Lägesrapport inför 2012

Det återstår visserligen nästan ett och ett halvt år till den stora dagen, men låt mig trots detta så här på USA:s födelsedag ge en personliga syn på läget inför nästa års presidentvalet. Då det ännu inte finns någon republikansk kandidat är det förvisso svårt att avgöra exakt hur slagfältet kommer att se ut (eftersom olika potentiella kandidater attraherar olika väljare i olika delstater), men de stora dragen börjar likväl redan nu framträda.

Och låt mig säga det direkt: om inte den amerikanska ekonomin under hösten vänder uppåt - och det finns ingenting som tyder på detta - så kommer Barack Obama att få det svårt att bli omvald. Den valkarta han lyckades producera 2008 såg förvisso imponerande ut, men den har redan till stora delar kollapsat då bärande bjälkar som Indiana, Ohio och North Carolina med all säkerhet redan är förlorade. Vilket bara det (med nya elektorsindelningen) kommer innebära en förlust på hela 45 elektorer. Och lägger man därtill att mycket tyder på att han även förlorar Florida och Virgina, vilket är ytterligare 42 elektorer, så är han redan körd eftersom republikanen - vem han eller hon nu än blir - därmed skulle uppnå det magiska talet 271.

Och det ser i praktiken ännu bättre ut för GOP-kandidaten. Denne har nämligen, så som opinionen just nu ser ut, goda chanser att härtill vinna inte bara traditionella swingstates som Nevada (6 elektorer), Colorado (9); Iowa (6) och New Hampshire (4), utan också tidigare demokratiska strongholds som Michigan (16) och Pennsylvania (20). Ja, jag skulle inte ens vilja sätta en hundring på att Obama i alla fall inte måste slåss för sin egen hemstat Illinois, där visserligen Chicago är ett demokartiskt fäste men resten av delstaten är djuprött republikanskt.

Helt säkra för Obama är med andra ord bara New Englandstaterna inklusive New York men minus New Hampshire (och med en frågetecken även kring det politiskt alltid svårfångade Main), "the Left Coast" Kalifornien/Oregon/Washington, New Mexico, New Jersey (där dock den populäre republikanske guvernören nog kan ge Obama problem), DC och hans födelsestat Hawaii, vilket om jag räknar rätt in alles enkom motsvarar 176 elektorer. Obama lär nog dock också vinna Minnesota (om nu inte GOP hämtar sin president- eller vicepresidentkandidat därfifrån) och Wisconsin, vars stora population radikala studenter (i alla fall i tidigare val) garanterat vilken demokrat som helst segern där.

Det ser alltså ljust ut. Men låt oss inte ta ut segern i förskott! Som synes på kartan ovan så har jag bland annat markerat Virgina som swingstate. Antalet byråkrater i Washington DC som bosätter sig i dess norra delar är nämligen skrämmande högt och detta kan mycket väl påverka utgången där. Likaså skulle en mindre lämplig republikansk kandidat - jag tänker närmast på Sarah Palin - nästan säkert kunna garantera Obama en andra period. Om ett drygt halvår bör vi dock ha en klarare bild av startfältet och jag återkommer därför då, om inte förr, med en ny lägesbedömning...

Helt appropå...

Håhåjaja...

http://blog.svd.se/wallstreet/2011/03/08/fed-skapar-bubbla-pa-aktiemarknaden/

Episk kamp i USA

Samhällsdebattören Charles Krauthammer skriver här bra om den episka kamp som i dagarna(givetvis till ljudet av vad jag kan bedömma är en nästan kompakt öronbedövande tystnad i (s)vensk media - utspelas i USA mellan republikaner, som försöker ta landets finansiella problem på allvar, och demokrater, som inte vill göra ett smack:

At the federal level, President Obama's budget makes clear that Democrats are determined to do nothing about the debt crisis, while House Republicans have announced that beyond their proposed cuts in discretionary spending, their April budget will actually propose real entitlement reform. Simultaneously, in Wisconsin and other states, Republican governors are taking on unsustainable, fiscally ruinous pension and health-care obligations, while Democrats are full-throated in support of the public-employee unions crying, "Hell, no." A choice, not an echo: Democrats desperately defending the status quo; Republicans charging the barricades.

Defaultläget är tyvärr att Obama vinner omval nästa höst. Det brukar ty sittande presidenter göra. Dock tror och hoppas jag innerligt att det inte blir "som vanligt"!!! USA - och världen - behöver ty en ny man (eller kvinna) på Pennsylvania 1600 som tar USA:s - och därmed världen! - problem på största möjliga allvar och inte som den nuvarande beter sig som en strykhund svassande kring benen på fackföreningar och andra särintressen. För den finansiella klockan tickar...

Akt 2: Scen I

Republikanerna i representanthuset har nu formellt röstat igenom ett första besparingspaket på med svenska mått mätt hisnande 60 miljarder dollar. Detta är dock bara början av vad som långsiktigt krävs för att få ordning på det federala underskottet. Och faktumet att inte en enda demokrat förmådde sig rösta för ens denna initiala besparing är nog ett tecken i skyn om att både Obamaadministartionen och Senatsdemokraterna ljugit om sin budgetplaner.

