Litet exempel på stort problem

Med risk för att verka pettimetrig eller kanske till och med paranoid vill jag här fästa läsarens uppmärksmhet på en detalj i det svenska språkbruket, eller rättare sagt vissa yrkesgruppers hantering av det samma. Här är en artikel om en människa som inte bara helt uppenbart är skyldig utan till och med har erkänt ett svårt brott (en amerikanska som bistod den så kallade Jihad Jane i värvet att mordhota den svenske konstnären Lars Vilks). Och hur beskrivs detta? Jo, så här: "Ramirez riskerar ett 15-årigt fängelsestraff och upp till en kvarts miljon dollar i böter, enligt domstolen i Philadelphia."

Kursiveringen ovan är min och själva poängen med detta inlägg. För detta ordval är ty ett litet men ack så tydligt bevis på en diskurs som sedan mitten på 1900-talet präglar svenska journalister - och en rad andra grupper - och som implicerar att det är synd om brottslingen. För i ett normalt samhälle borde det givetvis inte framställas såsom en risk att en bevisligen skyldig marodör riskerar X år i fängelse (eller annan typ av straff). Det borde istället stå att möjligheten finns (eller till och med att förhoppningen är) att denne får så-och-så många år slamern...

Var är Gays 2 Gaza?

Denna högst relevanta fråga riktar debattören Jan Kallberg till den svenska vänstern. Jag utgår ifrån att de håller på att utreda frågan... :-D

(S)talineskt

Det gäller att inte lämna någonsting åt slumpen!! Så tycks i alla fall sossarna resonera när det gäller valet av ny partiledare. Processen är ty så rigid att till och med Stig Malm har åsikter...

Climategate kickar in...

Kul brev

Här är ett litet kul och öppet brev till herr Julian Lassagne...

Bra om internationella systemet

Expressens Ulf Nilsson skriver här mycket bra om hur det av socialister och sliberaler bejublade internationella systemet (inte) fungerar:

Det så kallade internationella samfundet kan inte enas och kommer inte att enas utom i ord, proklamationer och liknande. Diktatorernas fackförening (FN, mitt förtydligande) tjänar i praktiken som beskyddare av förtryckare, av de så kallat stora. För oss som råkar vara små finns det inget skydd.

Nej, exakt. Och det är alltså så som dom absolut vill fortsätta ha det, de där som anser sig veta bäst om allt och därför kallar oss som vill det minst annorlunda för helt oansvariga krigshetsare, tillhörande bombögern, etc.

Inte en dag för tidigt

Förre franske presidenten Chirac ställs inför rätta för korruption. Om han är skyldig eller inte till just de aktuella anklagelserna återstår väl förvisso att se. Men, i vilket fall gör det ingenting om denne man får svettas lite då han representerar något jag avskyr: gaulismen. Det är ty en fransk variant på den maktfullkomlighetslära som tog form i Europa under första hälften av 1900-talet och tog fastare form i en rad olika varianter. Som jag skrev i min bok En annorlunda historia härom året:

I likhet med många av det tidiga 1800-talets romantikeroch utopister var dessa nya idéläror antiliberala och blandade obesvärat socialistiska, konservativa och nationalistiska drag. Exakt vad de ville uppnå skiljde sig visserligen ofta rejält åt mellan olika länder beroende på politiska, ekonomiska, kulturella och andra omständigheter, men de delade vissa gemensamma grunddrag.

Samtliga predikade till exempel politikens primat – tron att samhället gick att i grunden omvälvas och detaljstyras med politiska, byråkratiska medel – och sade sig vilja ha en ”tredje väg” mellan demokrati och kommunism, kapitalism och planekonomi präglad av nationell samhörighet och klassamarbete. De utnyttjade också alla tidens militäriska seder och tekniska nymodigheter och organiseradetoppstyrda, hårt disciplinerade partiapparater för att indoktrinera och engagera medborgarna och (när makten erhållits) genomdriva sin politik på alla nivåer i samhället.

På kontinenten fann två av dessa rörelser – fascismen och nationalsocialismen – tidigt potenta ledare i Benito Mussolini (1883–1945) i Italien och Adolf Hitler i Tyskland. Illusionen om att åstadkomma en förening av kommunismens prat om jämlikhet och kapitalismens dynamik började dock samtidigtäven genomsyra en rad både gamla och nya partier runt -om i Europa. Till och med i det marxistiska Sovjetunionen blev den nationella socialismen – eller ”socialism i ett land”som den där kallades – rättesnöre i och med Josef Stalins fullkomliga maktövertagande 1928.

Gaulismen är alltså en sentida, demokratiskt-borgerlig variant av denna grundideologi som har överlevt alldeles på tok för länge. Liksom den socialistiska folkhemsditon i Sverige.

