårt på ordning och uppförande, ställer krav på eleverna, ger betyg, etc, skulle skapa massmördare!

Det finns ett sammansatt, exkrementrelaterat ord som ej lämpar sig för skrift för sådant nonsens. För förklara i så fall varför USA - vars grundskolsystem på många sätt är minst lika progressivt (läs: flummigt) som det svenska - leder skoldödskjutningslistan! Och varför dödskjutningar lyser med sin frånvaro i mängder av andra länder (i bland annat Syd- och Centraleuropa) med liknande "konservativa" utbildningssystem? Maken till försök till att nypa billig politiska poänger på ofattbara tragedier får man banne mig leta efter...

En mini-Stalin

Bloggen Globala Idéer publicerar i dag en intressant jämförelse mellan Robert Mugabes Zimbabwe och Josef Stalins Sovjetunionen...

Dagens ros

Dagens klassiskt liberala ekonomiska ros till South Carolinas guvernör Mark Sanford, som kommer att vägra ta emot sin delstats andel av Barack Obamas keynesianska silverpenningar!

Säg ja, annars..!

Enligt pressuppgifter (SvD 090311, DN 090311) har förhandlingarna om ett nytt "huvudavtal" på arbetsmarknaden havererat. Detta sedan LO och PTK vägrat att ens diskutera förslag om begränsningar i konfliktregler och LAS:s turordningsregler. Arbetsgivarsidan ville att kompetens och skicklighet skulle kunna vägas in när det gäller turordningen vid avskedanden. Men alltså så icke Facket. Detta bör dock inte förvåna. Inom Rörelsen finns nämligen sedan länge en speciell förhandlingskultur som bygger på devisen Ge oss precis allt vad vi vill ha!

När vänstern förlorat folkomröstningen om ATP 1957 kallade exempelvis dåvarande statsministern Tage Erlander till "förhandlingar" med de borgerliga vars enda acceptabla utfall sades vara att vinnarna (de borgerliga) lades sig platt inför socialdemokraternas förlorande förslag. Erlander hade då också redan före folkomröstningen deklarerat att det i (S)verige räckte med att regeringens förslag fick 40 % av rösterna för att ATP skulle anses godkänt av folket. (SAP gick också därefter mot folkviljan och införde ATP 1960; ett system som sedan spelade en stor och destruktiv roll i Sveriges ekonomiska moras på 1970, 1980- och 1990-talen.)

Stuff it Putin!

Personligen är jag ingen vän av schlager (och i synnerhet inte av Schlagerfestivalen), men jag tycker att tilltaget att förbjuda Georgiens bidrag We don't wanna Put in är så politiskt fegt och moraliskt skruvat, att jag uppmanar alla att titta på bidraget på Youtube...

Huvudet på spiken!

Missa inte Maciej Zarembas senaste artikel i DN om den havererade svenska integrationspolitiken. Han konstaterar där nämligen bland annat att:

”Folkhemmet” har (...) för Sverigedemokraterna en lika positiv laddning som det har på ledarsidan i Dala-Demokraten. Och tittar man efter är det ingen stor
skillnad mellan deras program och SAP:s på trettiotalet, bortsett från den detaljen att ett världskrig passerat, 80 år förflutit och världen förändrats i grunden. Så numera måste man övertyga folk om sådant som man den gången inte skrev i partiprogram, eftersom det togs för givet: att svenskar är ett folk med samma tro, seder och utseende och just därför är de solidariska med varandra. Och självfallet håller sig borta från Europa, som befolkas av oförnuftiga och främmande element.

Huvudet på spiken!

Sista Sovjetstaten öster om Kölen

Det verkar inte finnas någon ände på i vilken omfattning dagens (enligt både egen och oppositionens utsagor) "maknadsliberala" regering anser sig vara kvalificerad att detaljreglera samhället. Eller vad sägs om följande inledande sammanfattning i en debattartikel i DN signerad ministrar Olofsson, Borg och Carlgren:

Regeringen presenterar innehållet i den kommande klimatpropositionen: Energiskatten på diesel höjs med 40 öre per liter, men nya miljöbilar befrias från fordonsskatt under de första fem åren. Energiskatten på diesel höjs i två steg med sammanlagt 40 öre per liter. Första höjningen med 20 öre ska ske från januari 2011 och den andra med lika mycket från januari 2013. Samtidigt kommer skatten att öka ju mer koldioxid ett fordon släpper ut. Från och med 2011 höjs skatten med 5 kronor för varje gram extra gram koldioxid en bil släpper ut. Nya miljöbilar befrias däremot från fordonsskatt från januari 2010. Vidare höjs skattenivån för uppvärmning inom en del av industrin, jordbruket, skogsbruket från 21 procent till 60 procent.