Demokraterna verkar nämligen nu i praktiken ta strid för fortsatt ekonomisk oansvarighet -- och hoppas att detta kan rädda kvar dom i valet nästa år. Detta kommer dock med största sannolikhet inte att lyckas eftersom amerikanerna i gemen nu till slut - inte minst tack vare Tea Partyrörelsen - fått upp ögonen för hur prekär landets ekonomiska situation faktiskt är.

Den annalkande bataljen om årets budget kommer härför att bli första scenen i vad som troligen blir sista akten av Obamaramadingdongteaterns uppsättning av Pojken med guldbyxorna (ni vet den om han som så givmilt gav bort andra människors pengar). Och huvudpersonen själv kommer troligen att snubbla omkring med dom kring knäna långt före han till slut faller pladask strax före målsnöret i november nästa år...

Puckotidning # 1 A

Nu har det tydligen fullkomligt slagit slint på Svenska Dagbladet. Jag sade upp min prenumeration för några veckor sedan p g a deras USA-bevakning. Och idag fick jag sannerligen en bekräftelse på att det var rätt beslut! Deras hemsida toppas nämligen just nu (13:36) av krigsrubriken att FoxNews klippt i ett inslag om Obamas State of the Unionen tal för några dagar sedan. Några skratt har klippts bort och ersatts med ljudet av -- trumvirvel -- en syrsa!

Tror verkligen Svenskans utrikesmedarbetare att vi läsare - och FoxNews tittare - är så förbannat urbota korkade att vi inte förstår att detta var ett (i o f långsökt och misslyckat) försök till skämt? Eller tror dom att vi tror att det sitter syrsor invid den amerikanske presidentens mikrofon i Kongressen?

Vidare bräddar man också på med följande:

Man tog bort opartiskhetsreglerna för etermedier under Reagan. Då tog man bort kravet på att man ska ha rätten att svara, att ett påstående från högerkanten har rätt att bemötas från vänsterkanten.

Absolut! Men har det möjligen fallit herrar och fruar politiskt korrekta pellejönsar på SvD in att regeln togs bort för att det då - precis som nu - i s k main stream media framförallt var så att påståenden från vänsterkanten aldrig fick bemötas från höger!?!

Svenska Dagbladet har på senare år - med undantag för ledarsidan - utvecklas till det sämsta jävla skämt till tidning/media jag någonsin sett. Usch!!!

Äntligen!

Så har då ä n t l i g e n en broms lagts på Obamaadministration eftersom den nya republikanska majoriteten i representanthuset nu tillträtt och Nancy Pelosi fått avgå som talman. Jag förväntar mig förvisso inga underverk (eftersom senaten fortfarande har demokratisk majoritet och Obama har vetorätt). Men då det är representanthuset som har makten över den ekonomiska politiken kommer det i alla fall nu att vara slut på alla dessa infantila "stödpaket" och andra dumheter som präglat de senaste två åren. Amerikanerna har därmed fått en chans att åter börja planera långsiktigt. Och bara det i sig kommer nog att ge USA:s ekonomi en skjuts framåt..!

Ojojoj...

Och så blev det plötsligt riktigt, riktigt spännande borta i USA. En federal domare har förklarat att Obamacare kan bryta mot Konstitutionen. Frågan lär nu därför hamna hos Högsta Domstolen. Och även om jag tvivlar på att deras "mittendomare" i slutändan faktiskt kommer att våga ta steget och tolka Konstitutionens bokstav så som den är tänkt, så finns nu i alla fall en möjlighet att hela eller i alla fall de mest skadliga delarna av detta monstrum ogiltigförklaras. I så fall är sannerligen undrens tid ännu icke förbi... :-)

Kul!

Här är en rolig och tankvärd ledare om varför Obama har misslyckats i USA.

Desperata tider

Demokrater i USA är nu så desperata att de, för att försöka bli omvalda, bland annat talar om att de röstade på John McCain 2008 och bokstavligen, med bössa, skjuter sönder kopior av Obamas växthusskattsproposition! :-D

Here we go again...

Och så var det det där med den fullständigt skamlösa medievänstern: http://www.humanevents.com/article.php?id=39393

Skall man skratta eller gråta?

De smarta lämnar skeppet

Vita Husets stabschef tänker visst börja ägna sig åt kommunalpolitik hemma i Chicago istället...

Nytt rekord igen

Barack Obama slår ständigt sina egna rekord...

Förfallet fortsätter

Jag tycker Barack Obama har rätt. Jo, du läste rätt. Jag har som bekant ofta icke mycket till övers för den sittande amerikanske presidentens politik. Men då jag (hoppas jag) är en storsint människa har jag inga problem med att ge honom credit när han har rätt i sak. Och det hade han i går, när han sa att den rekordhöga arbetslösheten i USA åtminstone delvis beror på - och håll i hatten nu... - Kongressen! Jag kunde inte ha sagt det bättre själv, för Kongressen har de senaste åren fattat en rad infantila beslut i form av stimulanspaket, Obamacare, etcetera som bidragit till att förlänga och fördjupa den ekonomiska krisen i USA.

