Litet exempel på stort problem

Med risk för att verka pettimetrig eller kanske till och med paranoid vill jag här fästa läsarens uppmärksmhet på en detalj i det svenska språkbruket, eller rättare sagt vissa yrkesgruppers hantering av det samma. Här är en artikel om en människa som inte bara helt uppenbart är skyldig utan till och med har erkänt ett svårt brott (en amerikanska som bistod den så kallade Jihad Jane i värvet att mordhota den svenske konstnären Lars Vilks). Och hur beskrivs detta? Jo, så här: "Ramirez riskerar ett 15-årigt fängelsestraff och upp till en kvarts miljon dollar i böter, enligt domstolen i Philadelphia."

Kursiveringen ovan är min och själva poängen med detta inlägg. För detta ordval är ty ett litet men ack så tydligt bevis på en diskurs som sedan mitten på 1900-talet präglar svenska journalister - och en rad andra grupper - och som implicerar att det är synd om brottslingen. För i ett normalt samhälle borde det givetvis inte framställas såsom en risk att en bevisligen skyldig marodör riskerar X år i fängelse (eller annan typ av straff). Det borde istället stå att möjligheten finns (eller till och med att förhoppningen är) att denne får så-och-så många år slamern...

Man får ju krupp!

Helsingborgs tingsrätt konstaterar att brottet var synnerligen grymt men stannar vid 18 års fängelse. Rätten skriver i domen att 33-åringen "närmast besinningslöst" slog och högg offret innan han klippte av 30-åringens penis och tryckte ned den i halsen på honom.

Okej, nu vill jag veta -- vad krävs för att få livstid?

Detta j-a land... :-s

För femtioelfte gången...

Jag har ända sedan jag började blogga (och långt före det) varnat för den växande laglösheten på gator och torg i allmänhet och utvecklingen i Malmö med omnejd i synnerhet. Och ett av mina förslag har varit att ändra den förbudslag som antogs på 1930-talet efter det kommunistiska upprorsförsöket i Ådalen 1931, så att militär kan sättas in som backup till polisen. För detta har jag blivit kallad det mesta - men aldrig något positivt. Den senaste veckans utveckling, där någon åter igen - precis som i början av 1990-talet - skjuter prick på invandrare gör dock att jag med det berusade kommunalrådets envishet åter igen framhärdar - ändra lagen!!!

Se vidare SvD, DN, EXP.

Bra förslag

Moderaterna skärper nu sin kriminalpolitik. Bland annat skall "straffrabatten" vid flera brott minskas. Man önskar bara att de vågade gå hela vägen och tog bort denna absurda regel helt. För om något så bör ju fler brott ge längre straff, inte kortare! Nåväl, bättre än inget får man väl säga. Och låt oss hoppas att en fortsatt Alliansregeringen därtill ger polis och åklagare större möjligheter att ta tag i de riktigt stora samhällsproblemen, som anarkismen i vissa större städers förorter...

Hämden är ljuv

Två rånare fick i går sina fiskar varma i Södertälje. Det verkar visserligen som om "hämnarna" gick väl brutalt fram, men jag kan inte säga att jag tycker att de bör få alltför hårda straff...

Bara i Sverige!!!

I Sverige kan fångar få straffet preskriberat om de lyckas rymma och hålla sig undan tillräckligt länge (SvD 090718, DN 090718). Då jag i sommarvärmen inte orkar skriva nå't längre om vad man bör tycka om detta så får Monty Python stå för analysen...

Äntligen lite hårdare tag

Sakta men säkert verkar den psykos som drabbade västvärlden efter andra världskriget på kriminalpolitikens område att ge vika. Det vill säga politiker håller på att åter acceptera att driften till att begå våldshandlingar och annan kriminalitet är reala otrevligheter som ingår i den mänskliga naturen och därför inte kan administreras och "vårdas" bort. Ergo: hårda tag är nödvändiga för att hålla ordning i samhället.

En som insett detta är i a f Frankrikes president Nicolas Sarkozy (SvD 090319). Efter att huliganer i förra veckan anföll en skola utanför Paris har han lovat hårdare bandage mot gängkriminalitet. På galliskt vis har han visserligen rusat åstad och sagt att "Bara det faktum att någon är med i ett gäng borde vara ett brott", vilket givetvis är en juridiskt omöjlig policy. Att en av EU:s ledande politiker lovar skippa dösnacket om att brottslighet är "samhällets fel" etc och säger sig vilja ersätta efterkrigstidens behavioristiska dillerier med den gamla hederliga (och svidande effektiva) batongen är dock uppmuntrande.

Nu väntar vi bara spänt på att även svenska politiker skall sluta dagdrömma och åter göra polisen till den myndiga ordningsmakt den måste vara. Fast vi lär nog få vänta. I detta land har ty inte bara de heltokiga idéer som underlegat den gamla stryka-medhårs-politiken starkare stöd än i andra länder. I det svenska samhällets topp sitter också mängder av i sakfrågan svårt jäviga personer i form av farsor, morsor, far- och morförldrar till det slödder (AFA, militanta fredsvänner, pälshatare, veganister, etc) som direkt garanterat skulle få smaka på en ny, hårdare politik.

En "sepåfantablett" i kriminaldebatten!

Svensk kriminalpolitik har i decennier präglats av dösnack om att brottslighet är en form av social sjukdom som skulle försvinna bara samhället blev mer "rättvist" och "jämlikt". Nu blev, som bekant, inte riktigt så fallet. Allteftersom kriminalpolitiken under 1900-talet började byggas på idéer om att "allt är samhällets fel", att vård var bättre än straff, polisen fick order om att "tala förstånd" med förrövare istället för att ta i med hårdhandskarna, med mera, så sköt tvärtom brottsligheten i höjden.

Detta till trots så förblev både beslutsfattare och "experter" i decennier helt övertygade om att det måste vara fel på verkligheten snarare än politiken. Men nu kan kanske något till slut ha hänt. I en kommentar till ett moderat förslag om att låta unga förrövare jobba av sina straff i stället för som tilldömmas böter (SvD 090221) understryker i alla fall professor Jerzy Sarnecki bland annat föräldrarnas ansvar:

–Vi har inte så många andra instrument att hantera ungar som begår brott än att
förstärka föräldrarnas ansvar. Drabbas föräldrarna på något sätt ekonomiskt av
det här, då ser de till att ungarna uppför sig väl.

Ökat föräldraansvar, se till att spolingar uppför sig väl... Så underbart reaktionärt det låter! Snart kanske vi till och med kan få höra någon kriminolog uttala magiska ordkombinationer som att höga straffsatser verkar avskräckande, att den enskilde måste ta ansvar för sina handlingar, etc. Fast där är vi kanske inte riktigt framme än... Eller?