Nytt debattforum

Debatt, fri och förutsättningslös, är demokratins livsblod. Sedan några veckor är jag därför tillsammans med Stig-Björn Ljunggren moderator för http://www.asiktssenaten.se/ som är tänkt att bli ett ställe för spännande debatter:

"Vår ambition är att hålla ett högt tak och respektfull ton. Vi är inte många medlemmar ännu så tveka inte att registrera dig nu (kommer alltid vara gratis) så vi kan bli fler. Bjud gärna in vänner och ovänner. Tanken är att vi ska försöka få en balans mellan höger och vänster och på så vis hålla oss just oberoende."

Tveka därför inte - anmäl dig idag och börja delta - eller bara följ - diskussionerna. Förhoppningsvis kommer de att hjälpa alla, både till vänster och höger, att utveckla både sina egna, andras och kanske också helt nya idéer!

- Välkommen!

Jag trodde då...

...aldrig att jag skulle skriva eller säga det. Men nu står faktiskt Frankrike (jo, du läste rätt -- F R A N K R I K E) för en mer frihetlig politik än USA. Landet har ty nu erkänt "rebellregeringen" i Libyen. Från Vita Huset hörs (tyvärr som väntat, med tanke på vem som betalar hyran där för tillfället) ingenting...

Klokt om Mellanöstern

Den alltid lika konkrete som eftertänksamme amerikanske forskaren Thomas Sowell skriver här nyktert om de senaste veckornas omvälvningar i Mellanöstern:

The fact that Egyptians or others in the Middle East and elsewhere want freedom does not mean that they are ready for freedom. Everyone wants freedom for himself. Even the Nazis wanted to be free to be Nazis. They just didn't want anybody else to be free.

There is very little sign of tolerance in the Middle East, even among fellow Muslims with different political or religious views, and all too many signs of gross intolerance toward people who are not Muslims.

Freedom and democracy cannot be simply conferred on anyone. Both have preconditions, and even nations that are free and democratic today took centuries to get there.

Så talar en klok man. Sen skall vi givetvis inte sluta hoppas att folken i Mellanöstern kanske trots allt nu är redo för demokrati och marknadsekonomi. Men vi skall samtidigt förbereda oss på eventualiteten att så nog inte är fallet. Eller som det brukar heta: Hoppas på det bästa, men förbered dig på det värsta!

Kanske, kanske...

Jag är som jag skrivit ett par gånger redan tidigare i grunden skeptisk till att revolterna i Mellanöstern och Nordafrika (SvD 110221, DN 110221) långsiktigt kommer att innebära några reella förbättringar. Jag är rädd för att islamism och andra sega kulturella/religiösa strukturer kommer att innebära fortsätta - eller i längden till och med förvärrade - problem. Speciellt allvarligt verkar läget redan ha blivit i Libyen, där den regerande massmördarens son talat i TV och i praktiken bett folket att hålla käft, eller dra åt helvete (EXP 110221).

Men, som jag också skrivit, jag hoppas vid Gud att jag får fel och att folken där nere på något sätt kan lyckas införa demokrati och marknadsekonomi. Och det verkar just nu i alla fall inte vara någon brist på uppror mot de sittande despoterna, vilket ju är en nödig början. Svenska Dagbladet presenterar här en bra sammafattning av de senaste dygnens händelseutveckling. Och jag kunde förresten inte låta bli att le lite åt följande konstaterande:

Till skillnad från de andra demonstrationerna i arabvärlden riktar sig de irakiska protesterna inte främst mot landets regering utan mot den utbredda korruptionen, höga arbetslösheten och dåliga infrastrukturen på lokal eller regional nivå.

Nej, för där behövs ju som bekant inga protester mot någon sittande despot eftersom USA tog hand om Saddam och lade en grund för demokrati redan för åtta-nio år sedan. Men, vi får väl se om och när det erkännandet till slut kommer även i svensk press...

Kanske en öppning

Det har hänt spännande saker i Tunisien. Landets ledare Ben Ali har fått fly hals över huvud. Och som jag har förstått det så beror detta inte bara på att han varit diktator, utan också på att han fört ett mycket korrupt styre. Få torde därför sakna honom.

Frågan är dock vad som händer nu?

Om det skulle bli en mer demokratisk ledning som tar över vore det givetvis underbart - och möjligen, möjligen en liten öppning för en välbehövlig frihetsvåg i den muslimska världen. De tyranniska ledarna i länderna runtomkring lär ty vara chockade då de sitter vid makten på samma premisser som Ben Ali; d v s på bajonetter.

Dock så vågar jag inte vara så optimistisk.

För det är ty arabvärlden vi pratar om här och där har möjligheterna - och viljan - att ansluta sig till den moderna demokratisk, kapitalistiska världen i a f hittills varit minimal. Folken vill förvisso nog ha demokrati. Men de verkar samtidigt oförmögna att få chansen till dylik p g a föråldrade samhällsstrukturer och religiös fundamentalism. Libanon funkade förvisso politiskt en gång i tiden, men sen blev det ju mest kaos. Och i Irak står som bekant saker och ting fortfarande och väger.

Jag hoppas givetvis att Tunisien kommer att visa vägen framåt bort från detta dystra arv. Men, som sagt, jag tvivlar...

Det blir bättre!

Mellan 1990 och 2005 minskade andelen fattiga i världen från 46 till 27 procent. Och trenden fortsätter. (DN 100913) Låt oss därför glädjas. Och fortsätta framåt genom att dra oss till minnes vad som hände omkring 1990. Kommunismen kollapsade, demokratin och kapitalismen började breda ut sig på allvar även i tredje världen. Se där en händelse som garanterat är mer än bara en ren tillfällighet!

Herrejösses...

Vad är det med vänsterfolk och "sliberaler" som gör att de har en så fisljummen inställning till demokrati - så fort den riskerar gå dem emot vill säga? Den demokratiske kongressledamoten Eliot Engel har nu gått ut och på förhand idiotförklarat väljarna i Massachusetts om de i morgon tisdag röstar "fel" och sänder republikanen Scott Brown till Washington DC. Han gör sig också skylldig till en klassisk freudiansk felsägning genom att avslöja att han tror att röstsammanrättningen i så fall kommer att ta så lång tid, att Demokraterna kommer att hinna puscha igenom den kontroversiella sjukförsäkringsreformen innan Brown hinner sväras in. Detta stinker! Och man får bara hoppas att väljarna i Eliots egen valkrets i höstens Kongressval ger honom en lektion i praktisk demokrati genom att inte återvälja honom...

Tillägg: En amerikansk "journalist" har nu definitivt kastat masken och låter meddela att han, om han bodde i MA, skulle fuska och rösta tio gånger för att förhindra Scott Brown att vinna morgondagens val. Lyssna på eländet här!

ABC i socialistisk diktatorskunskap

Här är en halvtimmas tidlös logik ämnad alla som (bland annat i kommentarer till ett tidigare inlägg i dag på denna blogg) hävdar att Hugo Chavez seger i gårdagens folkomröstning inte är ett demokratiskt problem. Socialism leder som synes/höres alltid till diktatur, missär och fattigdom. Även Sverige får sig f.ö. en känga…