Det lutar mot seger

Det lutar mot att det blir en ny högerregering i Australien ledd av en (om jag förstått det rätt) mycket AGW-kritiskt inställd premiärminister! Världen är på G och blir bättre dag för dag... :-D

Ny spik i klimatkistan

I svensk media har den granskning av IPCC:s arbetssätt som presenterades i går av vissa framställts närmast som en frikännande dom. Utomlands låter det dock (som så ofta) betydligt annorlunda:

A high-level inquiry into the Intergovernmental Panel on Climate Change found there was “little evidence” for its claims about global warming. It also said the panel had emphasised the negative impacts of climate change and made “substantive findings” based on little proof.

Man får givetvis tro på vem man vill. Men jag har min uppfattning klar om vem som ljuger och vem som talar sanning i den bisarra gröt som alla försök att rädda Teorin undan Verkligheten efter Climategate utgör.

Patetisk tillställning

Sahlin & C:o försöker

sprida rökridåer krings sin politik...

Vänsterröran har just presenterat sitt valmanifest. Mycket symboliskt försvann periodvis ljudet från den livesändning jag tittade på, men det som nådde ut i etern räckte gott för att kunna konstatera att det enda som hände var att redan känt blandades med redan glömt hårdrökt valfläsk under temat Allt till alla! Jag har följt svensk politik sedan 1980-talet. Och jag har aldrig sett en mer patetisk tillställning. De vackra ordens antal överträffades enkom av antalet miljarder, som sprättes omkring likt leksakspengar.

.

De rödgröna tror sig tydligen kunna köpa valet genom att producera klyschor och pytsa ut håvor till strategiska marginalväljargrupper. I verkligheten handlar det dock, som alltid, bara om tre saker: högre skatter, fler förbud och mindre frihet. Det vill säga samma gamla politik som sist gång, vilken förde Sverige långt in i stagnationens och utanförskapets tassemarker. Detta bedrägeri kommer troligen och förhoppningsvis inte att fungera. För då återstår bara emigrationen...

Läget allt stabilare

De goda siffrorna för de borgerliga håller i sig. I dag kom två mätningar, varav den ena (Skop) visar att de borgerliga åtnjuter en växande ledning. Och även den andra, från United Minds, som hittills ofta avvikit från den allmänna opinionsbilden, visar en liknande tendens. Jag är som jag skrivit tidigare något skeptisk till United Minds mätningar då de enbart görs via nätet. Men dagens nuffror ligger alltså mer i linje med den allmänna bild av opinionsläget som kanonaden av mätningar nu visar.

Opinionbilden håller m a o på att stabiliseras till borgerlig fördel!

Idag presenterar de rödgröna också efter sju sorger och åtta besvär sitt valmanifest. Och detta är t o m enligt svensk media de rödgrönas sista chans att vända vinden inför valet. Om en dryg vecka eller så bör vi nog därför ha en ganska god bild av hur valet kommer att sluta. Jag tippar att de rödgröna då kommer att ha hunnit hämtat in något av den senaste veckornas stora tillbakagång, men inte tillräckligt. Och att den stora frågan på valkvällen därför kommer att bli om SD kommer in och blir vågmästare eller inte...

Fullständig intellektuell kollaps

Jag skrev bara för någon dag sedan att paniken troligen snart kommer att börja sprida bland de rödgröna på grund av deras usla opinionsläge. Och nu har det skett. LO:s ordförande(sic!) går ty nu ut och förklarar i en debattartikel att hennes parti - d v s sossarna - medvetet kommer att bryta mot lagen om det vinner valet i Stockholms län. Så nu är det alltså offentligt: den svenska arbetarrörelsen deklararer öppet att den struntar i den demokratiska rättsstaten och dess spelregler. Jag är inte jurist, men borde detta inte föranleda en förundersökning för förberedelse till brott (eller vad det nu heter)? Och vad kommer härnäst - LO-finansierade gerillastyrkor i Dalarnas skogar om de borgerliga vinner valet?*

*) Observera att detta påstående kan innehålla spårämnen av ironi.

Hehehe

Gå med i Svenska Bostadslotteriet!

Ajajaj

Enligt Aftonbladet ägnar sig Moderaterna åt närmast subversiv verksamhet genom att försöka vinna väljare i glesbygd genom att tala om vad vänstern och Oheliga Maria (Wetterstrand) tänker göra om de vinner valet. Ajajaj...

Minst 300 000 besökare

(S)vensk media förnekar sig sällan. Och drar sig aldrig för att frisera sanningen. Att den kontroversielle konservative medieprofilen Glenn Beck i går höll ett massmöte i Washington DC nämns förvisso av bland annat DN. Men de skriver att det besöktes av "tiotusentals" människor när verkligheten var att det var minst 300 000 som kom. Men, detaljer, detaljer, vem bryr sig i den internationella sliberalismens kamp för att få Verkligheten att framstå som något mindre bister för Obama & C:o...

Stor och stabil ledning

Det har under de senaste månaderna vuxit fram en stabil och under senare veckor även stor borgerlig ledning inför valet. I dagens mätning får de t o m egen majoritet trots att SD åter igen kravlat sig över fyraprocentspärren. Det är det dock definitivt ännu för tidigt för att börja fira. Moderna väljaropinioner växlar ty snabbt och att underskatta vänstern i detta läge vore livsfarligt. Vi får därför hoppas att de borgerliga nu lägger i en ännu högre växel och kör vidare, ända in i mål på kvällen den 19 september.

.

Tillägg: Läs också PJ Anders Linders ledare om sossarnas problem. Uppmuntrande! ;-)

Missa inte...

...Leif Lewins debattartikel i DN idag om framväxten av en borgerlig svensk historieskrivning:

Så här skulle den kunna låta: Kärnan är berättelsen om hur ett land av bidragspolitik blev ett land för arbetspolitik. Det var ett socialt framsteg när klassklyftorna och klassegoismen ersattes av den socialdemokratiska välfärdsstaten och det allmänna tog ansvar för de svagare. Men så småningom blev omsorgssystemen så omfattande att det blev frestande för allt fler att åka snålskjuts. Initiativförmåga och framstegstro klingade av. Vi fick ett system av ”inlärd hjälplöshet”. På papperet var Sverige ett av jordens sjukaste länder.

