Arkiv X-generationstrams

Alltså! Sverige måste ha den genomsnittligt i särklass klart sämsta median i västvärlden. I andra länder kan man ofta - även om mycket trams förekommer även där - få ut något av att läsa ledarsidor. Även på tidningar som inte står dig ideologiskt nära. Detta då det i alla fall läggs ner tankemöda och ofta presenteras spännande reflektioner. Men ack så sällan så i folkhemsmonarkien Sverige. För ta bara följande ledare från dagens Aftonbladet. Den kritiserar (med viss rätt, tycker jag!) utrikesminister Carl Bildt för att ha varit för flat i sina kommentarer om Libyen. Men, sedan genast tar den intellektuella korruptionen och det rena tramset över.

För först läser man hur AB tycker att Bildts agerande är allvarligt lamt därför att: "Carl Bildt vill fortfarande inte uttala Sveriges stöd för demokratiaktivisterna i Libyen. Samtidigt rapporterar CNN om oro över att Muammar Gaddafi ­använder de lager av giftgas den libyska militären förfogar över. Mot sin egen befolkning." Fråga: vad stod, skrev och tyckte AB för ett antal år sedan om att det då reagerades mot en viss annan diktator, i Irak, som bevisligen redan hade giftgasat sin egen befolkning? Och sedan kommer en riktigt bedräglig spya:

Sveriges utrikesminister ska ta hänsyn till om svenska ­medborgare kan komma till skada. Det är även naturligt att inte utsätta andra EU-länders medborgare för risk. Men är det så? Eller är det ett svepskäl? Sommaren 2008 jämförde Bildt den ryska inmarschen i Georgien med Nazityskland. På sin blogg skrev han 9 augusti: ”Vi har anledning att minnas hur Hitler för lite mer än ett halvt sekel sedan använde just denna doktrin för att under­minera och anfalla betydande delar av Centraleuropa.” Från Tiblisi, huvudstad i Georgien, evakuerades tre dagar senare 42 svenskar av UD. ­Under pågående krig med svenskar i riskområdet jämförde alltså Bildt den ryska statsledningen med Hitler. (min fetstil)

Här kommer ergo inte bara det på senare år allt mer ohöljda Arkiv X-generationstänket om konspirationer i varje buske fram. Man jämnför också, i ett rent partipolitiskt försök att utnyttja en skarp internationell situation för att skadeskjuta den svenske utrikesministern, två helt olika scenarier. För skillnaden är ju att de svenskar som var i Tiblisi 2008 befann sig hos the good guys i den konflikten, georgierna, medan de svenskar som nu befinner sig i Libyen riskerar att hamna i klorna på Gaddafis mördare om han beslutar sig för att använda dom som gisslan, mänskliga sköldar eller något annat, som diktatorer där nere brukar börja ägna sig när saker och ting håller på att gå åt helvete.

Dit kan för övrigt härför också Aftonbladets ledarsida dra.

Håhåjaja...

Att regeringskansliet härförleden ansåg att DN inte korrekt speglat statsministerns åsikter i en viss fråga och därför gav vanligt folk möjligheten att avgöra själva genom att tillhandahålla en oredigerad inspelning av intervjun lämnar inte tidningen någon ro. Sicket beteende -- ifrågasätta Dagens Nonsens, som ju är en så felfri och opartisk produkt..! Idag mönstrar därför tidningens kulturchef bland annat Bamse, Lille Skutt och och Herr Kantarell i det helt opartiska kriget mot högerregeringens mörkerkrafter. Ljudnivån i den svenska ankdammen stiger någon decibel, samtidigt som kvalitén förskjuts till en ny rekordnivå. Åt vilket håll för läsaren själv avgöra...

Särintressets vildmarksvrål

Hög tid vända sida i svensk mediepolitik...

