Bravo!

Svenskt Näringslivs VD Urban Bäckström går nu ut och förklarar att organisationen inte står bakom idén om sänkta studiebidrag enkom för humaniorastudier. Utmärkt! Snabbt och helt rätt marscherat... Nu kan och bör därför debatten istället börja på allvar om alla de reella problem och dumheter som rapporten faktiskt ringade in och i grunden handlade om. För då det svenska universitetssystemet är förfallet, stelt och svårt politiserat behövs sannerligen både stora, många och radikala reformer!

Bra!

Det är erbarmligt synd att det skall behövas politiska ingripanden och en ordentlig offentlig debatt för att landets skolbyråkrater inte skall stryka kunskaper om antiken, medeltiden och kristendomen ur läroplanen. Sverige är ett land där kunskaper i allmänhet och historiska diton i synnerhet länge föraktats. Det är därför enormt glädjande att "progressiva" ideologer och förståsigpåare, som tror - eller i a f tycker - att svensk historia börjar hösten 1932, nu tvingats krypta till korset!

Kulturmord!

Jag noterar att något ljushuvud nu fått idén att helt stryka den redan idag minimala undervisningen om antiken och medeltiden från skolschemat. Historieprofessor Dick Harrison protesterar mot detta här. Och jag ber att få instämma med föregående talare! Kunskaper om vårt ursprung är nämligen centralt för vår självbild. Utan vetskap om bland annat antik grekisk filosofi och politik och den romerska rätten och dess betydelse kan ingen korrekt förstå vårt västerländska arv. Men jag misstänker starkt att det är detta som är meningen. Avskyn för allt europeiskt och västerländskt är ty utbredd i politiskt korrekta kretsar...

Genusvansinnet

Tanja Bergkvist fortsätter sitt korståg mot genusvansinnet. I sitt senaste inlägg tar hon upp skandalen att Södertörns lek... f'låt, Södertörns högskola skall begåvas med en vetenskapsfientlig rektor. Hon konstaterar bland annat att: "Min orubbliga uppfattning är att varje människa inom sig rymmer ett frö till galenskap, och att genusvetarna utgör ett levande bevis på detta." Jupp, det är så sant som det är sagt. Jag noterar dock idag samtidigt att ett litet steg i rätt riktning nu tas i och med att könskvoteringen (läs: den legal diskrimineringen) till utbildningar inom universitetsvärlden slopas (SvD 100112, DN 100112, EXP 100112). I detta land får man vara glad för det lilla...

Högre krav en bra idé

Regeringen fortsätter gå från klarhet till klarhet i utbildningspolitiken. Läs här om planer på högre kunskapskrav i gymnasiet...

Högre krav

År 2014 kommer kraven att höjas för universitetsstudier (DN 090420). Utmärkt! För i dag kan många studenter varken skriva eller ens läsa ordentligt på grund av flumskolan. Hoppas bara universiteten samtidigt tar chansen och därtill höjer nivån på studierna För de har i dag, just på grund av studenternas bristande kunskap, sänkt ambitionsnivån till sådana sorgerliga nivåer att en svensk universitetsexamen många gånger i praktiken är mer eller mindre värdelös.

FjomsSverige ylar

Enligt Svenskan (SvD 090226) diskuteras att avkorta rätten till studiebidrag från sex till fyra år. Utmärkt! I ett land där undervisningen är helt fri borde folk i mycket högre utsträckning än i dag faktiskt kunna finansiera längre studier än så på egen hand (förslag: låt heltidsstudenter slippa betala skatt, eller företag åtminstone arbetsgivaravgifter för dem).

FjomsSverige reagerar dock givetvis negativt. "Satsa på studievägledning och höjda studiemedel så slipper studenterna arbeta vid sidan om" säger exempelvis SFS:s Moa Neuman.

Suck! I andra länder är det fullt normalt att studenter inte bara jobbar utan också läser flera kurser parallellt. I USA tar exempelvis många studenter två-fyra kurser motsvarande en svensk 30 hp kurs varje termin samtidigt som de har ett eller två deltidsjobb vid sidan av. Vadan gör att svenska studenter inte skulle klara av detta? Förutom allmän lathet och bortskämdhet vill säga...

"Skolans kris" åter på debattapeten

Detta ämne påminner, för att travestera ett anglosaxiskt ordstäv, om ett dåligt mynt som alltid dyker upp igen hur många gånger man än försöker slänga bort det. Och det finns tyvärr anledning därtill. Den svenska skolan har ty sedan beslutet om folkskolans avskaffande 1962 vinglat fram från en katastrof till en annan.

Beslutet i sig innebar först och främst en fullödig socialisering av både skolan som institution och dess innehåll. Förskolans syfte beskrevs också redan i början av 1970-talet öppet av utbildningsminister Ingvar Carlsson som ”att socialisera barnen i tidiga år” och grundskolans av vice utbildningsminister Sven Moberg som att ”framskapa den rätta människan för det nya samhället.”

Därefter tog politikerna tidens behavioristiska fantasier på fullaste allvar och förvandlade skolan till en pedagogisk experimentverkstad. Efter att flumpedagogiken formaliserats i 1969 års läroplan - vari ”allsidig utveckling” överordnades kunskapsförmedling som skolans viktigaste uppgift - började utbildningen därför rensas från alla trista inslag, som betyg och faktakunskaper. Och vid mitten på 1970-talet kom så den stora katastrofen, när tiotusentals desillusionerade ”sextioåttor” (som tyckte att kollektivistiska övningar alltid var betydligt viktigare än enskilda individers förkovran) började dominera lärarkåren.

Föga förvånande började därefter svenska elevers prestationer att halka efter. I jämlikhetens namn hölls nu - i jämlikhetens namn -nämligen elever som hade lätt för att lära tillbaka, medan de som hade det svårt förnekades extra tid. Varefter alla blev missnöjda och skolk, respektlöshet och mobbning började breda ut sig och både ambitionerna uppifrån och prestationerna nedifrån sjönk ytterligare. Och detta är ergo en ond cirkel som skolan än i dag befinner i!