Framtidens ledare

Jag är inte centerpartist (jag är partilös sedan många år). Men, jag kommer nästan garanterat att rösta på C i nästa riksdagsval om Annie Johansson blir ny partiledare. Hon har allt det som en bra, modern politiker behöver i form av TIF-faktor (trut, intelligens, framåtanda) och en grundläggande klassisk liberal inställning till stat, skatter, regleringar och annat elände som är mycket uppfriskande. Jag läste därför med stort behållning just följande debattartikel av ett antal ledande kommunala centerpartister. Se även: SvD, EXP. Jag skrev f ö en ledare om en av hennes smarta kampanjer när jag vikarierade på NWT för någon månad sedan.

Intressant förslag

Ordförandena för CUF och LUF föreslår att Centern och Folkpartiet slås samman. Vilket ju inte låter dumt. Ett större liberalt parti skulle sannerligen behövas som motvikt till nymoderaternas mittenextremism. Och det skulle samtidigt ge KD chansen att kunna profilera sig som ett social- och värdekonservativt alternativ på borgerlighetens andra flank. Så, kör...

Maud Olofsson på Liberala Klubben

Jag hade tänkt göra allmänheten en tjänst genom att referera onsdagskvällens excellenta föredrag av Maud Olofsson på Liberala Klubben i Stockholm, men Dick Erixon hann före ;-)

Man nyper sig i armen...

För den som är gammal nog att minnas 1970- och 1980-talens politiska realiteter känns det ungefär lika omskakande som om Karl XII-statyn i centrala Stockholm plötsligt skulle vakna till liv, skaka av sig duvlorten och glida in på Café Opera för en pytt å några bärs! Jag åsyftar givetvis Centerpartiets omsvängning i kärnkraftsfrågan. Efter fyra decenniers låsningar verkar det enda kvarvarande allvarliga orosmomentet för ett långsiktigt borgerligt regeringssamarbete vara på väg att försvinna. En ny energipolitik som kan skapa tillväxt, jobb och en bättre miljö ligger därmed inom räckhåll. Och skillnaderna mellan de politiska blocken har blivit tydligare än sedan löntagarfondsfrågans dagar, vilket minskar risken för regimskifte 2010. Mitt i vargavintern våras det sannerligen för en gångs skull för gamla Sverige!

Tillägg I: Att (c) säger sig inte ha ändrat åsikt i kärnkraftsfrågan får stå för dem. Huvudsaken är att politiken förändras! Läs också gärna en träffsäker reflektion över det inträffade här.

Tillägg II: Svenskans ledarblogg noterar att omsvängningen även väcker internationell uppmärksamhet...