I de fyra läroböckernas register namnges sammanlagt 62 kvinnor och 930 män. I motsats till vad man skulle kunna tro blir kvinnorna allt färre ju längre fram man kommer i tiden. Två av böckerna nämner inga svenska kvinnor alls vid namn under 1900-talet. Kategorier som bönder, arbetare och medborgare identifieras som män genom namn, titlar och sammanhang. När kvinnor finns med är det ofta som en pendang till män, vanligast hustrur.
Jag är den förste att skriva under på att svenska läroböcker i historia många gånger på många sätt är extremt undermåliga. Men att hävda att det skulle vara fel att fler män än kvinnor tas upp i historieundervisningen är bortom beskrivning dumt. För nu är det ju faktiskt så (vilket genusmänniskorna i alla andra sammanhang brukar vara de första att påpeka) att det under ett antal tusen år varit så att gubbar varit mäktigare och viktigare än fruntimmer. Sen må man inte tycka om detta! Men, skall vi i någon form av absurd millimeterrättvisas namn censurera historien bara för att nå en 50/50 situation där eleverna matas med uppgifter om kvinnor bara för att de är kvinnor och stryka viktiga uppgifter bara för att de handlar om män, eller?
Detta låter så horribelt att det nog tyvärr är vad de vill... :-s
...ännu värre är det ju med negrerna, eller hur? De förekommer knappast alls.
SvaraRaderaTill Torkel: Det finns säkert de som i rättvisans namn vill kvotera in både afrikaner, asiater, sydamerikaner och nordamerikanska indianer etc. i den svenska historieundervisningen också...
SvaraRaderaNu förstår jag inte riktigt.
SvaraRaderaDu har skrivit en bok (en mycket läsvärd bok) om att frihetens vänner är klart underrepresentade i svensk historieskrivning.
Varför kan inte samma gälla för kvinnor, även om de relativt män haft en inte lika framträdande roll?
När jag snabbt skummade lite av rapporten tyckte nog den allt hade sina poänger, även om de första sidorna hade många obligatoriska PK-formuleringar om jämställdhet.
Till Tor: "Frihetens vänner" är (för att nu använda den gängse terminologin) en helt genderneutral term. D v s den är oberoende av om de var/är män eller kvinnor. Att vilja ha mer uppgifter om dem anser jag vara befogat då de uppenbarligen haft en stor betydelse för Sveriges väg från fattigdom till välstånd. Att ge kvinnor utrymme bara för att de är kvinnor, oberoende av om de varit viktiga eller ej för den historiska utvecklingen, är en helt annan sak.
SvaraRaderaFörvisso, och jag håller med om att man inte ska få mer utrymme baserat på kön, men jag tror inte att det är där invändningen ligger.
SvaraRaderaUtan snarare även när kvinnor bidraget till utveckling så uppmärksammas det inte.
Problemet är nog i grund och botten att svensk historieskrivning är extremt fokuserat på de som har den politiska makten (kungar, riksråd, statsministrar osv) och ur det perpespektivet är det inte märkligt att kvinnor inte får stort utrymme än heller varför frihetens vänner ej heller fått det, ty ingendera har besuttit den i någon större utsträckning.
Så jag tror inte att kvinnor inte nämns pga de är kvinnor och aktiv diskrimineras av onda män utan snarare att perspektivet är fel från början.
Nej, jag förespråkar verkligen inte ett genusperspektiv, snarare ett underifrånperspektiv. Men det kanske är svårt med tanke på hur historien skrivits och hur den ärvts genom generationer.
Till Tor: Jag håller med om mycket av det du skriver. Problemet är bara att den "underifrånhistoria" som skrivs i Sverige så här långt i a f till stor del är det samma som det som på engelska lite slängigt brukar kallas för "loosers history", d v s den handlar om grupper och individer som inte varit med och påverkat det historiska skeded speciellt aktivt. Och då bara ett (alltför litet) antal boksidor står till vårt föfogande anser jag att man måste fokusera på de viktigaste personerna och händelserna. Inom denna "ram" ser jag dock gärna att det som skrivs om 1800- och 1900-talet blir mer nyanserat och mindre politiskt. T.ex. skulle näringslivetets centralka betydelse för välståndsutvecklingen kunna framhävas mycket mer (och i denna materia finns även många framstående kvinnliga namn att lyfta fram som goda exempel).
SvaraRaderaJa, problemet är utrymmesskäl för skolundervisning. Då kan det vara svårt att motivera att slänga ut Gustav Vasa i förmån för svensk slöjdhistoria, även om den delen faktiskt kan ha mer relevans idag.
SvaraRaderaOch där är vi tillbaka till att historia är allmänt nerprioterat tidsmässigt.
Det jag själv kan säga är att när jag för längesedan läste historia i grundskolan och gymnasiet så gick vi inte ens in på 1800-talet (förutom fram till 1809). Där får jag tacka för din bok som hjälpte till att täppa en del kunskapsluckor jag hade där.
Näringslivshistoria har jag inget minne av att vi läste alls vilket är synd.
Det märkliga är att vi harvade stenålder extremt mycket. Jag kan tyckte att 1800-tal är viktigare (och intressantare!) än stenåldern eftersom det ligger så mycket nämre och påverkar oss än idag.
Men bra, då är vi i stort sett överrens.Till nästa gång, ha det!
/ T
Till Tor: Som alltid, ett nöje att holgångas lite! :-)
SvaraRadera