Den berättelse de borgerliga spinndoktorerna nu måste anstränga sig att sprida är att det är alliansregeringens förtjänst att ha brutit med det systemet. Som alla systemförändringar finns det kvardröjande samordningsproblem och man måste visa största hänsyn till dem som riskerar att hamna mellan stolarna. Men i princip är denna systemförändring riktig.

Redan börjar vi se den borgerliga berättelsen, till exempel i filmer om volontärer, välvilja och välgörenhet. För den stora majoritet som åtnjuter lyckan av bibehållen arbetsförmåga är arbetet inte bara grunden för välstånd utan också grunden för solidaritet med dem som verkligen behöver få del av den välfärd vi andra arbetar ihop. Så återgav de borgerliga landet dess arbetsmoral.

Detta är en otroligt spännande och - framförallt - helt nödvändig utveckling. Den moderna (s)venska historieskrivningen är nämligen så full med partipolitiskt motiverade fel, överdrifter och t o m rena lögner att den måste ersättas med något nytt och bättre.

Intressant krönika

Här är ett intressant inlägg om hur amerikanska liberaler nu anklagar folket för sina egna misslyckanden.

Behövligt Skellefteå(s)kifte

Alliansen i Skellefteå hoppas på maktskifte i staden efter en ziljon års sossestyre och tar musiken till hjälp. Jag önskar dom lycka till - det vore sannerligen behövligt! :-)

Kul kampanj

Centerpartiet lanserar idag kampanjen Gilla RUT där man på ett lite kul sätt kan vara med och visa sitt stöd för forsatt RUT-avdrag. Jag uppmanar givetvis alla som det är någon som helst ruter i att gå med! ;-)

Egen valaffisch

Den rödgröna utrikespolitiken diskuteras på tok för lite!

Snabba ryck

Den här snabbt framtagna "motaffischen" av M är riktigt bra...
.
Tillägg: Timbro har låtit undersöka vad LO:s medlemmar tycker om att deras pengar går till att stötta Socialdemokraterna i valet. Och svaret är - inte!

Nu kommer paniken...

Efter Mona Sahlins mediokra insats i TV-utfrågningen i går och dagens Synovatemätning, som inte bara visar på en kraftig utökad borgerlig ledning utan också ger sossarna det sämsta resultatet sedan krishanteringsåret 1997, förutspår jag att paniken nu strax kommer att bli tydlig inom det rödgröna blocket. Att S idag lägger sig platt för V och MP:s krav på en snabb svensk harkranksreträtt från Afghanistan och att Thomas Bodström tröttnat och drar i väg en vecka till Staterna är garanterat tidiga tecken på detta. Så nu skall jag till ICA och köpa popcorn. För om de rödgröna under de sista veckorna av valrörelsen grips av panik kommer det antagligen att bli ännu roligare än när de presenterade idéerna om tunnelbanebutlers och ålderdomshemsclowner. Hur nu det skall gå till... :-D

Intressant filmklipp

Här är ett filmklipp som tar upp det katastrofala läget i den amerikanska ekonomin. Ciceron är den esoteriske Glenn Beck, men inslaget innehåller ett högst allvarligt budskap i alla fall.

Bra förslag för vanligt folk!

Alliansens gemensamma valmanifest innehöll (som väntat) inte speciellt mycket nytt, eftersom de flesta förslagen redan läckts eller presenterats. Det blir bland annat mer pengar (tyvärr i vissa fall i form av högre bidrag snarare än ökade avdrag och inkomstmöjligheter) till bland annat pensionärer, studenter och ensamstående, plus en hel rad övriga mer eller mindre bra förslag (läs hela listan här). Tyvärr har det också smugit sig in ett par förslag på skattehöjningar på cigaretter och brännvin. Som tur är återfinns dock ingen besinskattehöjning. Och i jämförelse med den kanonad av skattehöjningar och annat vansinne i form av tunnelbanebutlers, ålderdomshemsclowner och liknande som väntar om de rödgröna får ta över så får man väl godta de förseslagna höjningarna - om än under protest!!!

.

Alliansens satsar alltså på att fortsätta att ta från staten och ge till folket, samt satsa på tillväxt- och företagsfrämjande åtgärder. Med fortsatt borgerligt styre kommer det därför att bli bättre tider för vanligt folk, hårdare bandage för byråkrater, fler jobb och större personlig frihet. Man kan därför inte låta bli att dra på smilbandet åt oppositionens krystade kommentarer. Och speciellt sjukt kul är Kommunals ordförandes reaktion om att "Än en gång ger Alliansen mest pengar till de som behöver det minst." Ja, vi vet ju alla vilka enorma mängder pengar som just studenter, pensionärer och ensamstående vältrar sig i...

.

Vore jag medlem i Kommunal (eller f ö något annat fackförbund) skulle jag denna eftermiddag ringa mitt lokala ombud och begära omedelbart utträde med motiveringen att dravlet denna gång nått oförsvarliga höjder och det egna valfläsket blivit mer mer än lovligt överstekt. Men det är ju bara jag...

.

Tillägg: I dag kom siffror som visar att arbetslösheten fortsätter att falla. Därför dags för en finansminister Ohly? Knappast...

Tillägg II: Se presentationen av valmanifestet här!

Tillägg III: I går kom tydligen ytterligare en opinionsmätning. Och den visade på fortsatt egen majoritet för Alliansen!

Helt appropå...

"Don't mess with Texas!"

Texas går till motangrepp mot Obamaadiminstrationens växthusvansinne. Bra! För Climategate må ha blivit alarmisternas El Alamein, men kriget måste fortsätta tills segern är vunnen...

En till

Ytterligare en mätning visar i dag trygg borgerlig ledning... :-)

Tillägg: Oups, det hade visst kommit en till (som visar samma resultat)...

Utmärkt förslag!!!