Här kan den som vill skåda ett riktigt särintresse i aktion, skrikande som en gris på väg in i slakhuset. Det rör sig om cheferna för Sveriges Radio, som ser nedskärningar av sin budget vid horisonten. Och beroende på detta heter det, bland annat, att:

Det som är möjligt för kommersiella aktörer att tjäna pengar på – till exempel den breda sporten och underhållningen – ska bort från public service. Det här är en radikal kommersialisering av mediemarknaden. En blind kapitalism utan medvetna publicister.

Ja, gärna mycket mer av det senare om alternativet är dagens "public service". För jag är dels i allmänhet mot statligt ägda och drivna medier överhuvudtaget. Sådana hör ty enkom hemma i diktaturer. Och jag är dels i synnerhet mot att dylika för mina pengar sänder tråk som division femtioelvafotboll och rent ploj som Melodifestivalen. Därför: lägg ner - nu! Finns det en marknad för sådant - och det gör det säkert - så kommer programmen genast att återuppstå i andra kanaler. Men då slipper jag i alla fall vara med och betala för eländet...

Bra drapa

Idag skall jag till tandläkaren, så jag är för tvär för att skriva något eget blogginlägg utan risk för att bli åtalad. Rekommenderar istället följande drapa av Johan Ingerö från igår, rörande en av Sveriges mest hopplösa sliberala ledarskribenter (å det säger ju inte lite)...

Dårskap...

Political correctness going wild... :-D

CNN's John King is attracting a lot of notice -- and some ridicule -- in the blogosphere for his on-air apology after a guest used the word "crosshairs" during a report on Chicago politics Tuesday. (The guest, a former Chicago reporter, referred to two rivals of mayoral candidate Rahm Emanuel, saying Emanuel is "in both of their crosshairs.") "We were just having a discussion about the Chicago mayoral race," King told viewers. "My friend Andy Shaw…used the term 'in the crosshairs' in talking about the candidates out there. We're trying, we're trying to get away from that language. Andy is a good friend, he's covered politics for a long time, but we're trying to get away from using that kind of language. We won't always be perfect, so hold us accountable when we don't meet your standards."

Frågesport

Vem sade följande i den amerikanska valrörelsen 2008:

“If they bring a knife to the fight, we bring a gun!”

1) John McCain
X) Barack Obama
2) Sarah Palin

Rätt svar: Här!

God journalistik

Jag klagar ofta på (parti)politiskt vinklad journalistik. Det inträffar dock att man häpnar - i positiv bemärkelse. Och denna DN-artikel om gårdagens sparpaket i Storbritannien utgör ett gott exempel på att det faktiskt går att skriva balanserat även i svensk press om svåra politiska saker. Artikeln konstaterar nämligen bland annat:

Koalitionen av Tories och Liberaldemokraterna har vänt på de flesta stenar. Alla departement ska i snitt sänka utgifterna med 20 procent. Eftersom sjukvården och skolan ska skonas, och försvaret slippa undan med nedskärningar på 8 procent, faller bilan hårdare på övriga utgiftsområden.

Antalet offentliganställda minskar med en halv miljon, de som blir kvar får frysta löner och ökade pensionsavgifter. Kommunerna blir av med pengar. Uppräkningen av pensioner och sociala förmåner minskar genom att man byter index. Samtidigt ska moms och kapitalskatt höjas.

Labouroppositionen lär fördöma det mesta som kallt och omänskligt. Håll då i minnet att den förra Labourregeringen, bortröstad i valet i maj, bär ett stort ansvar för hur Storbritannien hamnade i träsket.

Fantastiskt! :-)

Läs också gärna här om hur - trots allt - moderat det brittiska sparpaketet är!

Skarpt läge

Man skulle kunna säga mycket om de senaste dagarnas reaktioner på hoten mot konstnären Lars Vilks (SvD 100311, DN 100309, EXP 100311). Låt mig dock initialt sammanfatta mina intryck med tre ord: Senkomna men efterlängtade! Senkomna eftersom många i Sverige i decennier har blundat för den militanta islamismen. Efterlängtade då många nu, fem i tolv, verkar ha fått upp ögonen för att det faktiskt är skarpt läge. Lars Vilks är ty numera i praktiken en fånge i sitt eget hem som tvingas öppna ytterdörren med en yxa i handen. Och i morse kom nyheten att hotell i Stockholm inte ens vågar hyra ut rum till honom...