Irländsk notering

Bara en mycket kort notering om att det nu är klart för regeringsskifte på Irland, vilket är ett land jag tycker mycket om och därför lidit svårt med på senare år. Irländarna har nämligen fått ta en fruktansvärd smäll på grund av finanskrisen. Jag är dock övertygad om att de kommer att komma igen. Redan den nu avgångna Fianna Fáil-ledda regeringen har ty inte försökt göra som vissa andra och spendera sig ur krisen, utan har insett att man var för överoptimistisk när det begav sig och därför dragit åt svångremmen. Och den nu tillträdande regeringen bestående av Fianna Gael och Labourpartiet har lovat fortsätta denna politik. Och jag säker på att de kommer att lyckas, eftersom Fine Gael - även om irländsk politik av historiska skäl inte går att bedöma efter riktigt samma måttstockar som övrig Europas - står för en genuint borgerlig, kristdemokratisk politik och därmed är en garant för fortsatt saneringspolitik.

Romarrikets nedgång och fall

Här är en intressant och som det verkar initierad belysning av sossarnas pågående sammanbrott: "Det är samma krafter som nu styr oredan som för tre år sedan påtvingade Mona Sahlin samarbetet med Vänsterpartiet och som senare i valrörelsen ägnade lika mycket kraft åt interna strider som att försöka vinna valet." Lite Svetonius över intrigerna alltså. Och mycket Edward Gibbon över händelseutvecklingen! :-D

Del 2 av 5

Här är andra delen i min krönikeserie om "Politiska ord" i NWT. Idag särskådar jag begreppet rättvisa, så håll i hatten...

Idiotisk uppgörelse

Jag hade tänkt skriva något nyktert om gårdagens uppgörelse mellan regeringen och MP om flykting- och invandringspolitiken. Men dels har jag för mycket annat att göra, dels upptäckte jag nyss att Svenskan till stor del gjort jobbet åt mig här. Låt mig dock bara komplettera det dom skriver med en egen reflektion: att den låt-gå-politik som uppgörelsen i praktiken innebär - med garanterad rätt till skola och sjukvård, med mera för illegala invandrare - redan har prövats i flera länder, däribland USA. Och den har där liksom överallt annars slutat med samma resultat: skenande kostnader, en stort sjok andra klassens innevånare som lever i en skuggvärd bortom lag och rätt och ett explosivt missnöje bland både "infödingar" och lagligen invandrande. Så, svenska politiker skall ergo nu testa samma grej som de gjort så mången gånger förr - att medvetet blunda för verkligheten och närmast på pin kiv göra om andras misstag för att se om de trots allt nog inte kanske, eventuellt, möjligen, trots allt inte kan fungera här... FYI: Jag kommer icke att bli ett dugg förvånad om SD får upp emot 10 % i nästa val, mycket beroende just på detta.

Och så var det...

...det där med forskare, hur mycket de egentligen vet, hur lite de tydligen begriper, åt vilket håll som olika samband i naturen verkar, etcetera. Jag är inte utbildad naturvetare. Men jag kan läsa. Och jag tror mig i alla fall också därtill vara utrustad med en skopa logiskt bondskt sunt förnuft. Jag reagerar i alla fall på följande artikel, som konstaterar att forskare nu kommit på att "Istäcket på Antarktis byggs inte bara på uppifrån av snö - utan även underifrån. På sina håll kan upp till hälften av istäckets tjocklek ha bildats underifrån, av vatten som frusit till i underjordiska sjöar".

För det första: Hur i h-e har forskare kunnat missa detta? Som barn uppväxt vid en vanlig svensk insjö fick jag lära mig av bondgubbarna som stod och filosoferade utanför lanthandeln att sjöis fryser till både uppifrån och nedifrån. Och vad jag vet så ligger Sydpolen på samma planet som Dalsland, varvid samma geofysiska lagar bör gälla på båda ställena. Eller?

För det andra. I artikeln läser man också:

Runt en fjärdedel av istäcket kring Dome A på den Östantarktiska högplatån, den högsta och kallaste punkten på kontinenten, består enligt forskarna av is som frusit och byggts på underifrån. På sina ställen tycks lite mer än hälften av isens tjocklek ha utvecklats från botten. Återfrysningen där är till och med större än påbyggnaden av is ovanifrån, visar studien. Forskarna antyder att de underjordiska sjöarna omväxlande tinat och återfrusit ända sedan Östantarktis formades till ett stort sammanhängande istäcke för 32 miljoner år sedan. Orsaken till att de djupt begravda ismassorna kan börja smälta är att de överliggande lagren fungerar som isolering. Den stänger in värme som bildas av isens friktion mot underlaget, och värme kan också stråla upp från berget som isen vilar på.

I ljuset av senare decenniers gap och skrik om faran med att Antarktis - eventuellt, det finns även här divergerande både mätningar och åsikter - håller på att smälta bort och att detta i så fall skulle bero på människan framstår detta som svindlande. För om nu isen på Sydpolen kan växa och krympa på helt egen hand beroende på underjordiska värmekällor... Ja, läsaren inser själv implikationerna för vissa populära teorier.