Alliansen föreslår nu att den s k restaurangmomsen sänks. Utmärkt! För dagens skillnader mellan att äta "ute" och "hemma" skapar bara problem. Och kostar jobb. I hela landet. Nu väntar vi bara på att Societetsdemokraterna protesterar mot detta råkapitalistiska förslag och istället kräver kraftiga statliga subventioner till sina förslagna kommunala butlers i Stockholms innerstad... ;-)

Kalla in militären

Nu beskjuts bussar mitt i Malmö mitt på blanka förmiddagen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: ändra lagen och tillåt polisen (som uppenbarligen inte klarar av att sköta sitt jobb under nuvarande förhållanden) att kalla in militär. Och låt dom skjuta tillbaks. Skarpt!

Tre nya mätningar

I dag presenteras hela tre opinionsmätningar. I Skop bekräftas den bild som blivit närmast övertydlig den senaste månaden: utökad borgerlig ledning, S och M lika stora, viss överströmning från M till de mindre Allianspartierna, SD strax över fyraprocentspärren. I denna mätning når de borgerliga inte, som i söndagens Sifo, 50-procent men de är nu väldigt nära och, som sagt, på väg uppåt.

.

En annorlunda bild finns hos United Minds, där blocken är i princip jämnstora. UM's mätningar utförs dock på nätet och har ända sedan de inleddes ofta uppvisat en rad konstiga resultat, så jag troratt de måste tas med en mycket stor nypa salt.

.

Den tredje mätningen kommer från Synovate och mäter "bara" opinionen i Stockholm Stad. Och där håller MP på att gå om S som största vänsterparti medan de borgerliga håller ställningarna och leder med runt tio procent.

.

Tillägg: Om man tittar på samtliga mätningar som kommit hittills under augusti verkar det vara så att den borgerliga ledningen ökar med tiden. Mätningar som gjordes tidigt eller täcker hela månaden (däribland dagens United Minds) visar dött lopp eller enbart liten borgerlig ledning, medan sådana pejlingar som skett efter mitten på månaden visar en markant Alliansledning. Vilket ju givetvis är mycket goda nyheter... :-)

Trenden förstärks

Skillnaden i förtroende mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin som statsminister växer. Sahlin är nu nere i 18 och Reinfeldt uppe i 63 %. Siffror som talar för sig själv...

Ny FB-grupp

Det är bara att gå med! :-D

Hehe

Hittad på www.theclimatescam.se

Hung parliament down under

Det australiska valet slutade på tvärs mot vad många förståsigpåare trodde och (kanske framförallt) tyckte med ett stort nederlag för den sittande vänsterregeringen. Precis som i "hemlandet" Storbritannien blev det dock ingen klar ny majoritet, utan en handfull oberoende ledamöter kommer därför att avgöra om landet också får en ny regering eller inte. Vad som händer nu återstår därför att se...

Tillägg (23/8): Det ser ut att kunna bli regimskifte trots allt... :-)

Lugn nu...

Skulle dagens SIFO-mätning bli valresultat vore den historiska skrällen ett faktum på flera plan. Dels skulle en borgerlig regering för förstå gången omväljas. Dels skulle Moderaterna (åter)ta rollen som största och statsbärande parti som deras föregångare AVF förlorade 1917. Och dels skulle därmed en ny politisk epok i Sveriges modernare historia ta sin början; en era där "sosseriet" inte ligger över folk och land som en tung, våt filt. Dagens nuffror är härför väl värda ett hurra! Men låtom oss också dra ett djupt andetag och komma ihåg att detta, trots allt, bara är just en mätning. För fyra veckor återstår. Och det kan svänga snabbt. Nota bene att det bara är några dagar sedan som Alliansen i en annan mätning enkom ledde med en dryg procent. M a o måste de borgerliga nu fortsätta valkampanjen på högsta tänkbara växel, rakt in i kaklet klockan 20:01 kvällen den 19 september!

.

Vi kan dock kosta på oss att ta en lite närmare titt på siffrorna. Som framgår av mätningen är det framförallt två förhållanden som ansvarar för den kraftiga ledningen: att storstadsbor numera flyr inte bara S utan också MP och att kvinnor, en tidigare bastant vänstergrupp, nu är kluven 50/50. Vad detta beror på kommer säkerligen att försöka (bort)förklaras av diverse oppositionspolitiker och "experter". Låt mig dock göra en väldigt basal analys. Jag tror att storstadsborna helt enkelt nu börjat reflektera kring orimligheten i vänsterns politik och dess krav på bland annat förbud mot nya stormarknader och införandet av tunnebanebutlers. Och att konungarikets kvinnor tröttnat på att tilltalas och behandlas som vilje- och försvarslösa våp av oppositionen, som ju säger att kvinnor ständigt är i behov av extra stöd, hjälp och kvotering.

.

Till sist bara två ytterligare noteringar. Dels att SD nu åter halkat under 4-procentspärren och att de tre mindre borgerliga partierna fortsätter att gå bra, trots att Moderaterna växer. Det förra tror jag i o f sig kan vara hugget som stucket och att SD lika väl kan ta sig in som tvingas stanna kvar utanför. Och det senare visar att det verkar finnas inte bara en bredd utan också ett djup i den borgerliga frammarschen som kan - kan! - innebära att vi på valdagen får uppleva den finala kollaps för den svenska vänstern som borde ha drabbat den 1989/90/91. Men, blicken måste trots detta i ytterligare fyra veckor ergo vara fixerad på målsnöret. För allt annat vore historiskt oförsvarligt - och livsfarligt!

Förfallet fortsätter

Jag tycker Barack Obama har rätt. Jo, du läste rätt. Jag har som bekant ofta icke mycket till övers för den sittande amerikanske presidentens politik. Men då jag (hoppas jag) är en storsint människa har jag inga problem med att ge honom credit när han har rätt i sak. Och det hade han i går, när han sa att den rekordhöga arbetslösheten i USA åtminstone delvis beror på - och håll i hatten nu... - Kongressen! Jag kunde inte ha sagt det bättre själv, för Kongressen har de senaste åren fattat en rad infantila beslut i form av stimulanspaket, Obamacare, etcetera som bidragit till att förlänga och fördjupa den ekonomiska krisen i USA.

