Att skapa högkonjunktur genom att ge folk betalt för att gräva gropar och sedan fylla igen dem var dock en illa underbyggd teori. Även i sin simplaste form förutsatte den nämligen att politikerna under goda tider höjde skatter, sänkte bidrag och ”sparade i ladorna”. Men i den drivhusmiljö för vallöften och allmosor som det moderna massmediesamhället utgjorde redan på 1930-talet var detta i praktiken en omöjlighet. Politiken fick i stället bli att staten i dåliga tider ägnade sig åt offentlig upplåning (skuldsättning), alternativt åt att via sedelpressarna öka penningmängden i ekonomin (inflation). De flesta insåg dock att detta bara skulle skjuta problemen på framtiden. Teoretikerna löste dock det problemet genom att påstå att man kunde utnyttja båda metoderna samtidigt genom att först ta upp lån inom landet och sedan via inflation minska värdet på dem. Det vill säga neutralisera den ena försyndelsen med den andra.Att rödgröna företrädare tydligen vill väcka liv i denna katastrofala politik kan bara leda alla reflekterande varelser till en enda slutstas - att det är oändligt viktigt att Sverige den 19 september får behålla sin nuvarande regering. För ett byte framstår som rent suicidalt!
Som om inte orimligheten i detta var nog togs i positivistisk anda vidare heller ingen hänsyn till att politiska insatser för att fungera kräver exakta framtidsprognoser (vilket enbart finns i fantasins värld), att all ekonomisk planering är förknippad med viss fördröjning, eller att politiker skulle kunna känna sig frestade att använda offentliga satsningar för att öka sina chanser i nästa val snarare än till att utforma en långsiktig politik. Medan problem identifierades, motmedel funderades ut, frågor debatterades, beslut fattades och åtgärder verkställdes skulle också så mycket vatten hinna flyta under broarna, att insatserna i slutändan snarare förstärkte än utjämnade de konjunktursvängningar de var tänkta att dämpa.
M 29,9 (0,1)
FP 7,9 (1,1)
C 4,8 (—0,1)
KD 4,9 (0,2)
SD 5,6 (0,1)
S 28,8 (—2,2)
MP 10,3 (0,3)
V 6,6 (0,1)
Övriga 2,5 (0,5)
I mer än ett decennium misskötte Labour den brittiska ekonomin. För en dryg månad sedan röstade därför väljarna fram en ny konservativ/liberaldemokratisk regering. Och därför tvingas nu - likt föräldrar som tvingas börja städa upp efter den odräglige tonåringens brajaparty - städa upp i spillrorna. I dag presenteras därför en ny budget som kommer att svida ordentligt i form av höjda skatter och sänkta bidrag - för alla. Så går det det när vänstern styr.Pensionärer är långt ifrån någon homogen grupp. Här finns allt ifrån förvärvsarbetande personer till äldre med omfattande omsorgsbehov. En sak har vi dock gemensamt: En väl hanterad ekonomi är en förutsättning för våra pensioner och de välfärdstjänster som många i hög grad är beroende av. Här har Alliansen visat prov på skicklighet. Medan man i stora delar av Europa diskuterar hur stora skattehöjningar eller nedskärningar som krävs för att klara av pensioner, vård och skola har vi ett helt annat läge i Sverige. Här debatteras i stället vilka satsningar som ska prioriteras.Väl skrivet, för på detta område har vänsterpopulismen blott alltför länge fått grassera obemött!
Den svenska 1900-talshistorien skildras ofta som en ren politisk skapelseberättelse. Sida upp och sida ner berättas i historieböckerna om hur fattigt och eländigt Sverige var innan politiker, fackföreningar och folkrörelser började "bygga landet" hösten 1932. Detta trots att Sverige var ett av världens rikare länder redan på 1920-talet.
I boken En annorlunda historia (Timbro 2009) och delvis även i min senaste Arvid Lindmanbiografi försöker jag ifrågasätta denna förvrängda syn på hur Sverige först blev ett rikt och välmående land, för att sedan från 1970 raskt falla tillbaka ner mot välståndets division två. Jag fick därför förleden en fråga om vilka jag anser vara de tio mest skadliga politiska besluten under 1900-talet, vilken härmed nu levereras även för en bredare publik.