Efter ett statsminister- och ett utrikesministermord i Sverige, 11 september i USA och ett stort antal andra terrorattacker världen över tycker man att svenskarna borde ha lärt sig att världen inte är fullt så trevlig som många vill tro för länge, länge sen. Men, bättre sent än aldrig och media har nu alltså börjat tala om problemet efter att i årtionden har hjälpt till att förtiga och förringa det genom att underblåsa andan om att "Sån't där händer inte i Sverige". Mycket återstår förvisso för att kompensera för den blåögda motviljan mot att erkänna att det faktiskt finns problem med islamismen då den förutom en religion i praktiken (då dess teologi inte skiljer på religion och politik) även är en antidemokratisk ideologi, lika farlig som både kommunism och nazism. Men kanske kommer vi nu att få en behövlig debatt om detta.

Tyvärr finns fortfarande de som inte riktigt orkar se vare sig situationens allvar eller de enormt viktiga principer som här står på spel. Svenskans kulturchef verkar vara en (SvD 100311). Och Socialdemokraternas Nalin Pekgul försöker idag hävda att visst, Vilks har rätt att publicera vad han vill men hon hävdar samtidigt att han "sparkar nedåt" genom att utnyttja denna rätt (SvD 100311). Att försöka äta kakan och ha den kvar, är ett lämpligt ordstäv rörande sådant krumbuktande. Och det är nog det snällaste av dem. För lägg därtill de senaste veckornas skandal i Malmö, där kommunalrådet Ilmar Reepalu (s) förklarat att stadens judar får skylla sig själv om de utsätts för antisemitiska påhopp, och bilden av ett hycklande parti - som i princip garanterat vill men av valtaktiska skäl (eftersom många muslimska invandrare tenderar rösta vänster) inte riktigt vågar ta bestämt avstånd - blir obehagligt tydlig.

Sådana relativiseringar och urfegningar till trotts är dock alltså mitt huvudintryck att det svenska etablissemanget nu, till slut, verkar har fattat och att vi därför kan börja våga hoppas på att politiker, myndigheter och media i framtiden tar den militanta islamismen på det allvar den förtjänar. Fast risken finns givetvis att de politiskt korrekta efter att denna storm blåst över bara kommer att försöka andas ut och fortsätta som förut som om ingenting hänt tills nästa gång det smäller - eventuellt den gången på riktigt...

Skogstokig naturuppfattning

Den idealistiska naturbilden är grundfalsk

Media, politiker och diverse aktionsgrupper försöker i dessa dagar desperat hålla liv i illusionen att "klimatfrågan" engagerar massorna. Eller i alla fall att det är en fråga som det åligger eliten en historiskt plikt att fortsätta engagera sig i. I elvamiljonersstaden London demonstrerade till exempel i går ett antal tusen (uppgifterna går isär angående exakt har många) pajasfigurer för att "sätta press" på politikerna inför Köpenhamnsmötet. Och i Stockholm samlades några hundra näbbstövlar och palestinasjalar för att göra likadant (DN 091206).
.
Efter Climategate - som bevisat att talet om temperaturökningar under 1900-talet varit åtminstone delvis rejält fejkade - vad är det för drift som får dessa självutnämnda världsräddare att på detta sätt fortsätta traska på i samma gamla ullstrumpor? För medias och mången politikers del är det nog så simpelt som att man skäms för att erkänna att man haft fel, samt en tro på att "miljön" även fortsättningsvis skall kunna sälja lösnummer och vinna röster. Och för aktivisterna tornar nu skräcken att bli av med en sexig helvetesteori upp sig.
.