Problemet för Barack Obama är förstås att Kongressen styrs av bastanta majoriteter av hans eget parti Demokraterna. Hans yttrande blir därför bara ytterligare ett tecken på att den nuvarande administrationen befinner sig i ett stadium av förfall. För en ledare, av vilken typ den än må vara från fotbollskaptener till presidenter, som så flagrant hugger sina egna i ryggen i ett kritiskt läge sänder en signal om att han inte är någon stark, bra och trovärdig dito. För så gör bara fegisar som försöker vältra över ansvaret för egna misslyckanden på andra.

Bri(s)tande logik

Mona Sahlin sade i går att hon vill göra Sverige till ett "välfärdsparadis". Sverige bör bli som Norge, typ. Nu ska vi se här, låt oss angripa detta logiskt. Socialdemokraterna styrde Sverige mer eller mindre oavbrutet mellan 1932 och 2006. Ganska gott om tid att fixa till saker alltså. Under de fyra år som den nuvarande regeringen styrt har därtill satsningarna på vård, skola och omsorg ökat markant. Slutsatsen måste ju därför bli att sossarna under sina nästan 80 år vid makten varit riktigt urusla välfärdsbyggare. Och så vill dom att svenska folket den 19 september skall ge dom en ny chans. Övertygande? Knappast...

Tillägg: Svenskan kör idag en ledare på samma ämne.

Garanterat snart överens

De rödgröna är enligt Svenskan oense om skatterna. Jag är dock inte orolig för att de i slutändan inte kommer att lyckas bli överens. På något sätt kommer de garanterat, om de vinner i september, att prata ihop sig och lyckas höja skatterna för oss alla!

Ny mätning

Dagens opinionsmätning bekräftar det läge som vi sett de senaste veckorna: Liten borgerlig ledning, jämnt skägg mellan S och M, viss överströmning från M till de övriga borgerliga. Noterbara saker är därför egentligen bara tre: att SD enligt denna mätning inte kommer in (och att Alliansen därmed skulle få fortsatt egen majoritet), att Vänsterpartiet fortsätter sin resa ner mot fyraprocentsspärren och att de rödgröna lyckats hämta in något litet. Just det senare är också en behövlig påminnelse till många borgerliga, som de senaste veckorna nog börjat drömma om att valet redan är vunnet.

För som jag skrivit på denna blogg många, många gånger: detta val kommer troligen att bli jämnt och det krävs därför herkuliska insatser ända fram till klockan 20.00 på valkvällen för att raka hem det!

Nödläge m.m.

Lite nationalekonomi...

En klok karl

Författaren Lars Gustafsson lämnar Piratpartiet p g a dess samarbete med Wikileaks; en organisation som riskerar att utsätta både västerländska soldater och afghanska militärer och civila för talibansk terror. Jag tycker han gjort ett klokt beslut, hur mycket jag än sympatiserar med PP:s krav på integritet på nätet. För någonstans går gränsen mellan frihet och ansvar. Och Wikileaks har i detta fall klart passerat den.

Klimatreträtten fortsätter

Climategate börjar nu få alltmer positivt politiskt inflytande. Inför höstens val i USA kräver exempelvis flera viktiga republikanska kandidater fortsatt vetenskaplig debatt och är öppet kritiska till allt tal om att det skulle finnas en bred konsensus i frågan. Bra! Jag tänker följa dessa personer och deras framgångar speciellt noga...

Ny Lindmansida

Arvid Lindmans 60-årsfond har nu uppdaterat sin hemsida, bland annat med information om min lilla biografi om den store mannen.

.

Besök därför gärna http://www.arvidlindmansfond.se/

Jahaja...

LO tillåter inte ens artister att ha en "annorlunda" åsikt...

Vänsterns kollaps?

Jag tillhör dom som av både empiriska och skrockmässiga skäl aldrig ropar hej förrän en stor sak är finalt avgjord. Låt mig dock rekommendera följande artikel i The Weekly Standard på temat "den amerikanska vänstern har kollapsat":

The left has collapsed. Its political support has collapsed. Public opinion polls point to a historic repudiation of the president and the Democratic party this fall—something on the order of a 60-seat Republican gain in the House. The GOP has an outside shot at taking the Senate as well.

Statisk opinionsbild

Idag var det dags för två nya opinionsmätningar; en mätning från Skop och en från Novus. Och bilden i dessa är mer eller mindre exakt den samma som tidigare: Borgerlig ledning, S och M jämnstora, SD kommer in. Notervärt är väl egentligen bara att Skop är andra mätningen på rad (den förra var söndagens SIFO) som visar en markant tillbakagång för MP. Samt att ingen av mätningarna hunnit inkludera eventuella effekter av Stockholmssossarnas butlerutspel...

Tillägg: De senaste mätningarna visar en närmast remarkabel enhetlig bild (siffror enligt Dick Erixon):

Skop (9-13/8), Alliansen 48,1% Vänstern 45,1% SD 4,9%
Novus (3-16/8) Alliansen 47,9% Vänstern 46,3% SD 4,2%
Sifo (9-12/8) Alliansen 48,6% Vänstern 45,0% SD 4,5%
Sifo (2-5/8) Alliansen 49,3% Vänstern 46,0% SD 4,1%

Allt som behövs nu är ergo en fråga eller händelse som lyfter de borgerliga blott 2 procent till så är saken kirrad och svensk historia kan slutligen slå in på en långsiktig ny kurs...

Hehehe

Tillägg: DN har i en egen video givetvis lyckats hitta en människa som tar sossarnas butler-förslag på största möjliga lutherska allvar och därför finner MUF:arnas roliga stunt som - gissa en, två, tre gånger... Just det, "stötande"! (Vad annars i de lättstöttas förlovade hemland...)

Ojojoj

Vad du än gör, missa inte dagens ledare i Svenska Dagbladet om "Heterohatets dag"...

Helt appropå...

Om USA-valet den 2 november

Intressant läsning om Demokraternas problem:

The Democratic strategy in the 2010 election is simple: Change the subject. And given the subject on everyone’s mind, who can blame them? That subject is the economy and related matters like spending, the deficit, debt, and President Obama. These are the last things Democrats want to talk about.