Man kan bli betydligt mindre yr av koldioxidförgiftning. För när man - vid sidan av detaljen att åtgärderna är riktade mot ett "hot" som med stor sannolikhet inte finns (mänskliga koldioxidutsläpps klimatpåverkan) - som skattebetalare betänker de horder av byråkrater, kontrollanter, advokater och räknenissar som kommer att behövas bara för att genomdriva och sedan följa upp denna sats regleringar får man ju svindel.

Jag skrev för någon månad sedan en krönika om den mentalitet som underligger denna eviga klåda att styra och ställa där jag bland annat konstaterade att:

Bakom denna utveckling ligger ideologiska drömmar från 1800-talet om att vi
en dag ska lyckas konstruera Det Perfekta Samhället, där allt går på räls och
inget otrevligt sker. Denna filosofi fick sin visionär i "sociologins fader"
Auguste Comte (1798-1857) som hävdade att samhället borde organiseras på
vetenskaplig grund. Och denna dröm kom i olika varianter att övertas av
intellektuella charlataner som Karl Marx och John Stuart Mill, vilkas proselyter
sedan på 1900-talet försökte genomföra den. I Sovjetunionen och Nazityskland med hjälp av hugg och slag; i demokratiska länder med hjälp av bidrag och
regleringar.

Och när jag i dag läste om Olofssons/Borgs/Carlgrens ukas inser jag på nytt med fasa hur kvasisovjetiserat Sverige på många sätt fortfarande är.

Tack, Illmar!

Ända sedan sossarna och (givetvis) kommunisterna i slutet av första världskriget vägrade ställa upp för den vita, demokratiska sidan i finska inbördeskriget har den svenska vänsterns utrikespolitiska fånerier gång efter annan inneburit nationell skam och förnedring. I helgen var det som bekant varit dags att fjomsa sig igen. Och här är kvittot - Sverige som apartheidstat...

Tack Illmar & C:o!

Tillsätt en sannningskommission

Det känns ungefär lika skakande (och kittlade) som om man skulle finna påven hängande på Spy Bar med en cigarr i ena handen och en rejäl whiskey i den andra, oblygt berättandes om hur han genom åren rumlat runt med Malmskillnadsgatan massösexpertis. Eller vad sägs om följande mening ur biståndsminister Gunilla Carlssons inlägg på dagens DN-debatt:

Genom åren har Sverige betalat ut miljarder kronor till multilaterala organisationer – utan att det funnits någon tydlig styrning av detta bistånd. Regeringen antog därför år 2007 en särskild strategi för att förändra och effektivisera det multilaterala utvecklingssamarbetet. Det var första gången någonsin detta gjorts i Sverige (...)

Efter drygt fyrtio års förnekelser har vi nu alltså fått ytterligare ett bevis för att den svenske biståndskejsaren hela tiden varit naken. Och att han på sin väg skridande genom Afrika, Asien och Latinamerika med enbart finansministeriets ymnighorn i ett silkessnöre runt halsen låtit pengar strömmat raka vägen från svenska skattebetalares lönekonton till diverse diktaturers schweiziska diton.

Biståndsminister Carlsson skall ha all ära för att hon på detta sätt fortsätter den uppgörelse med det biståndsindustriella komplexet i Sverige som den borgerliga regeringen inledde efter valet 2006. Låt oss dock nu inte bländas av de små framsteg som gjorts. För oändligt många stenar återstår att välta. Och vad som kommer att kräla fram under dessa sätter garanterat bara fantasin gräns för.

Därför, Gunilla Carlsson, gå nu vidare och tillsätt en sanningskommission som får fria händer och full access till allt material, plus makt och myndighet att i slutändan avkunna en moralisk dom över det spektakel som den svenska biståndspolitiken utgör. Detta skulle utlösa ylningar tvärs över det politiska fältet (då så många har sina långa fingrar så djupt nedkörda i biståndsburken). Men du skulle garanterat ha en absolut majoritet av folket - och därmed även väljarna - med dig!

