Det känns ungefär lika skakande (och kittlade) som om man skulle finna påven hängande på Spy Bar med en cigarr i ena handen och en rejäl whiskey i den andra, oblygt berättandes om hur han genom åren rumlat runt med Malmskillnadsgatan massösexpertis. Eller vad sägs om följande mening ur biståndsminister Gunilla Carlssons inlägg på dagens DN-debatt:
Genom åren har Sverige betalat ut miljarder kronor till multilaterala organisationer – utan att det funnits någon tydlig styrning av detta bistånd. Regeringen antog därför år 2007 en särskild strategi för att förändra och effektivisera det multilaterala utvecklingssamarbetet. Det var första gången någonsin detta gjorts i Sverige (...)
Efter drygt fyrtio års förnekelser har vi nu alltså fått ytterligare ett bevis för att den svenske biståndskejsaren hela tiden varit naken. Och att han på sin väg skridande genom Afrika, Asien och Latinamerika med enbart finansministeriets ymnighorn i ett silkessnöre runt halsen låtit pengar strömmat raka vägen från svenska skattebetalares lönekonton till diverse diktaturers schweiziska diton.
Biståndsminister Carlsson skall ha all ära för att hon på detta sätt fortsätter den uppgörelse med det biståndsindustriella komplexet i Sverige som den borgerliga regeringen inledde efter valet 2006. Låt oss dock nu inte bländas av de små framsteg som gjorts. För oändligt många stenar återstår att välta. Och vad som kommer att kräla fram under dessa sätter garanterat bara fantasin gräns för.
Därför, Gunilla Carlsson, gå nu vidare och tillsätt en sanningskommission som får fria händer och full access till allt material, plus makt och myndighet att i slutändan avkunna en moralisk dom över det spektakel som den svenska biståndspolitiken utgör. Detta skulle utlösa ylningar tvärs över det politiska fältet (då så många har sina långa fingrar så djupt nedkörda i biståndsburken). Men du skulle garanterat ha en absolut majoritet av folket - och därmed även väljarna - med dig!