Dag(s) för en CAT-scan

Alltså, man får bara lust att ringa akuten... För något allvarligt fel i kolan måste det vara när företrädare för ett av Sveriges större partier med politiska styrmedel vill införa butlers - jo, du läste rätt, butlers! - i Stockholms tunnelbana. Dessa, är det tänkt, skall hjälpa pendlande stockholmare med att tvätta skjortor och annat.

Ursäkta, men även om jag inte har några problem med att en kommun hyr ut lokaler till privata tjänsteföretag (vilket förslaget går ut på; annars hade man ju inte blivit ett dugg förvånad om det även inkluderat krav på att alla butlers måste vara kommunalt anställda, så att de garanterat är riktigt rättvisa, genderklarerade och inte fuskar med klimatsmarteriet), är detta verkligen det viktigaste sossarna har att komma med fem veckor före valet?

Då jag inte orkar breda ut mig om alla frågor som är oändligt mycket viktigare, låt mig bara komma med en enda, rent praktisk invändning. Förslaget är tänkt att ge stockholmarna mer "tid för att älska, leka med barnen och drömma". De pendlar ty 77 minuter om dagen och skulle därmed, enligt förslaget, kunna spara en kvart eller så på att slippa stryka skjortor när de kommer hem. Låt mig förutspå att de istället kommer komma hem en halvtimma senare sura som f-n. För en idiot kan ju räkna ut vad som kommer att hända när tiotusentals trötta och stressade människor mellan klockan 16 och 17 varje dag skall hämta ut sina skjortor, för det kommer att bli köer!

Något som däremot garanterat skulle ge mer tid över för att både nuppa, sova och leka med ungarna vore att inte bara behålla utan utöka RUT-avdraget (eftersom både stockholmare och andra då kan åka direkt hem där de nytvättade och nystrukna skjortorna redan hänger i garderoben). Och att införa ett rejält vårdnadsbidrag (eller allra helst ett dito avdrag!) som ger föräldrarna möjlighet att under en längre period vara hemma med barnen hela dagarna. Men då förlorar förstås politikerna möjligheten att slå i folk att deras privatliv skulle kollapsa om inte det offentliga är framme och stöttar och hjälper till.

Vilket ju är exakt vad detta horribla förslag i grunden handlar om!

Helt appropå...

Lite historia

Ronald Reagans tal till Republikanernas partikonvent 1980. Det ideologiska budskapet är lika aktuellt nu som då...

:-)

Här är en riktigt kul grej! En man i USA körde under en månad genom 30 delstater för att forma texten ovan med motiveringen:

"The main reason I did it is because I am an Ayn Rand fan," he says. "In my opinion if more people would read her books and take her ideas seriously, the country and world would be a better place - freer, more prosperous and we would have a more optimistic view of the future."

Jag är i och för sig ingen randian (då jag tycker hennes världsbild är väl enkel och verklighetskontakt bristfällig), men hennes grundläggande budskap om inte bara nödvändigheten och effektiviteten utav utan också den moraliska rättfärdigheten i frihet och kapitalism uppmärksammades här sannerligen på ett kul sätt!

Stadig ledning

Journalistkårens behov av horse race dramatik (och en därtill i många fall tydlig tendens att tolka verkligheten utefter egna ideologiska önskemål) börjar nu bli tydlig. Med fem veckor till valet visar alla mätningar en förvisso ej överväldigande men stadig borgerlig ledning (SvD 100815, DN 1000815, EXP 100815, SkD 100815, GP 100815, SR 100815). Och trots att dagens nuffror visar på en något utökad ledning beskrivs denna som "svag" och "knapp". För att nu inte prata om följande, minst sagt krystade försök till relativisering: "Med en felmarginal på 2,8 procent för båda blocken är det till och med osäkert om de borgerliga leder överhuvudtaget även om siffrorna pekar åt det hållet."

.

Hade siffrorna varit de omvända är jag ganska säker på att språkbruket varit lite annorlunda...

.

Hursomhelst. Dagens mätning bekräftar den bild som vi nu sett i ett antal månader: rödgrön kräftgång, borgerlig ledning, SD möjlig vågmästare. Dessutom börjar ytterligare ett antal saker bli tydliga. Dels att "broder fyra procent" ser ut att fungera. D v s allmänborgerliga väljare söker sig till C och KD för att garantera att dessa klarar spärren. Dels att detta i sin tur har ett inflytande på valrörelsens visserligen strikt sekundära men ändå enormt kittlande drama mellan M och S om vilket parti som skall (för)bli störst. Dagens moderata tapp, som gynnar C, FP och KD, gör att S just nu ligger en noslängd före.

.

Därtill vill jag fästa uppmärksamheten på ytterligare två saker.

.

För det första att Vänsterpartiet sakta men säkert fortsätter nedåt och nu ligger mer pyrt till för att åka ur riksdagen än något borgerligt parti. Och ett 3,9 procentresultat för det partiet vore givetvis både intellektuellt befriande och skulle garantera en förkrossande borgerlig riksdagsmajoritet. Nu tror jag i o f sig inte att vi i höst kommer att få uppleva denna Sveriges slutliga befrielse från kommunismen. Det finns ty blott fortfarande alltför många vänsterextremister i detta land för att detta skall kunna ske. Men kanske 2014...

.

För det andra börjar det bli uppenbart att MP troligen toppade för tidigt. Dagens tillbakagång är markerad och troligen en signal om att kunskapen om deras krav på kraftigt höjd bensinskatt, förbud mot nya IKEA- och andra lågprisvaruhus utanför städerna, etcetera, sprider sig bland väljarna. Och det verkar som om tidigare potentiella MP-väljare framförallt rör sig högerut (eller i a f inte gynnar S och V). Har latteliberalerna på Söder månne i tid fattat att deras gröna dagdrömeri var orealistiskt?

Runt 300 SEK per väljare

LO drar på måndag igång sin valkampanj. Nio miljoner kommer denna första insats för att vrida klockan tillbaka och återinföra betonghäcksväldet att kosta. Och detta skall enligt Wanja "Styrelsearvodet" Lundby-Wedin inte bli ett försök till svartmålning. Dock:

De fem företrädarn, förutom Hägglund och Olofsson, M-ledaren Fredrik Reinfeldt, FP-ledaren Jan Björklund och finansminister Anders Borg (M), är hängda upp och ner, männen har skäggstubb och alla ser lite grådaskiga ut. Färgskalan ska spegla att de representerar ett kallare Sverige, säger Lundby-Wedin.