Råfakta

Tung genomgång av hur långt vänsterut Barack Obamas ofta av både amerikansk och svensk media påstådda "mittenpolitik" faktiskt ligger: http://www.ft.com/cms/s/0/328430d0-0c0c-11de-b87d-0000779fd2ac.html

Historia i repris

Historien må inte återupprepa sig. Men det är uppenbart att politiker genom historien har en fantastisk förmåga att göra om gamla misstag. Eller vad sägs om följande reportage från AP, där den som läst lite om hur 1930-talsdepressionen förlängdes och försvårades av presidenter Hoover och Roosevelts kanonader av bidrag, stöd, reduktioner, skattehöjningar, tullar, pålagor, förbud och regleringar omedelbart känner igen sig. Men mitt i allt elände finns i texten också små glimtar av hopp. För tydligen har redan vissa ledande demokrater börjat tvivla på Barack Obamas "the Big Deal". Tyvärr återstår det samtidigt som bekant drygt tre och ett halvt år till nästa presidentval, så pinan har bara börjat...

Strålande, fantastiskt, underbart

Som borgerlig sympatisör måste man bara älska det rödgröna samarbetet. För varje gång de tre partierna lyckas röra ihop ett gemensamt uttalande blir resultatet enkom en socialistisk bottensats som accentuerar de deltagande partiernas sämsta sidor. Och verklighetsförankringen når ständigt nya, rekordlåga nivåer. För efter den fullt korrekta observationen att det numera är "ute" att vara feminist eftersom samhällsdebattens "fokus flyttats från samhället till hemmet, från offentligt till privat" drämmer de i dag till med följande på Newsmill:

Feminismen må betraktas som en död fråga bland de borgerliga, men bland socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister lever den i allra högsta grad. En avgörande skillnad är insikten om att även det privata är politiskt.

Att svenska folket tacksamt lämnat 1990- och det tidiga 2000-talets totalitära tokfeminism bakom sig passar alltså inte herrar och damer Ohly, Eriksson, Sahlin och Wetterstrand. De suktar uppenbarligen efter den tid som flytt då sinnesförvirrade personer trodde på vittnesutsagor om våldtäkter i UFO:n, hemliga manliga nätverk som ritualmördade barn och allt vad det nu var. Och de lovar alltså att gå till val på att återge detta vansinne sin forna glans och betydelse (med vilka medel framgår inte, men man kan nog misstänka att lagstiftning, bidrag och officiellt åsiktsförtryck liksom tidigare ingår i planen).

En Garde!

Se där...

Mer Obama. Ett av honom nyss presenterat lagförslag, som går ut på att amerikanska sjukhus inte skall kunna neka att utföra aborter, riskerar nu nämligen att leda till att USA:s katolskt ägda och drivna sjukhus kan tvingas slå igen (då katoliker som bekant av religiösa skäl inte accepterar aborter). Se där ett okonventionellt sätt att lösa den av tokvänstern påstådda krissituationen inom det amerikanska sjukvårdssystemet...

"Never waste a good crisis"

USA:s utrikesminister Hillary Clinton sa i går vid ett framträdande i Bryssel att "Never waste a good crisis" och menade att den ekonomiska krisen bör utnyttjas för att konstruera en "grön ekonomi". För något år sedan hyllades den amerikanska political ficton-författarinnan Naomi Klein för att hon i en bok påstod att liberaler världen över utnyttjat kriser för att på odemokratisk väg och utan debatt driva igenom sin politik. Och detta "avslöjande" (citattecknen är nödiga då boken knappt innehöll ett enda korrekt påstående) beskrevs inte minst av den svenska vänsterns velourstalinister som ett stort scoop och boken höjdes till samma skyar som en gång Rachel Carsons Tyst vår och andra fantasyproduktioner. Vi ser därför nu med spänning fram emot att gator och torg fylls med protesterande svartklädd ungdom. För om Obama & C:o nu utnyttjar krisen och utan debatt gör som Clintonskan säger och avskaffar kapitalismen, så måste de ju rimligen göra sig skyldiga till samma nesliga beteende. Eller råder det av någon mystisk anledning nu andra moraliska regler än för bara ett par år sedan?

