Idiotisk uppgörelse

Jag hade tänkt skriva något nyktert om gårdagens uppgörelse mellan regeringen och MP om flykting- och invandringspolitiken. Men dels har jag för mycket annat att göra, dels upptäckte jag nyss att Svenskan till stor del gjort jobbet åt mig här. Låt mig dock bara komplettera det dom skriver med en egen reflektion: att den låt-gå-politik som uppgörelsen i praktiken innebär - med garanterad rätt till skola och sjukvård, med mera för illegala invandrare - redan har prövats i flera länder, däribland USA. Och den har där liksom överallt annars slutat med samma resultat: skenande kostnader, en stort sjok andra klassens innevånare som lever i en skuggvärd bortom lag och rätt och ett explosivt missnöje bland både "infödingar" och lagligen invandrande. Så, svenska politiker skall ergo nu testa samma grej som de gjort så mången gånger förr - att medvetet blunda för verkligheten och närmast på pin kiv göra om andras misstag för att se om de trots allt nog inte kanske, eventuellt, möjligen, trots allt inte kan fungera här... FYI: Jag kommer icke att bli ett dugg förvånad om SD får upp emot 10 % i nästa val, mycket beroende just på detta.

I rest my case!

Några minuter in i denna video säger Jimmy Åkesson det jag alltid hävdat och de politiskt korrekta blir ursinniga när man påpekar -- att Sverigedemokraterna vid sidan av sitt krav på en strängare invandringspolitik i allt väsentligt är ett socialdemokratiskt välfärdskramarparti.

- I rest my case!

Ytterligare en tillnyktring

Ytterligare en västeuropeisk ledare av rang har nu tagit bladet från munnen och sagt det alla vettiga människor i decennier kunnat se med sina bara ögon: att den oändliga kravlöshet beblandad med bidrag som går under titeln multikulturalism i praktiken inte fungerar. Denna gång är det Storbritanniens premiärminsister David Cameron som vågat ta bladet från munnen och säger att kejsaren är naken.

Han efterlyste en "mer aktiv, muskulär liberalism", där lika rättigheter, rättssäkerhet, yttrandefrihet och demokrati aktivt upphöjs för att skapa en starkare nationell identitet.

- Om vi ska besegra det här hotet, tror jag att det är dags att vända blad för den misslyckade politiken tidigare, sade han under en paneldebatt som Tysklands förbundskansler Angela Merkel deltog i.

Sunt förnuft alltså. Tänk om någon ledande svensk politiker kunde våga säga samma sak, börja ändra på både politik och retorik och därmed - på sikt - rycka undan mattan för mer subversiva krafter som visserligen säger samma sak, men som i praktiken har grumligare motiv för det. Vi väljare och medborgare väntar...

Tillägg: En debattör i Wall Street Journal tar idag (9/2) upp Camerons tal och ger honom beröm för det:

Multiculturalism is a deeply misunderstood idea. That was one of the reasons for its political success. People were led to believe that "multiculturalism" meant multiracialism, or pluralism. It did not. Nevertheless, for years anybody who criticized multiculturalism was immediately decried as a "racist."

But the true character and effects of the policy could not be permanently hidden.
State-sponsored multiculturalism treated European countries like hostelries. It judged that the state should not "impose" rules and values on newcomers. Rather, it should bend over backwards to accommodate the demands of immigrants. The resultant policy was that states treated and judged people by the criteria of whatever "community" they found themselves born into.

I Sverige fortsätter dock förnekelsen, som i DN igår...

Dags för klarsyn!

Man skall förvisso aldrig dra för stora växlar på enskilda händelser. Men, något säger mig att dagens nyhet om att Carl Bildt och Tobias Billström pratat realia om den svenska flyktingpolitiken om något år kommer att framstå en 'fork in the road' i svensk politik. För nu tvingas nog ä n t l i g e n den styrande, tvärpolitiskt sammansatta och åsiktsmässigt likriktade eliten i Sverige (eller mer konkret: de hundratalet eller så fiiina Så-ska-det-låta! människorna på Söööder som genom att intervjua, citera, ligga med och klia varandra på ryggen i praktiken styr landet via TV-studios och kultur- och ledarsidor) att sluta låtsas som om det regnar.

