Ny seger för den klassiska liberalismen!

Vi var ett fåtal som när finanskrisen bröt ut i höstas framhärdade och sa att det bästa politikerna kunde göra var att låta den ekonomiska naturen ha sin gång och låta marknaderna skaka av sig sitt eget dökött ostörda. På så sätt, hävdade vi, skulle plågan bli så kort och smärtfri som möjligt och en vändning relativt snabbt infinna sig. För detta blev vi av de politiskt korrekta hånade. Precis som på trettiotalet sade istället den självutnämnda sakkunskapen att det fria marknadssystemet spelat ut sin roll och att politiker och byråkrater var tvungna att ta över.

Nu börjar facit komma.

I USA - som precis som under Herbert Hoover och Franklin D Roosevelt efter den stora Depressionen 1929 under vintern kastat sig in i ett vettlöst regleringsraseri - pekar kurvorna fortfarande nedåt. Och även i Frankrike och Storbritannien - som också ägnat det senaste dryga halvåret åt keyensianska dumheter - ser framtiden fortfarande mörk ut.

I Sverige - där regeringen, precis som sina högersinnade och liberala föregångare omkring 1930 visserligen syndat men ändå i det stora hela låtit marknaderna vara i fred - verkar nu däremot en vändning redan vara på gång (SvD 090504, DN 090504). Vilket även det är en repris på trettiotalet. Den svenska ekonomin och konjunkturen vände nämligen då uppåt redan hösten 1932 (ergo före det att Per Albin Hansson blivit statsminister och SAP och Bondeförbundet började förstöra landet med "kohandeln" 1933), medan USA och många andra länder skulle tvingas dras med problem ända tills andra världskrigets efterfrågan på kulor och krut började få fart på hjulen igen 1940/41.

Se där ytterligare ett nytt, gott bevis för den klassiska ekonomiska liberalismens både teoretiska och praktiska överlägsenhet. Fast jag slår vad om att Mona Sahlin, Lars Ohly med flera trots detta kommer att välja att blunda och efter att ha stirrat sig blinda på de ideologiska kartorna som verkar täcka varje millimeter av fönstren ut mot Verkligheten på Sveavägen 68 föreslår att Sverige istället för dagens framgångsrika linje bör bedriva Obamapolitik...

Någon som vågar sätta emot?

Historien upprepar sig?

Det är förvisso sant att historien inte exakt upprepar sig. Varje tid har ty sina speciella strukturer och förutsättningar. Men historien tenderar sannerligen att skapa liknande situationer. Eller vad sägs om följande inlägg i Expressen, som spår att den svenska konjunkturen kommer att vända redan i år och sedan gå spikrakt uppåt under nästa (val)år. Vilket skall jämföras med betydligt glåmigare utsikter för konjunkturerna i Obamas USA.

Situationen påminner därmed mycket om den som rådde i början av 1930-talet, då Sverige på grund av ett stabilt kapitalistiskt system under 1920-talet stod så väl rustat att landet blev ett av de länder som klarade sig igenom den stora depressionen bäst och snabbast.

Den svenska industrin vände ty uppåt redan vintern 1932/33, ergo före det att SAP och Bondeförbundet genomförde kohandeln våren 1933. Och de inskränkningar av de ekonomiska friheterna som detta avtal medförde blev därför så små, sena och begränsade, att Sverige tack vare fortsatt kapitalism skulle få uppleva ytterligare decennier av tillväxt. Länder som USA, där de interventionistiska åtgärderna kom att gå mycket längre, skulle däremot inte repa sig förrän under och efter andra världskriget beroende på dess stora efterfrågan på kulor och krut.

Se där ytterligare ett bevis för "is-i-magen" linjen om att ekonomiska kriser bäst hanteras genom att låta obalanser värka ut och lämna marknader i fred att lösa sina egna problem!

För en handfull dollar

Barack Obama verkar nu helt ha tappat kontrollen över Kongressens så kallade "tax-and-spend liberals"; till vänster personifierad av förre presidentkandidaten John Kerry. I arbetet med det extremt emotsedda krispaketet, som denna vecka närmar sig ett avgörande, har i alla fall det enda uppenbart ej direkt förkastliga inslaget - en modest inkomstskattereduktion - skalats tillbaka.

Läs här om hur:

Officials estimated it would mean about $13 a week more in people's paychecks this year when withholding tables are adjusted in late spring. Next year, the measure could yield workers about $8 a week.

Världsekonomin skall ergo räddas genom att amerikanerna får en hundring extra i veckan att handla för i år och en styv femtiolapp till under nästa. Tillåt mig tvivla. I synnerhet som resten av den politik som paketet innehåller troligen kommer att innebära kostnadsökningar för de amerikanska hushållen som snabbt vida kommer att överstiga den lilla skattesänkningen...

Tillägg I: Jag gjorde mig i detta inlägg skyldig till ett slarvigt språkbruk. Stora delar av den skattesänkning som åsyftades är i verkligheten ingen skattesänkning utan en form av bidrag. Sänkningen skall nämligen genomföras på federal nivå. Och då många amerikaner inte betalar någon federal inkomstskatt alls kommer dessa istället att få en "skattereduktion" i form av en federal utbetalningsavi. Socialbidrag till nästan alla! med andra ord...

Tillägg II (090214): En preliminär beräkning av stimulanspaketets kostnader för de amerikanska hushållen har nu presenterats. Enligt republikanen John Boehner kommer det att kosta "every family almost $10,000 in added debt." Ergo - även om beräkningen skulle vara kraftigt överdriven kommer hela kalaset att vida överstiga de fjuttiga hundringar i månaden som varje amerikansk familj kommer att tjäna på det!!!

"Pigavdraget" sprider sig

Systemet blev tekniskt krångligt, men avdragsmöjligheterna för så kallade hushållsnära tjänster verkar nu ha accepterats och börjat utnyttjas på allvar av svenska folket (SvD 090201). Det är bara lite synd och stor skam att det skulle ta 20 år att gå från idé till handling. För det var väl ungefär så lång tid som (s) och (v) valde att blockera reformen då de av oklara men uppenbarligen ideologiska skäl tycker att det är helt förkastligt för t.ex. en städerska att jobba som egenföretagare gentemot privatpersoner (medan de anser det vara helt okej för honom eller henne att feja på som underbetald lokalvårdare inom stat, landsting och kommuner). Men nu är förbannelsen alltså bruten och Sverige har för första gången på länge fått ny, expanderande näringsgren. Så här på dagen 206 år efter den finlandssvenske nationalekonomen Anders Chydenius död kommer man dock osökt att tänka på följande mening från dennes mästerliga verk Den Nationale Winsten: "Wi wilje befrämja Industrien; men lägga likwäl hinder i wägen för den idoga at få föda sig."