Råttorna börjar redan överge skeppet?

Enligt Dick Erixon verkar nu till och med den svårt vänstergängade Paul Krugman, förra årets Nobelpristagare i ekonomi, ha tappat tron på Obamas ekonomiska politik...

Slöddret till attack, som vanligt

Så har då slöddret, som vanligt, gått till aktion i Malmö (SvD 090307, DN 090307). Per Garthon och Lars Ohly var tydligen på plats och ägnade sig, som vanligt, åt antiisraelska uttalanden. Och en AFA-anhängare lär ha haft en banderoll med texten "Det är vi som bestämmer". Tyvärr ligger det mycket i det, för polisen verkar, som vanligt, bara ha reagerat när attacker och angrepp redan börjat, inte agerat preventivt. Och nu väntar man bara på att de kriminella, som vanligt, skall få utrymme i kvällsnyheterna och uttala sig om att allt, som vanligt, är samhällets fel.

Big Deal 2008-2009 R.I.P.

Här är (ytterligare) en ekonom som dödförklarar Obamadministrationens "Big Deal": http://online.wsj.com/article/SB123629969453946717.html. Deprimerande men upplysande läsning...

När argumenten tar slut

Så här beter sig människor när argumenten tar slut. Lika sorgligt som patetiskt...

Väl valda ord

Kristian Gerner, professor i historia i Lund, skriver i dag träffsäkert på Newsmill om den antisimitism som underligger protesterna i Malmö.

I väntan på...

När man studerar morgonens nyhetsbevakning från Malmö blir man som demokratisk sinnad medborgare trött. Det grundläggande anslaget är ty att polis och demonstranter är att betrakta som jämnbördiga parter; se exempelvis http://playrapport.se/#/video/1469301. Även tryckta media, som (SvD 090306) och (DN 090306), utstrålar en mer eller mindre illa dold sympati för de krafter som under dagen hotar förvandla landets tredje största stad till ett slagfält.

I ett demokratiskt land som Sverige är yttrande- och mötesfriheterna grundläggande rättigheter. Så är dock också rätten till liv och egendom; det vill säga medborgarnas rätt att kunna leva sina liv utan att få en gatsten i pallet eller sitt skyltfönster krossat. Och att garantera denna rätt är polisens (och ytterst domstolarnas) uppgift. Att myndigheter (och media) väljer att behandla demonstranter från grupperingar som historiskt gång på gång bevisat att man saknar all respekt för det etablerade samhället, dess institutioner och spelregler som man nu gör, snarare än som de potentiella våldsverkare de är, är därför uppåt väggarna.

Vi vet inte hur dagen kommer att förlöpa. Förhoppningsvis blir det ett typiskt svenskt antiklimax utan personskador. Skulle, Gud förbjude, motsatsen ske ligger dock en tung börda på de politiker som under de senaste 40 åren förvandlat polisen från en ordningsmakt till en förfjompad social insatsstyrka. Och ett stort moraliskt ansvar på de journalister som valt att i praktiken gulla med - för att tala med en känd europeisk politiker - slöddret. Men jag fruktar att allt kommer att bli som vanligt - att brottslingarna i så fall kommer att framställas som offer.

Schyman kan dra åt helvete!

Jag brukar inte gå så här långt, men Gudrun Schyman kan dra åt helvete! Att utnyttja en personlig tragedi som Linda Skugges skilsmässa för att försöka raka hem tokfeministiska poänger... Skäms!

D(N)illerier

Dagens DN innehöll mycket smått och gott. Eller vad sägs om följande inlaga från Göran Greider: http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/goran-greider-nu-flyttas-krisens-borda-over-pa-arbetarna-1.813426 där han, bland annat, kallar löntagarfonderna för "den hitintills vackraste och mest radikala tanken i reformismens historia" och Anders Borg för "den svenska modellens förste älskare, med mustasch på fel sida av huvudet". Skall man skratta eller gråta? Jag tror jag nöjer mig med att surfa vidare...

Mot socialismen!