Men för samtliga dessa gäller nog också att ett accepterande av Climategate, indirekt, skulle innebära att de skulle tvingas ta till sig information som går på tvärs med den världsbild de blivit uppfödda på. Och att förändra sin grundläggande verklighetsuppfattning är inte bara svårt, det är väldigt plågsamt.
.
Detta förändrar dock inte faktum. Och om jag här får höja blicken lite och skåda både bakåt och framåt i historien är det uppenbart att politiker, media, skolor, universitet och andra "diskursskapande" institutioner efter det som nu uppdagats radikalt måste förändra den världsbild de sprider för vinden. Denna bygger nämligen i grund och botten på en starkt romantisk syn på jorden, naturen och för all del även människan, som är i grunden helt felaktig.

Urfadern till denna verklighetsuppfattning var den franske 1700-talsfilosofen Rousseau, som ansåg att människan en gång i tiden levat – och i framtiden därför åter borde leva – ”i harmoni med naturen”. Denna ansåg han ty var en fin och trevlig plats att visats i. Rousseau bröt därför med tidigare epokers erfarenhetsbaserade – och därför betydligt mer skeptiska syn – på djur och natur. Vildmark, vargar och annat är nämligen betydligt mindre pittoreska företeelser för en bonde än för en fransk salongsfilosof, som på tillfälligt besök på en blomsteräng med gåslever och champagne i picknickkorgen ligger på rygg och lyssnar på näcktergalens pip.
.
Och för filosofer betyder Verkligheten sällan alltför mycket. Rousseau diktade på och hans rödblommiga syn på naturen bredde därför under 1800-talet ut sig bland både radikaler, liberaler och reaktionärer, som då kämpade med att hantera folks missnöje med den tidiga industrialiseringens baksidor i form av urban smuts, monotona jobb och annat elände. Tillväxt och teknisk utveckling skulle förvisso raskt lösa de flesta av dessa problem. Men då det nittonde århundradets ideologier skulle överleva ändå in i vår egen tid kom Rousseaus naturuppfattning med tiden att prägla även en bredare allmänhets syn naturen som något odelat "gott".

.

Den romantiska synen på naturen har i dag därför fortfarande ett starkt fäste inte minst i städerna, vars lattesörplande söderkispartisters naturupplevelser ofta i Rousseaus efterföljd begränsar sig till en söndagseftermiddag med barnen på Skansen. Och de sprider den i veckorna, som politiker, journalister och läroboksförfattare, vidare i form av berättelsen om Tellus som en trygg och stabil ”moder jord” och en plats som normalt bara förändras ytterligt långsamt, balans råder mellan djur och natur och vi människor därför kan leva trygga, förutsägbara liv - om vi nu bara inte förstör för oss själva genom atomkrig eller miljöförstöring...
.
Det ligger givetvis en viss sanning i det senare. Men denna idealbild är ändock - som redan antytts - i grunden felaktig. För i verkligheten lever vi på en krutdurk, som är allt annat än stabil och som i det stora hela bara påverkas ytterst marginellt av vad vi människor sysslar med. Jorden, naturen och - trumvirvel... - klimatet är tvärtom dynamiska system, som ständigt omformas av naturliga orsaker (vulkaner, solstrålning, molnbildningsprocesser, kosmisk strålning, kontinentaldrift, you name it), varav många fortfarande trots århundraden av forskning bara är delvis förstådda. Och osäkerhet är något som människor i gemen ogillar - starkt!

.

Myten att vi människor skulle ha en avgörande inverkan på och via politiska, byråkratiska beslut därför också kan styra vädret/klimatet har därför - efter att de traditionella ideologiernas attraktionskraft falnat - tacksamt plockats upp av politiker, mediafolk och allsköns aktivister. Och dessa är precis lika oblyga som sina testuggande företrädare. De som vill avskaffa kapitalismen har till exempel numera slutat prata om klasskamp och försöker i stället slå i folk att det finns vetenskapliga bevis för att "miljön" kräver en radikal omläggning av vår livsstil (i en riktning som råkar ligga exakt i linje med det politiska program de i Marx namn krävde måste genomföras för bara några decennier sedan).

.