Ingen svartmålning? Dhööö... Dessutom:

FP:s ekonomiske talesperson Carl B Hamilton har som vanligt gjort en undersökning av LO:s stöd till S. Hans siffror ligger betydligt högre. Han har kommit fram till 90 miljoner kronor i reda pengar och 550 miljoner i gratis arbetskraft, summa 630 miljoner kronor.

0,63 miljarder i håvor alltså. Detta motsvarar nästan 100 kronor var för de drygt 7 miljoner röstberättigade svenskarna. Vilket ju kanske inte låter så mycket. Då skall man dock komma ihåg att om sossarna (som det ser ut) bara får runt 30 procent så kommer deras röster att kosta i runda slängar 300 pix styck. Och att SAP i decennier använt USA som skräckexempel på vad som händer när "pengarna får styra politiken". Samt att Barack Obamas kampanj 2008 bara kostade en dryg femtilapp (beräknat på dollarkursen 7,30) per röst och John McCains drygt 40 spänn.

H-y-c-k-l-e-r-i stavas sådant...

Tillägg: Ytterligare en anledning att rösta borgerligt uppdagades under dagen -- Mona Sahlin vill utse sig själv till "uppfinningsminister" och "inrätta ett kansli lett av Mona Sahlin själv där man ska ta fram en strategi för att få fram fler uppfinningar som ska öka tillväxten i Sverige." Statliga uppfinningsministerier under personligt ledarstyre... Sovjetunionen (II)? Nej tack!

Spännande nyheter

Jag har ännu inte hunnit läsa alla delar av Bonniers statsministerserie. Och en av böckerna som väntar i hyllan är den om Torbjörn Fälldin. Den skall dock läsas redan nu i helgen, för enligt denna recension i Svensk Tidskrift innehåller den saker som jag inte hört talas om. Bland annat:

Det personliga förhållandet mellan Palme och Fälldin var som bekant inte särdeles hjärtligt. Som det dominerande parti Socialdemokraterna var aktade man inte för rov att i kulisserna driva en egen centerkandidat – Johannes Antonsson – då en ny ledare skulle utses för partiet i början av 1970-talet. I stället valdes Fälldin, och han förde partiet till stora framgångar i valet 1973. I det skedet erbjöd Palme honom landshövdingeposten i Västernorrland. Det var ett illa kamouflerat försök att desarmera en politisk rival, och Svenning daterar Fälldins djupa motvilja mot Palme från denna händelse. (min fetstil)

Sannerligen spännande!!!

Vad var det jag sa...

Precis som jag förutspådde försöker nu ett antal journalister och andra, som i vintras bestämt sa att den extrema kylan då inte var ett bevis mot AGW-teorin, använda den varma sommaren som ett argument för den. Och föga förvånande är det DN som går den där extra milen.

Idag kör tidningen exempelvis en artikel om "Värmen slår rekord i 17 länder" och även om AGW inte nämns explicit så är undertonen tydlig. Men, som en klok person konstaterar i kommentatorsfältet: "Varmaste som "beräknats" kanske, men förlåt men hur mätte man temperatur 1850, drygt 60 år innan Amundsen nått sydpolen, med enbart max - min temp?"

Svenska AGW-fanatiker börjar snart ett år efter Climategate allt mer att låta som de vänstermänniskor som i åratal efter kommunismens fall 1989 pratade om att socialismen inte var död och att Sovjetunionen nog skulle kunna återuppstå. D v s löjligt desperata...

Förvånad, någon?

Svensk företag har börjat planera massuppsägningar för ifall de rödgröna vinner valet...

Intressant analys

Här är en extremt intressant artikel av Michael Barone, en av USA:s ledande statsvetare:

But in this summer of unrecovery, it's still important to understand how so many smart people got so much so wrong.

One answer comes from economist Arnold Kling writing for american.com. Kling argues that the collapse of the housing market and the financial crisis disrupted what had been "a sustainable pattern of specialization and trade" and that we need to let the market economy develop a new one.

Instead, the policies of the Obama Democrats have been aimed at propping up the old order -- holding up housing prices and the mortgage market, keeping the Detroit auto companies in place, maintaining the lush standard of living of public employee union members (the purpose of the $26 billion the House was summoned back to Washington to approve Tuesday).

Maintaining unsustainable patterns of production, Kling writes, prevents the trial-and-error process of private investment that creates new jobs and patterns of production that will be sustainable.

Mycket insiktsfullt! I synnerhet noteringen om att vi alltid skall ha i åtanke att "smart people" långt ifrån alltid har rätt. Detta beror mycket på vilka grundläggande ideologiska och politiska åsikter de har och på att de fungerar som datorer - Skit in, skit ut! Och detta gäller givetvis både politiker och akademiker...

Tillägg: Här är en bra (brittisk) analys av Obamas problem...

Hål i ozonlagerteorin

Och så var det det där med oomkullrunkliga vetenskapliga "sanningar". Forskare har nu omvärderat ozonhålet; ni minns Den Stora Framtidsfrågan på 1980/90-talet, varpå mänsklighetens framtid och överlevnad hängde på en skör tråd om vi inte omedelbart minskade utsläppen. Well, nu verkar detta, som man kan läsa här, inte alls så bergsäkert längre...

Tillägg: På tal om ozon så har Al "The Ozonman" Gore nu tydligen insett att det inte blir något klimatpaket i den amerikanska Kongressen i år. Och han är inte glad. Det kan dock resten av oss vara, för det betyder med största sannorlikhet att risken för att ett sådan paket kommer att antas överhuvudtaget minskat dramatiskt (eftersom republikanerna i framtiden troligen kommer att ha nog med röster för att blockera riktigt idiotiska förslag). Se där, äntligen en seger för förnuftet! :-)

Allianskampanjen 2010

De borgerliga partierna presenterade i går Alliansens gemensamma valmaterial. Och jag måste säga att det är glädjande offensivt (även om den nya loggan är så förbannat ful). Det handlar om om Sverige skall fortsätta framåt eller falla tillbaka till den folkhemsnostalgi som blott allt för länge präglat svensk politik. Läs mer om kampanjen här!