Venezuela skrider raskt vidare mot socialismen (DN 090305). Diktatur är redan i praktiken införd sedan Hugo Chavez häromveckan folkomröstat om grundlagen tills dess han fick fram ett resultat som passade honom. Och nu går han vidare med förstatligande av utländska industrier. Varför? Jo, för att Chavez styre redan, trots enorma oljeinkomster, lett fram till ytterligare ett ofelbart tecken på socialism - matbrist...

Superb artikelserie

Missa inte dagens avsnitt av Maciej Zarembas reportageserie om (bristen på) integration i Sverige: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vilse-i-mangfalden-1.813433 Superb!

En populistisk harkrank

SAP:s gruppledaren i riksdagen, Sven-Erik Österberg, hävdar i dag på Newsmill att medan "andra regeringar agerar gör den svenska inget för att överbrygga krisen." Detta är en lögn (då regeringen redan bistått näringslivet med ett stort antal miljarder) som man verkligen önskar vore sann. För man behöver inte läsa många mer finstilta historieböcker för att inse att statlig intervention enkom tenderar att förvärra ekonomiska kriser.

Vi kan ta Sverige som exempel. 1974-76 sjösattes överbryggningspolitiken, som gick ut på att Sverige skulle ”hoppa över” en lågkonjunktur genom att stimulera efterfrågan. Redan höga bidrag till hushållen höjdes därför ytterligare, företag fick än fler subventioner än tidigare, staten ökade sina investeringar, etc. Detta ledde dock bara till att också statens finanser, som tidigare varit i balans, havererade och till att Sverige därför missade en internationell konjunkturuppgång under andra halvan av sjuttiotalet.

Detta avskräcker dock icke Sven-Erik Österberg. I stället vill han att Sverige gör om samma misstag. Vilket inte förvånar, för han uttrycker samma defatistiska syn på Sveriges framtid nu som vänstern gjorde då. (s), (vpk) och LO ansåg nämligen på 1970-talet att moderna verksamheter som dataindustri och servicenäringar var fjoms och krävde därför enorma summor till företag inom varv-, gruv- och tekosektorerna, som de facto varit konkursfärdiga redan i början av decenniet.

Föga förvånande gjorde stöden därför ingen långsiktig nytta. Men nu borde det alltså ändå vara dags igen, om Östergren & C:o fick bestämma. Han skriver nämligen vidare att "Regeringen spelar ett högt spel när den laborerar med Sveriges förmåga att kunna ställa om från gammal till ny produktion och därmed kunna konkurrera på den internationella marknaden." Ergo: han vill bevara den industristruktur vi råkar ha just nu till vilket pris som helst!

Så talar en politisk harkrank och populist, som saknar tilltro till svenska folkets historiskt bevisade förmåga att - om de bara får möjligheter att ta egna initativ - att bryta ny ekonomisk mark. Det var nämligen så som Sverige, på rekordtid, gick från att vara ett u-land till att bli ett i-land 1870-1930. Och det var sedan efter några decenniers vattentrampande genom att överge den fria marknadsekonomin som SAP under perioden 1970-1990 blev ansvariga för att driva ner landet från en tredjeplacering på välståndslistan till dagens betydligt modestare placeringar.

Kvitto på klassisk teoribildning

Ekonomisiten http://www.e24.se/ kör just nu en artikelserie om ekonomer som förutspådde den pågående ekonomiska krisen. Och från de två som så här långt intervjuats, Marc Faber och Peter Schiff, riktas inga vackra ord mot vare sig tidigare eller sittande politiker. Tvärtom är kritiken stenhård. Framförallt mot Barack Obama och hans voodoinspirerade "stimulanspolitik".

Summa summarum säger nämligen båda att den kris vi nu genomlever har byggts upp under decennier och att den i grunden beror på a) för långtgående statlig inblandning i ekonomin och b) en lösaktig penningpolitik med bland annat artificiellt låga styrräntor. Se där en vindikation på det ekonomiskt klassiska liberaler sagt sedan Adam Smiths dagar: att det både kortsiktigt bästa och långsiktigt enda hållbara är lämna marknader i fred och låta människor få ta både vinster och förluster av sitt eget handlande.

Obama & C:o försöker dock nu alltså bota fylla med brännvin genom att elda på med ytterligare regleringar och stegrade offentliga utgifter. Hade man varit naiv kunde man därför givetvis fråga sig om beslutsfattarna inte är kapabla att lyssna och lära. Är man som undertecknad brutalrealist är det dock bättre att kallt konstatera att de ytterst inte egentligen bryr sig.