1947 års källskattereform Fram till slutet av 1940-talet betalade vi svenskar våra skatter själva, direkt. Folk hade därför full koll på sin ekonomi. Med källskattereformen och sedan också införandet av löneskatter (1960) osynliggjordes dock i praktiken skatterna för gemene man - och politikerna kunde därefter börja höja dom kraftigt.
Den solidariska lönepolitiken Denna princip innebar ett upphävande av den fria lönesättningen och ledde till att vinstrika exportföretag i storstadsregionerna satte "golvet" i löneförhandlingarna. Små och växande företag förlorade därmed ett viktigt konkurrensmedel. Och detta ledde snart till enorma problem för Sverige och svenskt näringsliv, som i sin tur ledde fram till 1970- och 1980-talens (och inte till så liten del även dagens) problem.
ATP-beslutet När ATP, mot folkets vilja i två riksdagsval och en folkomröstning, infördes 1960 togs det första stora steget bort från den billiga, effektiva och rättvisa grundtrygghet som dessförinnan funnits. Istället infördes dagens inkomsttrygghetsmodell, som inte bara kostar enorma summor utan också underminerar folks drivkrafter till att arbeta, spara och företaga.
Metalltalet 1961 Tage Erlander stängde med detta typexempel på socialdemokratisk självtillräcklighet dörren till Europa för decennier och förstärkte ytterligare den självsuggestiva bilden av Sverige som ett undantagssamhälle, som då redan grundlagts med lögnen om neutraliteten.
Grundskolebeslutet 1962 Blev grunden för skolpolitikens urspårning och ”flummet” kodifierades sedan i 1969 års läroplan. Svenska elever är därför i dag sämre rustade än många andra att möta framtiden. Och detta drabbar naturligtvis både samhälle och näringsliv på så många sätt att det här är omöjligt att ens försöka utreda det.
Kommunsammanslagningen 1970 Ledde finalt till en professionalisering av politiken även på lokalplanet och förvandlade i praktiken kommunerna till statliga förvaltningsorgan.
Åmanlagarna MBL, LAS etc skapar en krångelkultur som än i dag gör att många inte vågar starta företag. Och dom avskräcker ännu fler från att låta sina företag växa och anställa.
1974 års kulturbeslut Förvandlade den svenska kultursektorn från en spännande och produktiv sektor till dagens svårt radikala agitpop-rörelse, som ägnar sig åt så mycket dumheter att man gång på gång tvingas gnugga sig i ögonen för att inse att Jo, det är faktiskt sant...
Nya grundlagen 1975 Försvårade regeringsskiften, gav semidiktatorisk makt till statsministern, etc. De sista formella hindren för de facto envälde undanröjdes. Med känt resultat.
Löntagarfonder 1983 Blev tack vare massiva politiska och folkliga protester knappt en tummetott i jämförelse med vad de egentligen skulle ha blivit. Men deras symboliska värde vart enormt och fonderna utgjorde troligen det mest långtgående socialiseringsförsöket i den fria världen. Lade ytterligare sordin på företagsklimatet.
Pressmeddelande
17 juni 2010
Kulturdepartementet
Förordnande av ledamöter i Nämnden för hemslöjdsfrågor
Regeringen har i dag utsett designern Katarina Brieditis, kommunfullmäktiges ordförande Conny Brännberg, verkställande direktören Tobias Nielsén och fil. dr. Otto von Busch att vara ledamöter i Nämnden för hemslöjdsfrågor. Samtidigt beslutades att omförordna verkställande direktören Anne Elmdahl, kulturjournalisten Gunilla Kindstrand och riksdagsledamoten Anne Ludvigsson.
Förordnandena sträcker sig fr.o.m. den 1 juli 2010 t.o.m. den 30 juni 2013.
Nämnden för hemslöjdsfrågor verkar för att öka intresset för, kunskapen om och utövandet av hemslöjd i hela landet. Nämnden fördelar inom sitt verksamhetsområde statligt stöd till hemslöjdsfrämjande verksamhet och bidrag till hemslöjdskonsulenter.
Sist gång sossarna inte blev största parti var 1914,