För om Bildt och Billström nu har sagt det som de uppges ha sagt, så är detta (även om kanske vissa ordval etc. kan kritiseras) ett bevis på att det faktiskt finns en insikt om de problem som den förda invandrings- och flyktingpolitiken skapat även uppe på de högsta politiska höjderna. Och då lär det framgent bli omöjligt för eliten att fortsätta låtsas som att allt bara är frid och fröjd. För gör de det kommer de att ge Sverigedemokraterna än mer vind i seglen än de redan har. Och insikten om detta torde, tillsammans med lukten av förlorade röster (läs: mandat, makt och partistöd), vara ett tvärsäkert sätt att få till och med den mest verklighetsfrånvarande svenska politiker att vakna till.

Då varje uns av nykter reflektion kring det Bildt och Billström lär ha sagt ännu framkallar sedvanliga kräkreflexer hos PC-hypokondriker som Cecilia Wikström och Maria Wetterstrand, låt mig bara redogöra kort för min syn på invandring och flyktingmottagande.

Jag vill kunna bo, leva och arbeta var jag vill i hela världen. Jag stödjer därför i princip alla andras rätt att också göra detta. Samtidigt har jag sett, hört och läst tillräckligt för att inse att alltför stor och snabb invandring ofta kan skapa problem och inser därför att denna vision enkom kan genomföras långsiktigt. EU:s Schengensamarbete är ett bra exempel på hur människors rörelsefrihet kan utvidgas successivt i praktiken.

Flyktingpolitiken måste härför också fram tills dess fri rörlighet en dag kan införas drivas efter två principer: a) Ta emot de det är mest synd om! Och b) Inga bidrag!

Sverige och andra västeuropeiska länder har i decennier i en sympatisk men ack så fåfäng vilja att framstå som oändligt goda tagit emot fler flyktingar än respektive samhälle kunnat integrera, samtidigt som man ofta fallit undan för fackliga och andra krav på att hindra flyktingar att arbeta. Och då därtill dogmen om "multikulturalism" ställt till det ytterligare - genom att i praktiken förbjuda krav på språkkunskaper och en nödig grad av assimilation till rådande sociala och kulturella normer - så har resultatet blivit enorma bidrags- och andra kostnader för samhällena och ett utbredd utanförskap bland flyktingarna (som bland annat göder och föder militant islamism).

Tills vidare måste vi därför, enligt mig, även begränsa flyktingmottagandet (till exakt vilken nivå får diskuteras annorstädes) och politiken inriktas på att via assimilation integrera de som redan finns här så snabbt som möjligt. Och det finns inget bättre sätt att göra detta än att se till att folk får ett arbete - ehuru om nödigt mycket simpelt till att börja med.

Jag är ergo allt annat än rasist. Dylika reflektioner upprör nu säkerligen ändå de som alltid tror sig veta bäst, aldrig tvekar att blunda inför den ofta bistra verkligheten och anser att inget pris som kan betalas med andra skattepengar är för högt för att fortsätta de senaste decenniernas misslyckade politik. Jag ber dem dock nu att sluta drömma och börja tänka, innan det är för sent. För fortsatt ignorans kommer som sagt garanterat bara att gynna SD, hur många stolta och högtravande proklamationer om behovet av "gränslös solidaritet" och annat ni än lyckas producera!

Härför: Sluta skälla på Bildt och Billström och ta istället deras resonemang som utgångspunkt för en förutsättningslös revidering av den svenska invandring- och flyktingpolitiken. Det skulle vi ty alla - svennar och blattar, nuvarande likväl som framtida svenskar - bara ha allt att vinna och inget att förlora på...

Bra av Merkel

Tysklands förbundskansler ansluter sig nu till en växande skara politiker, analytiker och andra som slutligen tar bladet från munnen om dösnacket rörande "multikulturella" samhällen. "Invandrare måste lära sig tala tyska" säger hon bland annat. Bra! Jag är principiellt för alla människors rätt att få bo, leva och arbeta var de vill. EU:s inre marknad är ett utmärkt exempel på hur sådant långsiktigt kan göras möjligt. Men jag är samtidigt också realistisk nog för att inse att utvecklingen måste få ta tid och att alla samhällen måste hålla ihop. Och då är bland annat ett gemensamt språk ett absolut minimikrav!! Invandringsdebatten i både Sverige och Europa har på tok för länge präglats av tokliberala fantasier om att det inte skulle behövas gemensamma politiska, sociala och kulturella lagar, normer och värderingar. Detta har skapat enorma problem. Nu håller debatten till slut på att nyktra till...