Problemet för Barack Obama är förstås att Kongressen styrs av bastanta majoriteter av hans eget parti Demokraterna. Hans yttrande blir därför bara ytterligare ett tecken på att den nuvarande administrationen befinner sig i ett stadium av förfall. För en ledare, av vilken typ den än må vara från fotbollskaptener till presidenter, som så flagrant hugger sina egna i ryggen i ett kritiskt läge sänder en signal om att han inte är någon stark, bra och trovärdig dito. För så gör bara fegisar som försöker vältra över ansvaret för egna misslyckanden på andra.

Början till slutet?

Tecknen på att Obamaadministrationen står inför en fullskalig intern härdsmälta fortsätter att ansamla sig. Nu senast är det Vita Husets egen presstalesman Robert Gibbs som tappade humöret med Obamas kärntrupp, den dogmatiska vänstern:

"I hear these people saying he's like George Bush. Those people ought to be drug tested," Gibbs said. "I mean, it's crazy." The press secretary dismissed the "professional left" in terms very similar to those used by their opponents on the ideological right, saying, "They will be satisfied when we have Canadian healthcare and we've eliminated the Pentagon. That's not reality."

Jag får lust att skriva välkommen, herr Gibbs, nu vet du vilket monstrum högerflanken i amerikansk politik haft att brottas med i alla år. Men det vore ju att sparka på den som reden ligger. För Obamas opinionssiffror når samtidigt just idag aldrig förr skådade bottenrekord...

Rejäl sågning

Jag har genom åren läst många sågningar av politiker, men denna i den brittiska tidningen The Telegraph är sannerigen i en klass helt för sig själv:

It is not clear what Mr Obama actually does. He isn't engaged with the economy; he certainly isn't engaged with foreign policy; he has abandoned hope of a climate change bill this year (and probably for ever); he has seen his health care bill into law, but America awaits news of how it will be implemented; he is under attack for a casual approach to illegal immigration, notably from the Mexican narco-state. He has only just girded himself to go campaigning for his party in the mid-term elections. Last Sunday was the 100-days-to-go mark, and the talk in politics here is of little else. Joe Biden, the vice-president, has been nominated as "campaigner in chief". Why? What is the President doing?

Ouch! skulle man nog kunna säga.

I teoriernas värld

För den som eventuellt fortarande hade något hopp om att Obamanomics bygger på någon form av verklighetsförankring måste bara läsa detta...

Econometric models rely on the assumption that $1 of government spending generates more than $1 of GDP, the so-called multiplier effect. There is no allowance for the negative multiplier on the other side. Sure the government can spend money and generate GDP growth in the short run: Government spending is a component of GDP!

Den gamla teorin om att humlan inte kan flyga framstår som välgrundad i jämförelse med de teoretiska monstrum som Vita Huset numera verkar producera på löpande band!

Inte så poppis...

Obama har nu blivit så impopulär att republikanerna redan använder honom som i reklamen mot sina motståndare inför höstens kongressval...

Akademisk U-turn

Att Barack Obamas kvasisocialism snabbt skulle förlora det amerikanska folkets stöd har inte kommit som en direkt överraskning för den som har lite praktisk och mer detaljerad kunskap om USA. Lika lite förvånande var det att samma politik möttes med stående hurrarop från Europa och den amerikanska samhällseliten, som till största delen betående av akademiker från bland annat Harward och Yale, vars hjärnor är svårt marinerade i europeiskt nationalstats- och centraliseringstänkande. Och då akademiker inte är kända för att låta Verklighetens krav inverka alltför mycket på deras elefenbenstornskonstruerade teorier om världen och människan trodde jag ärligt talat att det skulle dröja innan ett uppvaknande skulle komma även där.

Men, vad kul det är att få fel emellanåt! Nu verkar nämligen till och med deltagarna vid ett årligt intelligensiaspektakel i Aspen har insett att obamanismen är körd:

You’d think the well-heeled and enlightened eggheads at the Aspen Ideas Festival—which is running all week in this fashionable resort town with heady panel discussions and earnest disquisitions involving all manner of deep thinkers and do-gooders—would be receptive to an intellectually ambitious president with big ideas of his own.

In a way, the folks attending this cerebral conclave pairing the Aspen Institute think tank with the Atlantic Monthly magazine might even be seen as President Obama’s natural base.

Apparently not so much.

Obama’s top economic adviser, Larry Summers, and his departing budget director, Peter Orszag, can expect heavy weather when they land in Aspen later this week to make their case to this civic-minded clique of wealthy skeptics.

Uppfriskande förändringsvindar i sommarhettan! :-)

Hoppas, hoppas, hoppas..!

Fem ytterligare amerikanska delstater har nu anslutit sig till den domstolsstämning som försöker få Obamas sjukförsäkringsreform ogiltigförklarad som grundlagsbrott. Jag tvivlar i och för sig på att detta lyckas - men jag hoppas verkligen!!!