Marknadsekonomin har nämligen för en överväldigande mängd politiker ända sedan John Stuarts Mills dagar på 1800-talet inte varit ett mål i sig utan ett medel; ett ymnighetshorn vars uppgift enkom är att producera resurser som politiker efter behag kan fördela ut och på kuppen känna sig goda och förbättra sina chanser i nästa val. Någon speciell känsla för friheten i systemet har man däremot icke. Skulle de i morgon bitti vakna upp och få för sig att Josef Stalin nog trots allt hade rätt skulle många garanterat börja införa planekonomi före lunch.

Vad världen nu behöver är därför politiker för vilka marknadsekonomin inte bara framstår som ett ekonomiskt effektivt utan också moraliskt överlägset system. Och som därför är beredda att lämna dess mekanismer i fred även om och när det emellanåt svider till i form av lågkonjunkturer. Problemet är bara hur vi skall lyckas sålla fram sådana. En sak är dock säker: väljarna kan inte fortsätta att rösta som de gjort de senaste femtio-sextio åren. För då kommer det bara att bli ännu värre.

Välkommen till verkligheten

Här presenteras en opinionsundersökning av yngre människors syn på livet, som innehåller en del intressant. Bland annat verkar 1990- och det tidiga 2000-talets värsta idealistiska dillerier ha klingat av; 93 % anser exempelvis numera att det viktigaste är att känna sig "fri" och fler anser att inte hitta jobb är ett större orosmoment än miljöförstöringen. Borta verkar också den värsta vänsterdystopismen vara. Tvärtom tycks det blåsa något av en optimistisk värdekonservativ vind bland unga. Bland annat så anser många att det är viktigt att ha en fungerande familjesituation, bra skolmiljö och känna tillhörighet till en religion. Så nu får dom väl kalla in till krismöte på Sveavägen 68 och sen hålla anklagande utfrågningar på Kulturhuset... För så här kan det ju inte få va´i världens "progressivaste" land!!

Detta avslöjar miljöbluffen!

Närmast som en kuriositet nämndes på TV-nyheterna i morse att en 30 meter stor asteroid i natt dundrade förbi jorden på ett avstånd motsvarande 1/5 av månens. Och bumlingen hade upptäckts, av en ren slump, för mindre än en vecka sedan. Om den hade slagit ner hade tusentals kvadratkilometer kunnat ödeläggas, kanske miljontals människor dött.

Se där ytterligare ett bevis för hur hycklande (och politisk) den så kallade miljödebatten är! För fatta vilket himmelskt väsen det denna morgon borde vara på miljödårarna. Kometer och asteroider är ty det i särklass största och vetenskapligt enda oomtvistade hotet mot inte bara mot det nuvarande klimatet, utan hela mänsklighetens existens. Jordens bana korsas nämligen ständigt av sådana och frågan är inte om utan när en kommer att dimpa ner. Och om det skulle råka bli fråga om en något lite större variant än morgonens, ja då kommer det verkligen att osa svavel. Greenpeace kan fråga dinosaurierna.

För att kunna undvika en sådan katastrof måste en komet eller asteorid upptäckas åratal, helst flera decennier i förväg. Skallande rop och ilskna demonstrationer med krav på att ta hotet på allvar och satsa resurser på det har dock, vad jag kunnat se, aldrig fyllt gatorna. I stället får kometövervakningen fortsätta skötas av en handfull överarbetade och underbetalda astronomer. Och glada amatörer med privatteleskop.

Nej, miljörörelsen har i stället fullt upp med att, på basis av en illa underbygd teori, kräva att biljontals dollar skall läggas på att undanröja hotet från en eventuell tvågradig eller så temperaturhöjning hundra år från nu. Men det är klart, komethotet låter sig ju inte ens på papperet lösas av nya skatter och regleringar av vårt vardagsliv. Det kräver i stället utvecklandet av raketer och vätebomber kraftiga nog att pulvrisera kometer miljontals mil härifrån. Och rop på kärnvapen går ju inte riktigt ihop med näbbstövelimagen.

Växthuseffekten?

