Sozialistische Staats Television REDUX

Under gårdagen återföll tydligen Sozialistische Staats Television till rena 1970-talsnivå på förnumstighet och företagarförakt. Jag har ännu inte hunnit se den "dokumentär" om IKEA som då sändes (eftersom jag just då predikade kapitalismens evangelium för MUF:are här i Uppsala). Men ett upprört mail från en bekant tydet på att hela proppskåpet nu exploderat på SVT:s Politische Sturmabteilung.

Min kompis skriver: Det man lyckades komma fram till, och som beskrevs som något sensationellt, är att Ingvar Kamprad är rik (!), att han bor i Schweiz (!), att IKEA inte betalar mer skatt än nödvändigt (!) - det faktum att IKEA skatteplanerar lagligt beskrivs som att svenska skatteplanerare går miste om 100 miljoner kronor per år*) - att bolaget har pengar placerade i Liechtenstein - landet beskrevs i programmet som ett "ökänt skatteparadis", att IKEA har anlitade skattejurister (!), att företaget har en komplicerad ägarkonstruktion (knappast någon nyhet). Reportern fjantade omkring med sin mikrofon och stönade; "avancerad skatteplanering", "skatteparadis" m.m. Det vettigaste som yttrades i programmet var när Ingvar Kamprad sade att reportern var "sjuk i huvudet".

*) Korrfel: Det är naturligtvis svenska skattebetalare som går miste om 100 millar, inte skatteplanerare.

Och en krönika i Expressen är inte så värst mycket nådigare. Så nu måste jag besluta mig: Skall jag se eländet? Eller ge mig själv en extra timmes behaglig sinnestillvaro i försenad julklapp..?

Ohly ljuger, del femtio11

Tillägg: Och oups...

Ja jävlar...

Kommunism i kvadrat...

Att kommentera denna artikel rörande Lars Ohlys planer för svenskt näringsliv om han får makten vore nästan onödigt för den talar... nej... VRÅLAR för sig själv! Jag har sedan länge beslutat mig för att emigrera inom ett år om de rödgröna vinner. Efter att ha läst detta tror jag dock jag måste förkorta den tidsplanen, för det kommer uppenbarligen att bli riktigt otrevligt riktigt snabbt...

Zebran fortfarande rödrandig

Att Lars Ohly har problem med kritiska media bör inte förvåna någon. Karl är ju trots allt kommunist (även om han av taktiska skäl sedan några år inte vill använda begreppet). Det är därför icke förvånande att han blev rent otrevlig mot en journalist som ställde en lätt kritisk fråga och kallade det för "respektöst". Zebran förblir som bekant randig, vilken färg man än stryker den med...

Intressant krönika

I denna krönika berättar Kjell Albin Abrahamsson om att man i Polen (där man vet vad man talar om) likställer nazism och kommunism. Och att det finns en lag som gör att någon med en Che Guevara t-shirt skulle åka i fängelse. Det senare tycker jag är att ta i. Men att det faktiskt finns åtminstone ett land som öppet tar ställning för demokrati mot både rött och brunt vansinne känns mycket, mycket befriande! :-)

Usch!

Svenskan har i dag en mycket bra ledare om Vänsterpartiet och dess snuskiga förflutna. Där konstateras bland annat att man i 1987 års verksamhetsberättelse kunde läsa att:

Partiledaren Lars Werner hade träffat Sovjets kommunistiska parti i Moskva, besökt Ungerns kommunistiska partis kongress, samt besökt kommunistpartiet i DDR. Partiledningen hade också varit representerad vid Rumäniens kommunistiska partis kongress, tjeckoslovakiska kommunistpartiets kongress, DDR:s kommunistiska partis kongress, samt besökt Bulgariens kommunistparti. Vidare hade en studiedelegation om sju personer besökt Sovjet, en miljödelegation besökt DDR, samt hade partisekreteraren varit på ”vetenskaplig konferens” i Moskva. Partiet hade också varit representerat när Konstantin Tjernenko, generalsekreterare i Sovjetunionens kommunistiska parti, begravdes.

Svenskan konstaterar vidare också att "Detta år valdes också Lars Ohly in som ersättare i partistyrelsen." Jo, man tackar. Detta parti och dess ledare står nu och trampar i tamburen för att få vara med och bilda regering. Sverige är i sanning fantastiskt. Fy fan...

Vad är det egentligen Sahlin vill veta?

Mona Sahlin kräver besked av Jan Guilliou om vilken information han lämnade till ryssarna under sin minikarriär som KGB-spion (SvD 091026, DN 091026). Det som intresserar fru Sahlin är dock inte vilken skada han eventuellt åsamkade Sverige, utan det socialdemokratiska partiet! Detta är givetvis bisarrt - om än inte alls, med tanke på att svenska socialdemokrater sedan länge tenderar se sitt eget parti som lika centralt för mänsklighetens framåtskridande som jordens rotationsaxel, direkt förvånande.

Indirekt riktar Sahlins krav även strålkastarljuset på en annan storhet - hennes partis historiskt schizofrena förhållande gentemot kommunismen. För den som läst svensk historia vet att socialdemokratin efter det så kallade Kosackvalet 1928 (som gick riktigt illa för (s) då partiet under 1920-talet girat vänsterut och fortfarande gick till val på gemensamma listor med kommunisterna) under Per Albin Hansson valde att börja bekämpa kommunister på hemmaplan. Men bara där!

Utrikespolitiskt skulle ty fäblässen för radikala socialistiska experiment leva kvar och Sverige och dess internationella anseende därför under 1900-talet plågas av politiker som Östen Undén, Olof Palme, Sten Andersson och Pierre Schori, som - tillsammans med en rad andra mindre men lika fula fiskar - utanför Sveriges gränser gärna simmade i ideologiskt grumliga (blod)röda vatten. Det fanns som bekant knappt en djungeldiktatur i Afrika, Asien eller Latinamerika som inte kunde räkna med frikostigt svenskt stöd efter dessa filurer kommit på statsbesök.

Så vad är det för information som Mona Sahlin är rädd för att Jan Guilliou överlämnade till KGB, egentligen? Och förresten, när frågeställningen om SAP/kommunismen nu ändå är uppe - hur vore det om Sahlin & C:o i dessa dagar faktiskt reflekterade lite seriöst över det de just nu försöker åstadkomma. Det vill säga att göra Sveriges nygamla kommunistparti rumsrent genom att bilda regering tillsammans med det..!

Äntligen ställs...

...en av de Röda Khmerernas massmördare inför rätta (SvD 090331). Inte en dag för tidigt! Man bara önskar att regimens alla svenska påhejare också någon gång på allvar fick stå till svars för alla de dumheter sa på 1970-talet. Som Birgitta Dahl, riksdagens före detta talman...