Yrvaket om islamismen

Och så verkar då till slut, efter sisådär tio-tjugo års sedvanlig fördröjning, den svenska eliten börja fatta att islamismen är ett problem. Företrädare för PK-maffian dryftar i alla fall nu frågan på en konferens. Invandrare själva har dock som synes gjort denna iakttagelse för länge, länge sedan:

När Kadafi Hussein började arrangera alkoholfria musikfester i Folkets hus i Rinkeby i västra Stockholm hotades både han och festdeltagarna.

- Självklart blev ungdomarna skrämda när de där gubbarna stod utanför och skrek att de var på väg till helvetet, att de inte ska gå på festen. Det är förnedring och kränkning. Det är hemskt, säger Kadafi Hussein, som arbetar som ungdomsledare på Folkets Hus.

Han anser att det svenska samhället har varit undfallande mot de här grupperna och i flera fall legitimerat deras verksamhet. Bland annat genom att ge bidrag till fritidsgårdar där det skett rekrytering av ungdomar till den radikalislamistiska gruppen al Shabab i Somalia.

Detta sista kan man tyvärr bara hålla med om. Blåögdheten rörande denna fråga har varit rent häpnadsväckande. Och frågan är väl nu om det senkomna uppvaknandet kom i tid...

Etablissemanget får skylla sig självt

Jag fick på morgonen en e-mailfråga vad jag anser om de senaste dagarnas debatt om Sverigedemokraterna och Jimmy Åkessons utspel om muslimsk invandring (se exempelvis följande artiklar SvD 091021 och DN 091021 från dagens skörd i ämnet). Jag beklagar att jag tills nu av tidskäl inte haft tid att delge läsekretsen min syn på detta spektakel. Men låt mig här kompensera med en lite längre analys.

Först ett principiellt statment. Yttrandefriheten i en demokrati anser jag måste vara i det närmaste absolut. Det vill säga alla måste kunna få säga vad de vill så länge det inte rör sig om att A) sprida uppgifter som utgör hot mot rikets säkerhet (läs: spioneri) eller B) handlar om målmedvetet spridande av rent förtal mot specifikt utpekad person (typ: ”NN har våldtagit sin dotter” om detta inte är bevisbart i domstol). Tillåts inskränkningarna gå längre än så hamnar vi ofelbart i en situation där politiska och andra åsikter, tycken och smaker sätter gränserna för yttrandefriheten. Och då har vi lämnat demokratin bakom oss!

Jag anser ergo att Jimmy Åkesson & C:o måste få säga vad de tror och tycker, till exempel om muslimsk invandring, så länge han inte bryter mot A eller B ovan. Och det har de, såvitt jag med mina begränsade juridiska insikter kan förstå, inte gjort.

Detta sagt så vill jag också understryka att jag inte anser att muslimska invandrare per se utgör ett problem. Tvärtom anser jag att dessa (varav jag personligen känner ett flertal) på många sätt bidrar med många bra saker till Sverige. Och då kanske framförallt en mycket välbehövlig osvensk initiativförmåga. Tänk bara på alla pizzerior och ”turkkiosker” som sedan länge finns på nästan alla orter. Hur många av oss ”arier” vore beredd att till såsom ofta är fallet minimal betalning bemanna dessa institutioner framemot midnatt varje dag?

Dock! Detta innebär inte att jag inte samtidigt ser problem med den stora invandring som skett till Sverige under senare decennier. Alla samhällen måste ty för att fungera och långsiktigt hålla ihop vila på en gemensam människo- och världsuppfattning. Kraven på acceptans för och anpassning till vår kristet-judiska tradition och västerländska liberala arv rörande mänskliga fri- och rättigheter har varit på tok för låga och måste därför omgående bli både högre och hårdare. Kulturhistorisk relikter som tvångsäktenskap är till exempel helt oacceptabla. Liksom de krav som vissa extremister ställer på speciallagstiftning för muslimer. Vill man leva under en regim som godkänner dylikt får man helt enkelt bosätta sig någon annanstans, typ Saudiarabien.