.

Tillägg: KD har lyckats speciellt väl med sina egna affischer... :-)

Början till slutet?

Tecknen på att Obamaadministrationen står inför en fullskalig intern härdsmälta fortsätter att ansamla sig. Nu senast är det Vita Husets egen presstalesman Robert Gibbs som tappade humöret med Obamas kärntrupp, den dogmatiska vänstern:

"I hear these people saying he's like George Bush. Those people ought to be drug tested," Gibbs said. "I mean, it's crazy." The press secretary dismissed the "professional left" in terms very similar to those used by their opponents on the ideological right, saying, "They will be satisfied when we have Canadian healthcare and we've eliminated the Pentagon. That's not reality."

Jag får lust att skriva välkommen, herr Gibbs, nu vet du vilket monstrum högerflanken i amerikansk politik haft att brottas med i alla år. Men det vore ju att sparka på den som reden ligger. För Obamas opinionssiffror når samtidigt just idag aldrig förr skådade bottenrekord...

Hjärnsläpp!!!

Karl Marx idéer har inneburit mord på tiotals miljoner människor genom

avrättningar, arbetsläger, svält och allmänna umbäranden.

Och enligt Sveriges möjligen nästa statsminister hade karln "rätt (i) ganska mycket"...

Ibland undrar man om man drömmer eller är vaken. För vad sägs om följande uttalande av Mona Sahlin i en radiointervju i går: "I teorin hade Marx rätt ganska mycket!" Ursäkta mig, men har människan fått en propp? Karl Marx var en av världshistoriens i särklass värsta intellektuella huliganer. Och historien har inte bara bevisat honom fel på varje viktig punkt, utan hans idéer ledde under 1900-talet också till någonstans mellan 50-100 miljoner människors död, samt mångdubbelt flers materiella nöd och medmänskliga elände.

Kunskaperna om Karl Marx och hans dillerier verkar med andra ord hos statsministerkandidaten vara minst sagt skrala. Låt mig därför här kort rekapitulera vad Karl Marx faktiskt trodde och tyckte. Och jag gör det enkelt för mig genom att citera mig själv från min bok En annorlunda historia:

Karl Marx (1818–1883) var en i raden av intellektuellt trassliga 1800-talsfilosofer. Som student i Berlin i slutet av 1830-talet hade han kommit i kontakt med romantikens filosofi i dess vänsterhegelianska tappning. Marx ville dock själv avslöja verklighetens sanna natur inför hela mänskligheten och började därför oförskräckt peta i Hegels världshistoriska schema. Och resten är, som det brukar heta, historia. I Kommunistiska manifestet (1848) bytte Marx först ut Hegels världsande mot Platons ekonomiska drivkrafter och fick därmed historien att framstå som en evig kamp mellan klasser. Och i den mer utvecklade världsbild han presenterade senare i livet knådade han ihop utvalda delar från hela det platonska och romantiska registret, plus en rad positivistiska och darwinistiska idéer, till en fullödig saga om mänsklighetens historia, dess moraliska förfall och det väntande paradiset.

I forntiden hade folken, enligt Marx, levt i fred och frihet och solidariskt delat på resurserna. Sedan hade onda figurer introducerat privat ägande och mänskligheten genom historien därför tvingats genomlida stadier av slavsamhällen, feodalism och kapitalism, varav det senare var en epok där arbetarna förtrycktes av höghattade – ofta judiska – girig bukar.

Vid mitten av 1800-talet var det dock bara en tidsfråga innan arbetarna skulle bli så många att de kunde störta borgerskapet och införa proletariatets diktatur; en regim som under en upplyst elits ledning skulle avsluta den historiska utvecklingen genom att återinföra den förlorade guldålderns egalitära samhälle där ingen, tack vare industrialismens maskiner och andra företräden, skulle tvingas arbeta med något trist. (Not: Marx fick en gång från en fundersam åhörare frågan vem som i detta samhälle skulle göra tråkiga saker som att putsa skor. Den store filosofen löste dock denna för hela sin teori kritiska paradox genom att ilsket vråla: ”Du!”)

Marx höjde dock samtidigt ett varnande finger för att upploppet till detta Stålverksnirvana skulle bli tufft. För kapitalisterna skulle kämpa emot. Och då de hade enorma resurser till sitt förfogande måste kampen bli blodig. Ja, historiens gång riskerade till och med att hejdas på obestämd tid om inte arbetarna, när den stora dagen kom, ställde upp unisont och var beredda att utnyttja alla medel i kampen. Eller som Marx själv formulerade det: ”När vår tid kommer ska vi inte förkläda vår terrorism.” Detta var dock inget att moraliskt oja sig över eftersom historien ju redan hade fällt dödsdomen över kapitalisterna och aktivisterna därför bara skulle agera bödlar.

Enligt Karl Marx väntade alltså kapitalismens Ragnarök runt hörnet och paradiset bakom nästa kulle. Hans ideologi utvecklade också snabbt stora likheter med en monoteistisk religion och många av dess mest ruggiga attribut; som att Karl Marx, likt Muhammed, var den siste profeten och fått Sanningen uppenbarad för sig. Anhängarna började snart studera hans Kapitalet (1867) som påven i Rom läser Bibeln och nära ett jesuitliknande hat mot allt och alla som kunde sammankopplas med det kätterska kapitalistiska samhället. Marxismens sympatisörer uppvisar symptomatiskt nog också ofta än i dag många likheter med upphovsmannens koleriska personlighet, samtidigt som ideologins otåliga våldsromantik verkar förförande på många, inte minst unga adrenalinstinna radikaler. Den europeiska vänstern utmärks därtill som bekant alltjämt av preussiska sedvänjor som en aggressiv politisk jargong (kamp, front, attack) och militäriska seder (facklor, fanor, marscher).