Följande stycke är från (SvD 090302) sent i e.m:

Uppemot tre decimeter snö rapporterades i storstäderna på den amerikanska östkusten och även sydstater som Alabama och Georgia fick snö. Skolor stängde från Virginia i söder till Maine längst i norr, och bara i New York fick en miljon skolbarn ledigt. Snösvängen hade inte en chans att hinna med att röja alla vägar och trottoarer.

Värmen sprider sig tydligen. Söderut, till området runt ekvatorn...

Historiskt beslut

Jag fick glädjande nog fel i min tidigare förutsägelse - facket går med på en form av lönesänkningar för att hjälpa industrin att klara sig igenom krisen! Äntligen ett stort, historiskt steg i rätt riktning (även om den tekniska utformning av förslaget verkar aningen överdrivet komplicerat). Så fungerade nämligen den svenska arbetsmarknaden fram till och med 1940-talet. Och Sverige klarade sig då genom kriser mycket snabbare och smidigare än efter "den solidariska lönepolitikens" introduktion på femtiotalet.

I väntans tider...

Någon form av "krisuppgörelse" verkar under dagen vara på gång inom industrisektorn (DN 090302). Vad denna kommer att innehålla skall bli intressant att se. Jag gissar på tillfälligt lönestopp. För att tro att SAP/LO skulle återvända till sitt ursprung och som under sina regeringsinnehav på 1920-talet acceptera en klassisk liberal arbetsmarknadspolitik, där löner inte bara kan gå upp i högkonjunktur utan också kan justeras nedåt i lågkonjunktur för att hjälpa företag att överleva, vore nog att hoppas på alltför mycket...

Bortom vänster och höger

De två partierna FPÖ och BZÖ vann stora framgångar i gårdagens regionalval i Österrike (DN 090302). Och svensk media är, som alltid, helt på det klara med att deras negativa inställning till invandring per automatik gör dem till "extremhöger". Nu finns det dock ingenting specifikt höger med "invandrarfrågan". Genom historien har tvärtom politiker på båda sidor gjort sig skyldiga till xenofobi.

Vid förra sekelskiftet rådde exempelvis i vårt eget land en rörande enighet om att Sverige och svenskarna borde vara sig själva nokk. Konservativa krävde att Sverige borde skyddas med både tullar och gevär. Och i Social-Demokraten for en August Palm ut mot både utlänningar och krav på mänsklig res- och rörelsefrihet:

[L]efve den fria konkurresen! hip! hip! Importera 150 000 kineser, så blir Stockholms hela knotande, uppstudsiga arbetarekår öfverflödig. En kines kan lefva på en näfve risgryn om dagen, ja det påstås t.o.m. att han nöjer sig med samma mjölröra som en hund. Lefve den fria konkurrensen. Hit med kineserna!

Även dåtidens socialliberaler var invandrarnegativa. Bland annat utgav den vänsterliberala studentföreningen Verdandi i Uppsala ett häfte om typiska skallformationer hos de vita ”högre raserna”. Och så vidare.

Det är också resterna av denna rödbruna röra som i dag återspeglas i allt från LO:s krav på lagar mot "social dumping" till Sverigedemokraternas partiprogram, som knappast är entydigt "höger". Vid sidan av krav på ett bättre småföretagarklimat och ett starkare försvar innehåller det nämligen en lång rad punkter som enligt en traditionell definition enbart kan beskrivas som "vänster". Som nej till EU, ökade sociala utgifter och rena gröna vågen-fulmerier, som att "Ett ekologiskt tänkande och medvetande ska genomsyra all verksamhet inom det energipolitiska området."

Och detta är ingen tillfällighet. De partier som svensk media brännmärker som "extremhöger" uppvisar nämligen ofta varianter på samma tema. Som det ovan nämnda BZÖ, som förutom krav på en striktare invandringspolitik även, bland annat, kräver ett stopp för EU:s utveckling, en "social marknadsekonomi", skärpta arbetstids- och miljölagar, ett införande av en internationell s k Tobinskatt på finanshandel, grön skatteväxling, en "renationalisering" av jordbruket och statligt stöd till organisk odling.

Svenska journalister borde därför - om de nu är intresserade av att förmedla sanningen vill säga - ta sig en rejäl funderare på hur de beskriver saker och ting för sina läsare och tittare.