Miljön har med andra ord blivit ett substitut för falsifierade utopier och havererade ideologiska argument. Och även om jag gärna ser att vi i framtiden både ytterligare begränsar utsläppen, utvecklar alternativa bränslen (om inte annat av säkerhetspolitiska skäl) och fortsätter slå vakt om utrotningshotade djurarter, så kan jag som gammal landsortsbo inte annat än tycka synd om de som nu väljer att slå på blindögon och dövöron, hellre än att bita i det sura äpplet och erkänna att de köpt ytterligare en falsk tankekonstruktion. De kommer nämligen en dag snart lik förbaskat tvingas att acceptera faktum. Och varför skjuta upp det oundvikliga?

Vad händer nu?

Här är ytterligare en bloggkommentar från Telegraphs krönikör James Delingpole om Climategate. Han skriver bland annat:

If the argument isn’t going your way, close it down. This was ever the way of liberal-left. Criticize the European Socialist Superstate and you’re a “Little Englander”; object to wind farms spoiling your view and you’re a “NIMBY”; demand curbs on immigration and you’re “a racist”; desire better education for your kids and you’re “elitist”; question the current majority scientific view on AGW and you’re a “Denier” who deserves only to be scorned, vilified and preferably silenced.

Vilket är så sant som det är sagt! Och jag skulle vilja tillägga några rader om en sak, som nu börjar bli tydlig. Att "klimatsamfundet" sedan 1980-talet kommit att bestå av tre huvudsakliga grupperingar, som nu troligen raskt kommer att gå skilda vägar.

Dessa är dels de som vi kan kalla för det "vita laget" av forskare som en gång i tiden upptäckte att teorin om att stigande koldioxidhalter i atmosfären skulle innebära temperaturhöjningar var tillräckligt simpel för att journalister och politiker - som vi kan kalla det "röda laget" - skulle kunna förstå den och samtidigt tillräckligt skrämmande för att få ditona att skriva om deras arbete, släppa in dom i TV-studios och (framförallt) öka deras forskningsanslag! När sedan de data man samlade in inte riktigt visade sig stämma överens med teorin reagerade man som många akademiker gör - man sket i verkligheten och snidade till det som behövdes för att hålla teorin vid liv.

Och denna blev, som väntat, därför superpoppis hos det "gröna laget" som sedan 1960-talet bestått av avdankade mods, gamla hippies, gröna vågare, sedan 1989 teorilösa vänsterextremister och andra loosers som alltid attraheras av populära helvetesteorier. I synnerhet om den som AGW-teorin kan användas till att motivera krav på höjda skatter, fler regleringar, avskaffad kapitalism och annat som får det att spritta i både ben och andra organ hos vissa...

Så, vad kommer då att hända nu? Den som lever får se. Men låt mig gissa på följande.

Då den vetenskapliga skandalen är så stor att hela den akademiska världens trovärdighet kan ta skada av det inträffade kommer de diskrediterade forskarna att tillåtas glida tillbaka in i de akademiska gömmor varur de en dag materialiserade sig och sjunka in i historiens glömska. Och i takt med detta kommer det gröna laget bara att fälla ut vingarna och dra vidare till nästa frodiga ö i debattlandskapet - vilken den nu blir - och fortsätta kraxa på samma gamla undergångsmelodier.

Vad som kommer att hända med det röda laget är mer tveksamt. Antagligen kommer politiker och journalister att försöka (och med gemensamma krafter lyckas) hålla skenet uppe en månad till och därmed få möjligheten att spela goda gudar i Köpenhamn. Sedan kommer de dock att åka hem, börja sluta uttala sig och skriva om AGW-frågan och, bitandes på naglarna, hoppas att något tillräckligt stort eller hemskt snabbt händer i världen, så att folk i allmänhet glömmer bort alltihop. Men där tror jag de misstar sig, för denna fråga har det tjatats om så ända in i h-e att folk inte kommer att glömma den på läääääänge...