Summa sumarum slås man ergo åter igen av hur lite ledande forskare tydligen vet. Och hur mycket politiker, miljömuppar och andra stirrögda rädda-världen-människor därför överdriver när de säger att "forskningen är entydig" om människans negativa miljöpåverkan och att läget därför är så akut att vi nu måste agera först och tänka sen. Men, dessa typer har ju heller aldrig varit primärt intresserade av sanningar utan av att piska upp en panikstämning bland vanligt folk så att de kan höja skatter, förbjuda och reglera och på så sätt underminera grundvalen för vårt fria demokratiska och välmående marknadsekonomiska samhälle, som de uppenbarligen av någon anledning avskyr...

Två Bjereldare idag

Den svårt socialdemokratiske statsvetaren Ulf Bjereld i Göteborg är en produktiv man. I dagens SvD (online-versionen) publicerar han exempelvis hela två stora texter, en där han underkänner Carl Bildts Libyenpolitik och en Understreckare om "30-talets Marilyn Monroe" sexobjektet Jean Harlow. Jag har läst båda. Och jag tycker att professorn framgent skall glädja oss med fler artiklar om filmstjärnor. För det är uppenbart ett ämne han kan mycket om.

Bra ledare i SvD

Den här ledaren i dagens SvD är lite småkul. Den kostaterar bland annat: "Men Gaddafi har inte förlorat alla sina vänner. Nicaraguas ledare Daniel Ortega fortsätter att stödja diktatorn, liksom även Venezuelas president Hugo Chavez." Nota bene, två av den svenska slaskvänsterns allra mest bedårande gullungar...

Missa inte...

...Fredrik Segerfeldt blogginlägg här om FN och de mänskliga rättigheterna. Eller snarare, den organisationens uppenbart bristande respekt för dom.

Se där...

På en direkt fråga om hur hög koldioxidhalten i atmosfären idag är hade den ansvariga chefen på amerikanska miljöverket häromdagen svaret: Jag vet inte! Det gäller att ta det här med AGW och sitt för dess bekämpande viktiga jobb på största allvar. Annars skulle ju folk kunna få för sig att hela grejen är våldsamt överdriven och att det i grunden bara handlar om att vara PC genom att säga att Teorin är bergsäker, le mot kameran och varje månad lösa in sin väl tilltagna lönecheck.

Får man lov att fråga...

Måste kännas lite snopet att förespråka en

helt annan ekonomisk politik i dessa dagar...

...hur det står till med glädjen hos den svenska vänstern denna förmiddag? Den svenska tillväxten slår ty alla rekord, över 7 % förra kvartalet och 5,5 % under förra året. Bara vissa av de s k tillväxtländerna borta i Asien hänger med i svängarna! Nu kan nog i o f sig en del av denna uppgång skrivas på återhämtningskontot från finanskrisens bråddjupa dalgång, men ändå. Man undrar därför om Mona, Maria, Peter och Lars och deras apologeter fortfarande tycker att Sverige är på helt fel väg och att det därför vore en finfin idé att, istället för att fortsätta dagens uppenbart lyckade (om än långt ifrån perfekta!) ekonomiska politik, börja chockhöja skatter, införa drösvis med nya regleringar, höja ersättningarna för att inte jobba kraftig, förstatliga SAAB och Volvo, snabbavstänga kärnkraften, införa butlers i Stockholms tunnelbana och clowner på ålderdomshemmen, samtidigt som rikets kvinnor ställs upp längs trottoarerna för tvångsmjölkning medelst bröstpump? Asch, förresten, vem tusan bryr sig... ;-)

Dags att demonstrera!

USA planerar tillsammans med Kanada att ingripa i Libyen, om det behövs för att rädda människor där undan dess hundgalne diktator. Vi åväntar nu därför den europeiska och nordamerikanska palestinasjals- och svartrocksvänsterns omedelbara utströmning på gator och torg. För det är ju så den brukar göra för att protestera mot dylikt uppenbart imperialistiska - och troligen även icke gendercheckade - politiska tilltag, som ju är ett klart brott mot den internationella rätten...

Hopp vid horisonten?

Det finns vissa tecken i skyn på att Obamaadministrationen bakom kulisserna förbereder en stor och för hela AGW-maskineriet central reträtt i klimatfrågan. Läs en kortanalys om detta här!

Klokt om Mellanöstern

Den alltid lika konkrete som eftertänksamme amerikanske forskaren Thomas Sowell skriver här nyktert om de senaste veckornas omvälvningar i Mellanöstern:

The fact that Egyptians or others in the Middle East and elsewhere want freedom does not mean that they are ready for freedom. Everyone wants freedom for himself. Even the Nazis wanted to be free to be Nazis. They just didn't want anybody else to be free.

There is very little sign of tolerance in the Middle East, even among fellow Muslims with different political or religious views, and all too many signs of gross intolerance toward people who are not Muslims.

Freedom and democracy cannot be simply conferred on anyone. Both have preconditions, and even nations that are free and democratic today took centuries to get there.

Så talar en klok man. Sen skall vi givetvis inte sluta hoppas att folken i Mellanöstern kanske trots allt nu är redo för demokrati och marknadsekonomi. Men vi skall samtidigt förbereda oss på eventualiteten att så nog inte är fallet. Eller som det brukar heta: Hoppas på det bästa, men förbered dig på det värsta!