Vidare blundar jag inte, såsom mången politisk pellejöns medvetet har gjort i decennier, för de problem som härför uppstått i den skärningspunkt mellan massarbetslöshet (för det är vad det handlar om i många invandrarkretsar), ghettobildning (typ Rosengård) och militant islamistisk propaganda (igen, kravet på speciallagstiftning) som den nuvarande politiken skapar. Dagens situation är uppenbart en helvetesbrygd som skapar problem. Och det enda sättet att långsiktigt lösa dem är, vid sidan av högre krav, att avskaffa bidragspolitiken och modernisera arbetsmarknaden – bland annat genom att avskaffa LAS – så att arbetslösa invandrare kan få jobb och därmed chansen bryta sig loss ur betongförorterna.

Vad åsiktsnoblessen i Sverige måste göra är härför att våga tänka om och tänka nytt. Denna insikt är heller inte, som min bloggkollega Dick Erixon så insiktsfullt skrev om i går, speciellt märkvärdig. För utanför mellanmjölkens land är det nämligen en mainstream åsikt, bland annat företrädd av (som kan ses på namnen nedan) flera debattörer med arabiskt och/eller islamiskt ursprung, att den nuvarande politiken är ohållbar:

Filosofen och professorn Francis Fukuyama har kritiserat mångkulturalismen, liksom förre holländske parlamentsledamoten Ayaan Hirsi Ali och kanadensiske författaren Irshad Manji. Syrienfödde professorn Bassam Tibi har i Der Spiegel sagt att “européerna har slutat försvara sina värderingar”. Obama-supportern och författaren Andrew Sullivan har varnat det liberala Europa för att begår självmord genom att stämpla kritik mot fundamentalistisk islam som rasism. Den
välkände kolumnisten James Pinkerton har skrivit, “Let’s be honest: Multiculturalism can kill a nation”.

Brittiske författaren Melanie Phillips menar att medierna sedan Rushdie-affären ägnar sig åt självcensur om islam. Den indienfödde författaren och programledaren Kenan Malik menar att vänstern i väst av hänsyn till islam överger upplysningen. Amerikanske författaren Bruce Bawers nominerades till bokpriser för “While Europe Slept: How Radical Islam is Destroying the West from Within”. Vänsterintellektuelle Christopher Hitchens menar att “liberala samhällen gör sig medskyldiga till sin egen undergång” genom att inte försvara upplysningens värderingar mot islamism.

Summa summarum så anser jag härför att vad PK-etablissemanget de senaste dagarna, genom att förena förfelad välvilja med en rejäl skopa skär dumhet, (åter) lyckats med enbart är att ge Sverigedemokraterna spaltkilometer med gratisreklam i en fråga som är lika komplex som den är användbar för folk med mindre behagliga målsättningar. Och att man genom att reagera som förtörnade oskulder och i praktiken fortsatt förneka problem som alla svenskar vet existerar närmast garanterat SD säte och stämma i Riksdagen efter nästa års val.

Jag hoppas sannerligen att jag får fel på denna sista punkt, för vad Sverige mest av allt av en lång rad anledningar behöver är ett fortsatt stabilt, borgerligt regeringsinnehav i minst fyra år till. Men efter den nuvarande cirkusen tyder allt mindre på att så kommer att bli fallet. Istället hotar en socialdemokratisk minoritetsministär ledd av Mona Sahlin, bygd på aktivt stöd från Lars Ohly/Peter Eriksson och därtill indirekt beroende av SD.

Och mycket värre än så kan det inte bli…

Vansinnespolitiken fortsätter

Det vansinne som kallas svensk invandringspolitik fortsätter skapa problem. Att den nuvarande politiken är destruktiv för både Sverige, svenskarna och de som aspirerar på att få bli det står sedan länge klart för alla. Förutom för ett litet massmedialt tongivande antal idealistiska journalister och dito vänster-, miljö- och folkpartister, vars ylande om att varje förändring vore en försämring leder till att Sveriges fortsätter sprattla emot i arbetet med att finna en EU-lösning på problemet (SvD 090313).