Lou Dobbs slutar på CNN

En av CNN:s sista oberoende röster - läs: person som bland annat vägrat låta sig förblindas av Barack Obamas ordsvall och förföras av hans kvasisocialistiska politik - Lou Dobbs slutade i går med omedelbart verkan. Och orsaken verkar vara att han helt enkelt inte längre anses "passa in" på kanalen. På ett sätt är det mest förvånande att detta inte skett långt, långt tidigare då Dobbs som sagt varit the odd man out på CNN i decennier.

Jag har nu långt ifrån alltid hållit med Dobbs - han har exempelvis en fäbless för protektionism som jag som frihandelsvän bara kan skratta åt - men hans avhopp är ändå lika illavarslande (för CNN) som det är typiskt (för CNN). För vad som en gång startade som världens första 24-timmars nyhetsservice och en fräsch röst i debatten har med åren blivit alltmer av en dygnet-runt-kanal för politiskt korrekta floskler. Och nu är alltså den processen avslutad.

"The War Against Fox"

Tre personer som har lite svårt med kritiska media

Här, käre läsare, är en liten intellektuell komplikation som jag är ganska säker Du aldrig kommer att få höra politiskt korrekta vänsternissar föra några filosofiska utläggningar kring. De har i åratal yttrat - nota bene enligt mig delvis - välgrundade farhågor om att media i Italien kontrolleras alltför mycket av ja-du-vet-vem. Och även om kritiken gentemot mediasituationen i Ryssland av någon outgrundlig anledning varit mildare, så har många - även det med rätta - protesterat även mot denna.

Det skall därför nu bli väldigt (o)roligt att se om de som protesterat orkar vara konsekventa. För Obamaadministartionen har nu i praktiken lagt hela sin (och därmed hela den federala apparatens) tyngt bakom en krigsförklaring mot konservativa tv-kanalen FoxNews:

Obama senior adviser David Axelrod went further by calling on media outlets to join the administration in declaring that Fox is "not a news organization."
"Other news organizations like yours ought not to treat them that way," Axelrod counseled ABC's George Stephanopoulos. "We're not going to treat them that way."

Man må tycka vad som helst om FoxNews. Men detta är sannerligen inte tongångar man vill höra i en demokrati! Så, kära vänster, sätt igång och protestera lika högljutt som ni ända sedan mitten på 1990-talet protesterat mot de oroväckande tendenserna i Italien och Ryssland. Eller erkänn att alltihop bara varit försök till billig politisk poängplockning...

Sensommarkravaller

Efter en politiskt (och klimatologiskt, kanske finns där ett intressant samband?) ovanligt sval sommar har drägget till slut masat sig ut på gator och torg för att i någon form av socialisms namn ställa till sedvanligt bråk. Under det senaste dygnet har svartklädd ungdom kastat sten på poliser som avhyste ett antal "ockupanter" från ett dagis i Lund (KVP 090819). Stenkastning mot polis har även skett i Göteborg; där kombinerat med bilbränder och annat (SvD 090819, DN 090819).

Och media fortsätter i sedvanlig stil att delvis spela med i elakt spel. Polis och bråkmakare framställs i rapporteringen ofta som jämnbördiga parter, med ett klart "under dog perspektiv" vad gäller bevakningen av de senare. I går sammankallade också "ockupanterna" i Lund till en presskonferens i bästa RAF/IRA/ETA-stil, med tre maskerade huliganer bakom en stor skylt. Nu fick media i o f sig inte spela in vad som sades. Men man kan väl ana. Och den stora skandalen är inte att snorungarna kallade till sig hovpressen. Utan att dess företrädare gick dit!

Man blir bara mest trött. Dock inte tröttare än att jag orkar återupprepa mitt krav på denna blogg från i vintras att riksdagen borde avskaffa det förbud mot att använda militär för polisiära ändamål som infördes efter kravallerna i Ådalen 1931. Fortsätter denna utveckling kommer nämligen det civiliserade samhället i framtiden att behöva varje man vi kan få för att försvara demokratin.

Utmärkt!

KD:s riksstämma har beslutat att jobba för att TV-licensen avskaffas. Utmärkt!