Och, vad hände?Jo, i stora delar av världen tröttnade många redan före första världskriget på att sitta med armarna i kors och vänta på en världsrevolution som aldrig kom (eftersom kapitalismen redan då gjort så många så rika att hela idén framstod som förryckt). Och då de socialistiska partiernas uppslutning bakom sina respektive länders krigsansträngningar 1914-18 även punkterade illusionerna om klasskamp och arbetarsolidaritet blev det till slut bara i Sovjetunionen – där makten tillskansats genom våld och den som sade att Karl Marx hade haft fel bara gjorde det en gång – och dess lydstater som marxismen långsiktigt skulle överleva. Och där gick det som det gick: tiotals miljoner människor mördades, svältes ihjäl och lemlestades på bara några få decennier. Samt, därefter:

Efter Josef Stalins död 1953 hade terrorn i Sovjetunionen modererats och regimen under hans efterträdare – först den jovialiske men oberäknelige Nikita Chrusjtjov, därefter den lika korrumperade som alkoholiserade Leonid Brezjnev – förvandlats till grådaskig polisstat där befolkningen hölls i schack med hjälp av övervakning, angiveri och löften om att det kommunistiska paradiset strax skulle infinna sig. Men planekonomins synliga stövel visade sig, i motsats till den osynliga kapitalistiska handen vara helt oförmögen att komplettera den stål-, kol- och vapenproduktion som Lenin och Stalin lyckats piska fram med en fungerande konsumtionsindustri. Hur mycket man än led och försakade sades det kommunistiska himmelriket på jorden därför kräva att man ansträngde sig till
sitt yttersta i ytterligare en femårsplan. Eller två. Möjligen tre. Eller kanske fyra…

Om detta misslyckande i första hand berodde på alltför stora mängder alternativt alltför bristfällig information, eller bara på alltför höga nivåer av inkompetens hos de ansvariga byråkraterna, tvistade visserligen länge de lärde. I alla fall i väst. I dag vet vi att det berodde på både-och. Efter att ha bränt imperiets resurser på ett antal prestigeprojekt – rymdprogrammet under Chrusjtjov; byggandet av en global krigsmaskin under Brezjnev – hade nämligen den sovjetiska ekonomin gått i stå redan i början av 1970-talet och samhället förvandlats till en Potemkinkuliss, utåt styrd av en uppställning bistra mumier och inåt präglad av politisk korruption, ekonomiskt sönderfall och social misär.

Sovjetunionen borde därför i början av 1980-talet inte längre ha imponerat på någon. Det skulle ha räckt att begrunda omständigheten att det i Moskva – huvudstaden i ett av världens största veteproducerande länder – ringlade brödköer utanför matbutikerna för att förstå att någonting i grunden var fel. Problemet var bara att många politiker, intellektuella och andra förståsigpåare i Västeuropa och USA valde att tro på kommunisternas ord snarare än sina egna ögon. Rädslan för Sovjetunionens militärapparat var en förklaring till detta, USA:s svaghet efter Vietnam, Watergate och Jimmy Carters futila presidentskap en annan. Men det fanns framför allt hos många också en djup ovilja mot att acceptera faktum: att det grandiosa socialistiska experimentet faktiskt inte lyckades göra någonting rätt eller riktigt.

En som förstod var dock Ronald Reagan. Han hade nämligen, förutom en djup både ideologisk och religiös övertygelse om orättfärdigheten i den kommunistiska ideologin, tidigt noterat brödköerna och därför blivit övertygad om att USA och dess kapitalistiska system samtidigt skulle kunna överträffa Sovjetunionen både där det skulle svida som mest (ideologin och militären) och göra största möjliga
skada (ekonomin).

Efter att ha övertagit makten 1981 inledde Reagan därför inte bara en verbal offensiv genom att kalla Sovjetunionen för bland annat ”ondskans imperium” och en kraftig uppbyggnad av USA:s konventionella och nukleära styrkor. Han lanserade också det så kallade SDI-programmet; ett rymdbaserat missilförsvarsprogram som han visste att Sovjetunionen ägde vare sig tekniska kunskaper eller ekonomiska resurser att kunna möta.

När Michail Gorbatjov (f 1931) tillträdde som generalsekreterare 1985 hade denne troligen också redan då klart för sig att Sovjetunionen inte kunde tävla med väst. Han försökte visserligen först gjuta nytt liv i liket genom glasnost och perestrojka. Men då detta misslyckades gav han efter bara något år i praktiken upp Sovjetunionens supermaktsstatus genom att börja lägga ner landets militärbaser i Afrika och Asien, dra in bidragen till kommunistiska lydregimer och inleda förhandlingar med USA om en omfattande kärnvapennedrustning. Och när Gorbatjov sedan även klargjorde att Sovjetunionen inte längre hade för avsikt att förhindra regimskiften i Central- och Östeuropa, utbröt där 1989 i land efter land folkliga uppror som beredde vägen för demokrati och kapitalism. Och när också Sovjetunionen efter en misslyckad kupp upplöstes på juldagen 1991 var allt över.

Friheten hade plötsligt bara segrat. Och det var inte bara drömmen om det klasslösa samhället som gått i kras. De gigantiska samhällsexperimenten i Sovjetunionen och dess satellitstater erbjöd nämligen ett ödesdigert bokslut även rörande den behavioristiska människosynen, det positivistiska samhällskonceptet och den teknokratiska drömmen om Det Perfekta Samhället. Sjuttio års kommunism lämnade för utom bottenlös fattigdom och spruckna drömmar efter sig en fullskalig humanitär, ekologisk och kulturell katastrofzon som sträckte sig från Östersjön till Barents hav, plus ett antal vita fläckar och svarta hål i de afrikanska, asiatiska och latinamerikanska kontinenterna utmärkta av sjunkande medellivslängd, missbruksproblem, miljökollapser och samhällen fyllda av apatiska och cyniska människor.

Detta är resultatet av Karl Marx fantasier. Och enligt Sveriges möjligen nästa statsminister hade han ergo "rätt (i) ganska mycket". Det återstår nu bara cirka fem veckor till valet. Och när man hör Sahlin inser man hur enormt viktig denna tid är för att väcka opinion för fortsatt borgerligt styre (och förbereda emigrationen om detta skulle misslyckas)...