I min bok, som släpps om två veckor, har jag sammanfattat bakgrunden till den nuvarande svenska politiken:

Den nya utrikespolitiken (från och med 1960-talet) skulle också så småningom leda fram till ett av modern svensk inrikespolitiks största debacle. För samtidigt som Sverige gjorde sig känt som moralisk stormakt blev (...) de ekonomiska tiderna kärvare och arbetslösheten steg. LO började därför mot slutet av 1960-talet kräva ett stopp av den ekonomiskt och socialt lyckade arbetskraftsinvandring som pågått under hela efterkrigstiden. Ett krav som den socialdemokratiska regeringen också till slut, 1974, skulle gå med på. Men då Sverige som världssamvete inte gärna kunde leva med stängda gränser började signaler sändas ut om att landet i stället var berett att ta emot förföljda. Varpå politiska flyktingar från världens alla hörn – varav ironiskt nog ett icke obetydligt antal från svenska bistånds länder – raskt började anlända. Men då även dessa förnekades rätten att arbeta hamnade de ofta som socialbidragstagare i miljonprogramsområden, som på många håll därför först skulle utvecklas till etniska enklaver och sedan till getton, präglade av en typiskt svenskt blek men ändå misär (Rinkeby utanför Stockholm, Gottsunda i Uppsala, Rosengård i Malmö, med flera). Invandringen skulle därmed för första gången i svensk historia bli en samhällsekonomisk belastning. Och därför periodvis också en brännande politisk fråga.

Man behöver alltså - vad som än ofta påstås - inte vara rasist för att vara kritiker av den nuvarande invandrings- och flyktingpolitiken. Personligen har jag den principiella åsikten att fri rörlighet för folk, varor och tjänster skall råda i hela världen. Samtidigt är jag realist och både in- och anser att regleringar under överskådlig framtid måste finnas kvar. Samt att hårda krav på assimilering kan och måste ställas på den som invandrar till ett land. Men sådana simpla och humana ställningstaganden betecknas väl i politiskt korrekta kretsar som ren nazism...

Huvudet på spiken!

Missa inte Maciej Zarembas senaste artikel i DN om den havererade svenska integrationspolitiken. Han konstaterar där nämligen bland annat att:

”Folkhemmet” har (...) för Sverigedemokraterna en lika positiv laddning som det har på ledarsidan i Dala-Demokraten. Och tittar man efter är det ingen stor
skillnad mellan deras program och SAP:s på trettiotalet, bortsett från den detaljen att ett världskrig passerat, 80 år förflutit och världen förändrats i grunden. Så numera måste man övertyga folk om sådant som man den gången inte skrev i partiprogram, eftersom det togs för givet: att svenskar är ett folk med samma tro, seder och utseende och just därför är de solidariska med varandra. Och självfallet håller sig borta från Europa, som befolkas av oförnuftiga och främmande element.

Huvudet på spiken!

Superb artikelserie

Missa inte dagens avsnitt av Maciej Zarembas reportageserie om (bristen på) integration i Sverige: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vilse-i-mangfalden-1.813433 Superb!

Bra ny artikelserie

Kort och gott - missa inte detta: http://dn.se/kultur-noje/svensk-var-god-droj-1.810524

Efterlängtad tillnyktring

En (m)-arbetsgrupp presenterar i dag i DN ett förslag till ny invandringspolitik. Gott, för den gamla har, som gruppen konstaterar, "sällan gett seriösa svar på rimliga frågor om vad som kan följa i invandringens spår." Personligen har jag den principiella åsikten att fri rörlighet för folk, varor och tjänster skall råda i hela världen. Samtidigt är jag realist och in- och anser att regleringar under överskådlig framtid måste finnas. Samt att hårda krav på assimilering därför kan och bör ställas på den som invandrar till ett land. Och att straffet för den som missbrukar det förtroende ett nytt medborgarskap innebär skall vara hårt.

I synnerhet det senare har länge i de oändligt godtrogna sillmjölkarnas land varit likställt med rasism. Men nu kanske det håller på att släppa. Moderatgruppen föreslår nämligen bland annat "Att etablera sig innebär att skaffa bostad och arbete, bli självförsörjande och tillägna sig grundläggande kunskaper om svenska lagar och regler." Samt att "Medborgarskap som givits på felaktiga grunder ska därför kunna återkallas. Det kan handla om falsk identitet, hot eller mutor." Att dylika självklarheter över huvud skall behöva sägas/skrivas - och kommer att utlösa ramaskrin i politiskt korrekta cirklar - är givetvis ett historiskt och intellektuellt fattigdomsbevis av monumentala mått.

Men låt gå, bara något händer innan frustrationen hos svenska folket tar överhanden. Kommer exempelvis Sverigedemokraterna in i riksdagen 2010 får ty det politiska etablissemanget skylla sig självt. Och vi medborgare, som vanligt, sota och betala för deras misstag.