2009-02-21

En "sepåfantablett" i kriminaldebatten!

Svensk kriminalpolitik har i decennier präglats av dösnack om att brottslighet är en form av social sjukdom som skulle försvinna bara samhället blev mer "rättvist" och "jämlikt". Nu blev, som bekant, inte riktigt så fallet. Allteftersom kriminalpolitiken under 1900-talet började byggas på idéer om att "allt är samhällets fel", att vård var bättre än straff, polisen fick order om att "tala förstånd" med förrövare istället för att ta i med hårdhandskarna, med mera, så sköt tvärtom brottsligheten i höjden.

Detta till trots så förblev både beslutsfattare och "experter" i decennier helt övertygade om att det måste vara fel på verkligheten snarare än politiken. Men nu kan kanske något till slut ha hänt. I en kommentar till ett moderat förslag om att låta unga förrövare jobba av sina straff i stället för som tilldömmas böter (SvD 090221) understryker i alla fall professor Jerzy Sarnecki bland annat föräldrarnas ansvar:

Vi har inte så många andra instrument att hantera ungar som begår brott än att
förstärka föräldrarnas ansvar. Drabbas föräldrarna på något sätt ekonomiskt av
det här, då ser de till att ungarna uppför sig väl.
Ökat föräldraansvar, se till att spolingar uppför sig väl... Så underbart reaktionärt det låter! Snart kanske vi till och med kan få höra någon kriminolog uttala magiska ordkombinationer som att höga straffsatser verkar avskräckande, att den enskilde måste ta ansvar för sina handlingar, etc. Fast där är vi kanske inte riktigt framme än... Eller?

8 kommentarer:

  1. Det ser ut att bli en bok med fakta och värderingar som synnerligen behövs i det här landet! Tyvärr misstänker jag att Akademibokhandeln kommer gömma den så långt bak det går, i någon vrå.

    SvaraRadera
  2. Jag tackar för de värmande orden! Var Akademibokhandeln m.fl. kommer att gömma den vet jag icke. Men jag kommer att göra mitt bästa för att komma runt detta aber; bl.a. via nätet...

    SvaraRadera
  3. Det finns ett skäl till att inte brotten hamnar under rubrikerna "taskig barndom" eller "taskig välfärdsstat", nämligen för den dömde brottslingens skull. Ett straff måste kunna avtjänas, när böterna eller fängelsetiden är slut så är det slut. Det är struket.

    Men idag så ligger det kvar, och tas hela tiden upp mot den fd. brottslingen av rädda arbetsgivare, bostadsrättsföreningar etc. Det beror på att det finns en misstänksamhet mot rättsväsendet och dess omyndigförklarande av dömda.

    Jag tror att det skulle minska graden av social utslagning.

    SvaraRadera
  4. Klart tänkvärt! Med undantag för information om vissa typer av genetiskt determinerad brottslighet - som oprovocerad grov våldsbrottslighet, pedofili, etc - som jag anser allmänheten och potentiella arbetsgivare alltid måste kunna få kännedom om - måste givetvis alla få chansen att efter avtjänat straff bygga sig en ny, laglydig tillvaro. Vadan dagens ovilja att ge folk en "andra chans" kommer ifrån är oklart. Törs man gissa på att det är ett mentalt spöke från Luthers dagar, om att synder i detta livet inte är avräknade förrän förrövaren fått stå till svars även i en betydligt högre instans än Länsrätten?

    SvaraRadera
  5. Genetiskt determinerad brottslighet? Var det något du kom på nu eller? Tänk vad skönt för dom stackars pedofilerna att skylla på genetik. Skärpning!

    SvaraRadera
  6. Inget jag kommit på, utan något genetiker påtalar. Och givetvis är det upp till samhället att besluta att det inte skall duga som försvar odylikt i rättegångar. Inget skulle vara mig mer främmande!

    SvaraRadera
  7. I samma andetag som du tycker Jerzys förslag om delat påföljdsansvar är bra trycker du även på för ansvaret för sina egna handlingar. Hur ska du ha det? Är det jag som begått brottet som ska straffas, eller är det mina föräldrar som jag ska skicka räkningen till? Givetvis ska man inte kunna straffas för andras brott, det är därför detta förslaget med arbete är bra - eftersom föräldrarna inte kan ta på sig ansvaret och själva utföra arbetet.

    SvaraRadera
  8. Självklart skall ingen straffas för andras brott (det är därför jag i princip stödjer det aktuella förslaget). Men föräldrar har ansvar för sina barn tills dess de blir myndiga - ett ansvar som i decennier av politiska skäl tonats ner (då politikerna velat försvaga kärnfamiljen) och förringats (av föräldrar som inte orkat ta sitt uppfostringsansvar).

    SvaraRadera